Detaljerna gör hennes berättelse stark och trovärdig

Peter Kadhammar

Efter att ha hört den 19-åriga kvinnans berättelse med alla dess detaljer är jag övertygad om att de våldtog henne.

Hennes berättelse blir så stark och trovärdig därför att den innehåller irrationella detaljer som hon knappast kan ha hittat på.

Som att de först våldtog henne och sedan bad en av dem om förlåtelse; att de sa att hon inte fick lämna lägenheten och sedan somnade ifrån henne. Men framför allt går det inte att se något skäl till varför hon skulle anmäla dem om hon faktiskt inte blivit våldtagen.

Hon hade ju haft sex med dem många gånger. Hon var öppen för sex även denna natt, men det slutade i våldtäkt och misshandel.

Ännu en omständighet är att hon ringde polisen men inte ville namnge gärningsmännen.

De var ju hennes ”vänner”.

Larmsamtal

I rätten i går spelade kammaråklagare Anita Kjellén upp 19-åringens samtal till 112.

Inspelningens metalliska ljud lät oss höra en ung förvirrad kvinna som grät, snyftade och hulkade, ett samtal så gripande att flera bland åhörarna började gråta. En av rättens ledamöter såg djupt berörd ut.

Skulle ett påhitt ligga bakom detta samtal?

Skulle detta samtal komma från en 19-åring som först haft frivilligt sex och sedan av någon anledning ångrat sig och bestämt sig för att sätta dit sina vänner?

Arroganta

De åtalade männen, 21 och 25, gav inte intryck av att vara några gemytliga herrar. Deras berättelser i rätten var fåordiga och arroganta. De verkade känslomässigt avtrubbade.

När 21-åringen förhördes i går sa han bland annat om sitt förhållande till kvinnan:

– Det var inga känslor från min sida, absolut inte. Men det är svårt att undvika känslomässiga band när man har sex med en männi-ska under så lång tid.

Nej, han hade inte våldtagit henne, men 19-åringen var ”nedstämd som hon varit tidigare när hon haft sex”. Varför nedstämd?

– Det kan vara så att hon känner sig utnyttjad eller oälskad efter sexuella akter.

När männen vaknade på morgonen var hon borta, men det var inget 21-åringen funderade på.

– Jag har aldrig ätit frukost med henne så varför skulle jag börja med det nu?

Med detta sagt vill jag tillägga att det var obehagligt att sitta på en rättegång där publiken skrattade, fnös, suckade och pustade ut sitt ogillande mot de åtalade. 21-åringen sa vid ett tillfälle att han inte visste om det gjorde ont med analsex, för han har aldrig varit den mottagande parten.

– Det borde du få, sa någon högt i publiken.

De så kallade Stureplansprofilerna är avskydda i breda kretsar, hotbilden mot dem är så pass allvarlig att rättegången hölls bakom pansarglas i säkerhetssalen.

Mitt hjärta blöder inte för dem. Men Stureplansprofilerna har lika stor rätt som någon annan till en värdig rättegång.

Det är gåtfullt att hovrättslagman Göran Ewerlöf inte ingrep när publiken gav ljud ifrån sig. En rättegång är ingen fotbollsmatch och de två dagarna i säkerhetssalen var rimligen djupt traumatiska inte bara för 19-åringen utan även för de åtalade.

Ska inte döma Stureplan

Att jag tror de döms är en sak.

Hovrättens uppgift är att avgöra om det är ställt bortom allt rimligt tvivel att de är skyldiga till våldtäkt, och det är betydligt mer komplicerat än att avge ett snabbt omdöme efter två dagar på åhörarbänken. Männen frikändes av tingsrätten.

Rätten ska försöka avgöra vad som hände i en lägenhet på Östermalm natten mellan den 24 och 25 mars. Den ska inte fälla en dom över Stureplans beklämmande skuggvärld där blonderade småflickor är leksaker åt män som fortfarande är pojkar.