Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Hildegard, Magnhild

’Ta ansvar, föräldrar’

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-09-08

Professorn: Viktigt att visa uthållighet i de här områdena

”DET KÄNNS SOM KRIG” Många av dem som Aftonbladet har pratat med i utsatta områden vill ha mer dialog mellan ungdomar och vuxna. Men de säger också att polisen måste vara mer hänsynsfull mot ungdomarna. ”Det här är inte Afghanistan, inte Bangladesh. Vi måste alla reagera och säga stopp. För det känns som krig”, säger 47-årige Ismail Rafik, vars son tvingades ner på marken av polis när han var på väg hem från universitetet.

Hög arbetslöshet, låga inkomster och stort bidragsberoende.

Trenden är tydlig i de områden som drabbats av bränder och våldsdåd den senaste tiden.

Men förklaringen är mer komplicerad än så.

Det säger professor Sven-Åke Lindgren, som precis påbörjat ett forskningsprojekt om bränderna.

Hur stor roll spelar de sociala faktorerna för bränderna?

– De spelar roll helt klart, men de förklarar inte hela bilden. Majoriteten av ungdomarna i de här områdena har samma bakgrund, men är ändå inte ute och eldar.

”Fyller ett tomrum”

Vad är det som skiljer dem åt?

– Det finns inga enkla svar. Jag tror att man måste väga in skolprestationer, ofärdiga betyg, aktiviteter i området och vad man har för hopp och tro kring sin egen framtid. Det kan också vara enskilda händelser som ligger bakom, till exempel om man upplever att man utsätts för polistrakasserier. Ofta finns det också drivande individer som drar igång det. Ledan är också en viktig faktor: man fyller ett tomrum med olika typer av destruktivt beteende.

Handlar det bara mer om individuella problem än systemfel?

– Det verkar se lite olika ut i olika stadsdelar. För vissa är det en frustrerad protest mot samhället, för andra är det mer en efterhärmning av vad andra gör. Det finns en konkurrens eller tävling mellan olika grupper av unga pojkar. De triggar varandra att vara värst.

”För kortsiktigt”

Vad kan man göra för att vända trenden?

– Det är alltid bra att prata och få igång en dialog. Gärna med fler inblandade än polisen, som socialtjänst, skolan, boende i området och fastighetsbolagen. Det finns flera bra exempel på framgångsrika projekt i bostadsområden. Problemet är att de ofta är av kortsiktig karaktär – när det blir budgetdags läggs de ner. Man måste ha lite mer uthållighet i de här områdena där det finns en grogrund för missnöje och destruktivitet.

ANNONS