Ingen ska behöva begrava sitt barn

Mary Mårtensson

Alla vi som ska finnas där – det är dags att vi ställer oss de relevanta frågorna

Att förlora ett barn är bland det värsta man kan uppleva.

Ingen av oss vill stå vid våra barns grav.

helskärm

Hur smärtsamt det måste vara att mista ett barn i självmord kan bara den förstå som själv sörjt invid gravstenen, där en alldeles för ung människa fått sin sista vila.

Marianne vet. Hon tvingades begrava sin dotter Melinda, som 16 år gammal tog sitt liv i april 2013.

Melinda – en älskad tonåring, som kände att hon vissnade, när hon borde ha blommat.

Att förlora ett barn i självmord orsakar livslång sorg och smärta hos de efterlevande. Det väcker dessutom starka känslor av skuld hos nästan alla föräldrar, som också plågas av de ständigt malande och ofta obesvarade frågorna:

Varför? Varför ville mitt barn inte leva? Varför kunde jag inte förhindra självmordet? Varför gjorde vården inte tillräckligt?

Att granska självmorden har varit ett plågsamt – men mycket viktigt – arbete. Liksom att möta så mycket sorg, ledsnad, smärta, uppgivenhet, självklander och övergivenhet hos de efterlevande föräldrarna och syskonen.

När vi inledde granskningen ställde vi oss frågan varför så många ungdomar mår så ­psykiskt dåligt att de tar sitt liv – eller försöker ta sitt liv. Varför ser de självmord som enda ut­vägen?

Det är dags att vi ställer oss de relevanta frågorna. Alla vi som ska finnas där som stöd för våra unga – för att de ska våga växa, känna nyfikenhet på livet och med glädje vilja fortsätta att ­utforska tillvaron.

Vi kan inte nonchalera de ­kolsvarta siffrorna. Varje pinne i statistiken är ett förlorat liv.

Vi är fortfarande 1 530 människo­liv bort från noll­visionen för självmord.

Vad kan vi göra mer?

Vad kan sjukvården göra?

Psykiatrin?

Skolorna?

Politikerna?

Och vi föräldrar?

Vår förhoppning med den här granskningen är att vi lyckats väcka de frågor som kan leda till diskussion och debatt. Och att svaren kommer. Svaren på hur vi kan få bättre självmordsprevention, bättre vård för deprimerade och suicidnära patienter, säkrare diagnostik och självmordsrisk­bedömningar.

Hur kan vi få våra unga att känna att livet är värt att leva?

Till dig som läser detta vill jag säga, att du kan hjälpa. Kanske mer än du tror.

Sträck ut en hand till den som mår psykiskt dåligt. Var inte rädd. Här får du råd från Sveriges främsta experter på självmordsprevention om hur du bäst kan hjälpa.

Och till dig som har självmordstankar eller självmordsplaner vill jag säga:

Slut dig inte.

Utan be om hjälp.

Berätta för någon hur du mår.

Tveka inte.

Det kan rädda ditt liv.

Lämna inte kvar ­dina anhöriga och ­dina vänner i livslång sorg och smärta.

Du behövs – även om du inte tror det just nu.

Så kan du hjälpa

Du kan rädda liv genom att räcka ut en hjälpande hand.

Så tveka inte att tala med den som har självmordstankar.

Genom samtal kan du få personen att söka hjälp.

1. Gör något nu. Du kan rädda liv genom att räcka ut en hjälpande hand. Förutsätt inte att det blir bättre/går över utan hjälp eller att personen söker hjälp på egen hand.

2. Var medveten om dina reaktioner. Om du blir rädd och ignorerar situationen kan du tala med någon du litar på för att åter kunna vara ett stöd.

3. Var tillgänglig. Tillbringa tid tillsammans med honom/henne. Visa omsorg och omtanke utan att vara dömande, arg eller upprörd. Be personen berätta - lyssna noga.

4. Fråga om självmord. Det kommer inte att väcka den björn som sover. Det uppmuntrar i stället personen att tala om känslorna vilket ofta känns som en lättnad. Det är genom samtal om vad som pågår som du kan få personen att söka hjälp.

5. Kontrollera säkerhet. Det är viktigt att veta hur länge dessa tankar funnits. Fråga exempelvis: Har du tänkt ut hur och när du ska begå självmord? Vilken hjälp har du tillgång till för att kunna må bättre och känna dig tryggare?

6. Fråga även hur du kan hjälpa och stötta honom/henne för att få stöd, livsglädje och kraft hos familj, vänner, husdjur, religiösa övertygelser, egen inre styrka.

7. Fatta beslut om vad du ska göra och hur ni ska kunna lösa den nuvarande situationen. Du kan behöva hjälp av andra för att kunna uppmuntra personen att skaffa professionell hjälp.

8. Förmedla hopp, trösta, be om ett löfte:

Självmordstankar återkommer ofta. Då är det viktigt att personen ber om hjälp och berättar för någon om sina känslor. Be personen lova att be om hjälp. Visa ditt engagemang och din vilja att förstå - förmedla hopp.

9. Ta hand om dig själv. Se till att inte vara ensam om detta, att du själv har någon att tala med under tiden.

10. Stanna kvar. Självmordstankar försvinner inte utan att den självmordsnära personen upplever någon form av förändring i livet. Livssituationen, känslorna och tankarna kring suicid kan förändras. Upplevelsen att stöd kan vara en hjälp att hantera självmordstankarna. Det är viktigt att familj, vänner och andra viktiga personer finns kvar på ett aktivt sätt. Man behöver hjälp att ta sig ur självmordstankar. Du kan hjälpa!

Första hjälpen till psykisk hälsa:

1. Bedöm situationen, ta kontakt.

2. Lyssna öppet och fördomsfritt.

3. Erbjud stöd och information.

4. Uppmuntra personen att söka professionell hjälp.

5. Stöd personen att skaffa andra hjälpresurser.

Hit kan du vända dig

 Vårdcentral eller annan läkarmottagning.

 Psykiatrisk mot­tagning.

 Personal på skola: lärare, skolsköterska, psykolog, socionom, husmor, skolvärdinna, fritidspersonal.

 Ungdomsmot­tagning.

 Präst, diakon.

Nationella hjälplinjen: 020-22 00 60. Alla dagar kl 13–22.

SPES, Riksförbundet för Suicid Prevention: 08-34 58 73. Telefonjour varje dag kl 19–22

Självmordsupplysningen: Chatt vardagar kl 19-22. www.mind.se

Jourhavande präst: via 112. Alla dagar kl 21–06

Jourhavande medmänniska: 08-702 16 80. Alla dagar nattetid, kl 21–06

BRIS – Barnens hjälptelefon: 116 111. Alla dagar kl 10-22

BRIS vuxentelefon – om barn: 077-150 50 50. Måndag–fredag kl 10–13

Jourhavande adoptionskompis: 020-64 54 30

Röda Korsets telefonjour: 0771-900 800. Alla dagar kl 14–22.

Röda Korsets mobilchatt SMS:a Kompis till 71 700. (kostar som ett vanligt sms). Vardagar kl 18-22 och helger 14–18.

Röda Korsets datorchatt: www.jourhavandekompis.se. Vardagar kl 18-22 och helger 14–18.

RFSL: Ring 020-34 13 16 eller skriv till boj@rfsl.se

Självmordsupplysningen: Chatt vardagar kl 19-22. www.mind.se

DET KOM VI FRAM TILL

I sex dagar har Aftonbladet granskat självmorden och självmordsförsöken bland barn och ungdomar under 25 år

i Sverige.

Vår granskning visar bland annat att:

  Självmorden minskar i alla åldersgrupper – utom bland ungdomar, som har lika höga självmordstal som på 80-talet.

  Depression och psykisk ohälsa hos unga upptäcks inte i tid. Många ungdomar får inte den vård de behöver.

Varannan förälder med barn under 20 år som tog sitt liv visste inte att barnet mådde så dåligt.

  Självmordsförsöken ökar mest bland ungdomar – och är dubbelt så vanligt bland dem som i hela befolkningen. Högst självmordsförsökstal har unga kvinnor 15-24 år.

 Inläggning i den psykiatriska slutenvården minskar sedan 90-talet i alla åldersgrupper – men ökar kraftigt bland ungdomar. Allra mest ökar det bland kvinnor 15-24 år som är den största patientgruppen.

 En helt ny riskgrupp för psykisk ohälsa, självmordsförsök och självmord har identifierats bland elever på högstadiet. Nästan var tredje elev hör till den ”osynliga gruppen”. De stör inte och ber inte om hjälp. Därför märker ingen att de mår dåligt. De sover för lite, rör sig för lite och sitter minst fem timmar per dygn framför datorn eller TV:n. 

 Syskon som förlorat en bror eller syster i självmord glöms bort i vården. De erbjuds sällan professionell hjälp, utan måste själva söka vård. Men de är inte nöjda med den hjälp de eventuellt får.

 Självmord som sker i nära anslutning till vård skulle minska med 30 procent. Det var ett av målen för regeringens stora psykiatrisatsning 2007-2011. Men regeringen misslyckades. Självmorden minskade inte.

 Bristerna i vården av suicidnära patienter är fortfarande stora, vad gäller suicidriskbedömningar, dokumentation och vårdplaner.

 Det finns vetenskapligt testade skolprogram för att förebygga självmord. och självmordsförsök bland ungdomar Men de används inte.

 För första gången kan man objektivt mäta självmordsrisken hos deprimerade patienter med självmordstankar med ett nytt instrument – EDOR.