Bano dog när hon hjälpte sina vänner

I dag går hela hembyn på 18-åringens begravning

Bano Abobakar Rashid, 18, var en lovande AUF-ledare på den lilla ön Nesodden. Tillsammans med sin lillasyster åkte hon till Utøya.

Men Bano kom aldrig hem igen.

– Hela byn kommer att vara här när hon begravs, säger kusinen Dara Rasoal.

Banos lillasyster överlevde attacken på Utøya. Hon skickade ett sms till föräldrarna när skottlossningen började, men ingenting hördes från Bano. Systrarna hade skilts åt strax innan Anders Behring Breivik kom till ön. Lillasystern gömde sig, men visste inte var Bano fanns.

Nu berättar kusinen Dara att de fått veta att Bano offrade sitt liv för andra.

– Hon sprang runt till tälten för att få ut folk därifrån. Skynda er, det är en galen polisman här, skrek hon. Men till slut träffades hon av ett skott som gjorde att hon inte kunde fortsätta. Föräldrarna är mycket stolta för att hon var så modig, säger han.

– Men det var sån hon var, väldigt empatisk och glömde sig själv för att andra skulle ha det bra, säger Dara.

”Klarade sig inte”

Föräldrarna återförenades med lillasystern på kriscentret på hotell Sundevolden, och först flera dagar senare fick de vetskap om Banos öde.

– Hon klarade sig inte. Bano är död. Familjen fick komma och identifiera henne. Det var hemskt för hennes föräldrar och för lillasystern som bara grät, säger Dara.

Kusinen berättar att släktingar har rest från både Sverige och Tyskland för att möta sorgen tillsammans och för att hedra Banos minne. I dag klockan 13, samtidigt som det hålls minnesstund i Oslo, begravs Bano i hembyn Nesodden.

– Hela byn kommer att vara där, det blir fint, säger Dara.

Spåddes ljus framtid

Bano var en omtyckt ungdomsledare för AUF och skulle kandidera för kommunstyrelsen. Hon spåddes en ljus framtid inom politiken och hedras nu genom att utrikesministern Jonas Gahr Støre deltar i begravningen.

Politiken tog stor plats i Banos liv, särskilt frågor om jämställdhet, diskriminering och integration, men hon tyckte också om att spela handboll, bada och simma.

– Hon hade så många planer för framtiden. Hon ville utbilda sig till jurist och gå vidare inom politiken. Trots sin kurdiska bakgrund var hon också väldigt mycket norsk.

– Bano var alltid så glad. Det finns inte en bild där hon inte skrattar. Jag kommer att sakna hennes glädje.