De nya lyx-knarkarna

Katarina, 38: Städerskan fick ta hand om barnen när jag tog kokain

De har hög utbildning, fast jobb, bor fint – och de knarkar.

Söndags Magda Gad har träffat missbrukare i Djursholm, langare som säljer till läkare och civilspanare som tar fast småbarnsföräldrar på krogen.

Välkommen in bakom fasaderna.

Det är en vanlig arbetsdag.

Jag säger till min kollega att jag ska intervjua en langare.

– Jaha, ska du ner på plattan?

– Eh … nej, svarar jag och går iväg till en välbesökt krog.

Langaren är i 30-årsåldern. Klädd i jeans, skjorta och en rock, som han hänger av sig. I fickorna har han tre mobiltelefoner och en zippåse som innehåller små kuvert med kokain. Kunderna skickar oftast ett sms när de vill köpa.

– De kan skriva att de vill se en film, eller ta en fika, säger langaren.

Affären görs upp på en krog eller ett kafé. Köparna är av alla typer.

– Jag säljer till läkare, jurister, reklamfolk, journalister, skådespelare, studenter …

Polisen ger samma bild. Men vården är uppbyggd kring en föreställning om att knarkare är marginaliserade personer som behöver socialhjälp.

Den riktar sig inte till bryggeriarvtagaren Jon Spendrup, som nyligen avled till följd av kokainmissbruk.

Den riktar sig inte heller till Katarina, en tvåbarnsmor och missbrukare från Djursholm, som nyårsnatten 2009 såg självmord som den enda utvägen.

Det är om henne, och sådana som hon, som det här reportaget handlar om.

Det piper till i en av langarens telefoner.

– En kund, jag måste dra.

Han sätter på sig överrocken.

Det är en vanlig arbetsdag. En arkitekt vill ha påfyllning av sitt kokain.