Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Evald, Osvald

Jodå, han är norrman...

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-19

”Den dagen jag blir orädd får jag sluta”

På styva linan Eskil Rønningsbakken, 29, reser runt i världen för att utföra balansakter på hög höjd. ”Jag är helt ensam i världen om det jag gör och det är också orsaken till att jag kan försörja mig på det”, säger Eskil. Här cyklar han, på händer, 1 000 meter över Lysefjorden i södra Norge.

LONDON. Eskil Rønningsbakken, 29, gör det ingen annan kan – eller vågar.

Nästan naken cyklar han baklänges på en lina över en norsk fjord. Det är motvind och 1 000 meter ner till vattenytan.

– Jag är alltid lite rädd, det måste man vara, säger han.

Vågad ”Balansera för mig är vad gå och cykla är för andra”, säger Eskil Rønningsbakken, 29.

Det är på riktigt, inga säkerhetslinor eller nät kan fånga honom om han ramlar.

För norrmannen Eskil Rønningsbakken handlar det inte om våghalsighet, det han gör är konst.

– Ofta är det ett ögonblick när jag ser en plats eller byggnad och så tänker jag på vad jag skulle kunna tillföra, säger han på telefon från Kenya där han är för att jobba.

Han lever ett kringflackande liv och berättar att han rest till mer än 100 länder.

Mötte en munk

Allt började när han var fem år och en indisk munk kom för att besöka hans far. Munken gjorde olika yogarörelser och därifrån kom unge Eskils fascination för att kunna kontrollera kroppen totalt.

– Det är en harmoni mellan det inre och yttre, säger Eskil Rønningsbakken.

Han växte upp på landet och klättrade i allt. När han var 18 rymde han till en cirkus och lärde sig ännu mer, sedan följde två år i skola i Berlin.

– Balansera för mig är vad gå och cykla är för andra. Det är helt naturligt.

”Ensam i världen”

Han är vältränad i kroppen, smidig och stark. Men det är kanske hans psyke och koncentrationsförmåga som gjort honom unik.

Nu gör han det andra tror är omöjligt. Det är också hans drivkraft.

– Jag är helt ensam i världen om det jag gör och det är också orsaken till att jag kan försörja mig på det.

När han förbereder en spektakulär balansakt börjar han alltid på låg höjd, en halvmeter eller en meter. Sedan höjer han stegvis. Rädd? Ja, det är han. Det är ett måste.

– Den dagen jag blir orädd får jag lägga av, då blir det farligt.

Vill nå högre höjder

Trots att han har arbetat professionellt i 14 år har han aldrig skadat sig allvarligt.

– Jag har haft en del småskador på muskler och så från träningar som man får i alla sporter.

Vad drömmer du om att göra härnäst?

– Jag skulle vilja balansera på det som blir världens högsta byggnad, Burj i Dubai.

Kontakter är redan tagna. Bli inte förvånade om norrmannen lyckas.