Trots hoten – därför krymper ubåtsflottan
Publicerad 2016-10-03
USA:s ubåtsflotta är fortfarande världens mäktigaste – men hur länge till?
Experter varnar för att antalet amerikanska ubåtar kommer att minska drastiskt de kommande åren.
– Det är ett verkligt orosmoment, säger säkerhetskonsulten Eric Wertheim vid United States Naval Institute till Aftonbladet.
Över 70 ubåtar allt som allt – varav 53 så kallade ”attackubåtar” och 14 som är bestyckade med kärnvapenmissiler och redo att rycka ut om Tredje världskriget skulle dra igång.
Den amerikanska ubåtsflottans världsherravälde är till synes ohotat, men faktum är att stora förändringar är att vänta under de kommande åren.
Sedan Kalla kriget upphörde i början av 1990-talet har Pentagon blivit tvungna att dra allt hårdare i svångremmen vad gäller sin mäktiga ubåtsflotta:
– På 1980-talet inleddes produktionen av de bästa ubåtarna USA någonsin har haft: Seawolf-klassen. Om man skriver en önskelista över allt man kan tänkas vilja ha i en ubåt skulle resultatet bli Seawolf-klassens båtar. De är helt otroliga, säger Eric Wertheim, säkerhetskonsult vid United States Naval Institute i Maryland, till Aftonbladet.
"Helt enkelt för dyra"
Men Seawolf-båtarna var fruktansvärt dyra att bygga, och när Sovjetunionen föll blev USA:s försvarsdepartement tvungna att tänka om:
– De hade tänkt bygga många fler, men de var helt enkelt för dyra att tillverka. Så i slutändan byggdes bara tre båtar i Seawolf-klassen, säger Eric Wertheim.
De tre Seawolf-båtarna är fortfarande i drift, men resten av USA:s ubåtsflotta genomgår just nu ett stort generationsskifte. 39 ubåtar i den så kallade ”Los Angeles”-klassen som byggdes på 1970- och 80-talet, samt 18 ubåtar i ”Ohio”-klassen kommer att pensioneras under de kommande åren.
I deras ställe byggs nya ubåtar i den så kallade ”Virginia”-klassen:
– Eftersom ”Seawolf”-båtarna var så dyra blev man tvungna att göra en slags kompromiss. ”Virginia”-klassen har inte möjlighet att ha lika många vapen som ”Seawolf”-båtarna – de kan bara ha 38 torpeder, jämfört med 50 som ”Seawolf” har – men det är fortfarande en väldigt bra, teknologiskt avancerad ubåt, säger Eric Wertheim.
"Bara" 41 attackubåtar
Totalt 48 ubåtar av klassen Virginia ska enligt Pentagon vara byggda år 2043. I skrivande stund är 11 aktiva, men eftersom det tar lång tid att bygga dem – långsammare än det tar för gamla ubåtar att skrotas – kommer USA:s totala flotta av ubåtar att minska under de kommande åren.
2029 beräknas man ”bara” ha 41 attackubåtar till sitt förfogande – en siffra som enligt vissa är farligt låg:
– Det är ett verkligt orosmoment. Hotbilden från länder som Kina och Ryssland är alltid hög, och om man inte har tillräckligt med ubåtar till sitt förfogande kan man inte heller vara på alla ställen man behöver vara på. Men allt handlar om pengar, säger Eric Wertheim.
– Amerikanska ubåtar är byggda för andra ändamål än till exempel svenska ubåtar. Era ubåtars uppdrag är att tjänstgöra i en mer defensiv roll, att patrullera nära hemkusten och skydda den från yttre hot. Men USA:s ubåtsflotta måste vara beredda att åka långa sträckor och kunna ta kriget till våra fiender istället för tvärtom – det är det vi kallar ”attackubåtar”. Det är därför våra ubåtar är mycket större och ofta är nukleärdrivna, eftersom de måste kunna åka långt, fortsätter han.
Tonar ned farhågorna
Nils Bruzelius, pensionerad kommendör och tidigare chef för de tre svenska ubåtarna i Näckenklass, är en av Sveriges främsta ubåtsexperter. Han vill tona ned farhågorna om att USA snart kan ha för få ubåtar till sitt förfogande:
– Den amerikanska marinen har, trots en nedgång i antal, fler ubåtar än Ryssland och Kina tillsammans. Färre ubåtar innebär måhända färre befattningar för ubåtsamiraler, vilket kan upplevas som en risk för den kategorin av officerare, säger han.
– USA bygger bara atomdrivna ubåtar av två kategorier. Ubåtar bestyckade med ballistiska robotar, vars enda uppgift är nukleär avskräckning, samt jaktubåtar vars främsta uppgifter är att jaga fientliga ubåtar och skydda USA:s hangarfartyg. De används även till att avskjuta kryssningsrobotar med konventionell stridsdel mot mål på land. Specialoperationer med dykare kan även utföras från denna typ av ubåt, men vanligtvis används äldre ombyggda ubåtar för denna typ av operationer, fortsätter Nils Bruzelius.
Tränade med Sverige
Trots att den i jämförelse är liten har den amerikanska marinen tidigare faktiskt visat intresse för den svenska ubåtsflottan. Från 2005 till 2007 hyrde USA till och med den svenska ubåten HMS Gotland för ett övningssamarbete med den amerikanska ubåtsflottan i San Diego. Anledningen var att de svenska ubåtarnas stirlingmotorer var så tysta att de var svåra att upptäcka – något som USA ville öva upp sig på:
– Sverige är verkligen pionjärer inom att bygga ubåtar som är tysta i vattnen. För de ändamål de används för är de fantastiskt bra, säger Eric Wertheim på US Naval Institute.
USA:s ubåtsflotta
39 Los Angeles-klass
Attackubåtsklass som är den till antalet största reaktordrivna ubåtsklassen som byggts av någon nation. Byggdes under 1970- och 80-talet och kommer att pensioneras under de kommande årtiondena.
3 Seawolf-klass
Atomdriven attackubåt med en maxlängd på 138 meter, som ursprungligen började byggas under Kalla kriget. Det skulle egentligen ha byggts 29 stycken, men efter Sovjetunionens fall avbröt USA:s marin produktionen av dem eftersom de var för dyra att tillverka.
14 Ohio-klass
Kärnvapenbestyckad, atomdriven strategisk ubåt som varit i drift sedan 1981. Är de största ubåtarna som USA någonsin har byggt, med en längd på 170 meter.
4 Konverterad Ohio-klass
Ursprungligen bestyckade med kärnvapen, men har på senare byggts om och bär idag bland annat kryssningsrobotar av typen Tomahawk.
11 Virginia-klass
Den nya generationen av amerikanska ubåtar håller just nu på att byggas. Elva har redan börjat tas i drift – år 2043 ska antalet vara 48, är det tänkt. Attackubåtar som är avsedda att kunna utföra uppdrag både på öppet hav och nära kuster – är en mindre, billigare variant av Seawolf-klassen med en längd på 115 meter.
Källa: Eric Wertheim på US Naval Institute, Wikipedia