Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Lennart, Leonard

"Vi bor granne med fjällen – och en liten bit av Medelhavet!"

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-08-06

Medelhavet möter Östersund

Fikon i fjällen. Och kronärtskockor som sticker upp ur det karga landskapet. Medelhavet har spillt över ända till Östersund.

– Hemligheten är att skapa mikro-klimat, säger Birger Backlund om sin osannolika trädgård.

En bit utanför Östersund i Norrlands inland kan man göra otroliga upptäckter. Kaktusar, valnötter, chili och persika.

25 år sedan

För 25 år sedan flyttade Birger och Iréne Bohm Backlund in i den gamla skolan i Kännåsen. Skolgården var igenvuxen sedan skolan slagit igen trettio år tidigare och det enda som växte på den stökiga gården var en enorm gran. Granen står kvar än i dag. Två meter i omkrets och över hundra år gammal har den sett mycket hända under åren. Bland annat hur Birgers och Irenes trädgårdsintresse har vuxit fram.

Började med buskar

Det började väldigt försiktigt med några buskar köpta på rea. Efter det satte Birger igång att gräva bland brännässlor, sly och gamla skräphögar.

25 år senare grönskar det på varenda plätt i den fem tusen kvadratmeter stora trädgården.

Två små figurer möter oss på grusvägen under granen när vi kommer. Den ena heter Sumo. Han rör sig makligt mellan rabatterna och tittar misstänksamt på oss. Sen lägger han sig i solen och börjar spinna. Den andra heter Alva och fladdrar som en liten fjäril mellan blommorna.

Alva är fem år och Birgers och Irenes barnbarn. Hon har redan full koll på vad som växer i trädgården.

– Kom och titta! Det snöar, säger hon.

Det är en snöbollsbuske som sprider sina vita små blad i vinden.

Alldeles i närheten av snöbollsbusken sträcker sig en samling kaktusar upp mot himlen. Enligt Birger mår de alldeles utmärkt här uppe i norden. De växer och frodas. Och blommar till och med ibland.

Bor inomhus på vintern

– På vintern får kaktusarna vara inomhus, men på sommaren flyttar vi ut dem i krukor som vi gräver ner i gruset. Det är viktigt att jorden dräneras ordentligt så att de inte ruttnar. När kaktusarna växer vilt i sin naturliga miljö har de det ofta kallt på natten, så det här klimatet är inte helt onaturligt för dem, säger Birger.

Det ligger mycket jobb bakom den här trädgården. Varje vinter låter Birger och Iréne växter förgro i den svala källaren under den gamla skolsalen. När det blir lite varmare bär de upp krukorna till det inglasade uterummet där det är ungefär sju grader varmt på vintern. Där får växterna bo fram till sommaren då de flyttar ut i trädgården.

Mycket fikon på hösten

Persikoträdet, olivträdet och den enorma rosmarinbusken solar sig på stenplattorna i skydd av asparna. Till hösten ger fikonträdet så mycket frukt att Birger och Irene kokar marmelad.

De flesta Medelhavsväxter trivs bäst i krukor. Men kronärtskockorna växer i rabatten tillsammans med blommorna.

Mikroklimat. Det är det som är den stora hemligheten med att lyckas få växter från Medelhavet att trivas bland fjällen. Det största hotet är vinden. Så för att skapa lä har Birger och Iréne sparat alla träd runt trädgården så att de bildar en skyddande ridå. Lite tur har de också, eftersom trädgården ligger i en sydsluttning. En dag som denna flödar solen över backen och det manchuriska valnötsträdet har börjat få små nötter.

– Det är kallare högre upp i trädgården, och går man neråt kan man faktiskt känna hur det blir lite varmare. Jag gissar att läget gör att vi snarare har zon fem hos oss mot zon sex som det annars är i det här området, säger Birger.

Viktigt att få vara lat

Det är växterna själva som har fått styra här. Birger och Irené ägnar mycket tid till att flytta växterna om de inte trivs.

– Vi provar oss fram hela tiden. Därför kan jag inte säga att vi har någon tanke med hur vi planterat. Det här med färgskala och matchande kulörer är ingenting för oss. Växterna är placerade där de mår bäst.

Birger pratar också om vikten att få vara lat. Mycket i trädgården är resultatet av vad han kallar misslyckanden. Som när lastbilen med det stora jordlasset körde fast. Och de kom fram till att det lättaste var att tippa ut jorden på plats.

Jordhögen blev en underbar rabatt med färgsprakande perenner. Där växer också alpblomman edelweiss. Vi är ju trots allt bland fjällen.

Viktoria Hansén

Följ ämnen i artikeln