”Det här är ett tivoli”

Erik Wiman

Aftonbladets Erik Wiman på plats i Los Angeles

LOS ANGELES

Redan längs motorvägen in från flygplatsen uppmanar skyltarna oss att stanna hemma. Vår taxichaufför tvingas köra omvägar för att ta sig fram till hotellet som ligger några hundratal meter från Staples Center.

I varje gathörn står grupper av poliser som mänskliga stoppskyltar.

– Det här är sinnessjukt, muttrar chauffören.

– Är ni också här för begravningen, frågar han sedan med en blick i backspegeln.

Och ja, det är vi ju. Här för att rapportera om världens största popstjärnas sista föreställning.

”Spektaklet”, som chauffören kallar det.

När vi några timmar senare går mot arenan är det omöjligt att inte hålla med honom. Vi tränger oss fram i en smal tunnel, kantad av försäljare.

”T-shirts, t-shirts, t-shirts”, ropar en man i sprucken megafon.

En annan försäljare gör en sorglig moonwalk i ett desperat försök att sticka ut i mängden.

Det här är ett tivoli. Det går inte att komma ifrån tanken. Lukten från matstånden blandas med avgaser i en kväljande symbios.

250 000 människor väntas bege sig till Staples Center trots myndigheternas vädjan att de ska hålla sig hemma. Biljetterna som har lottats ut är värda sin vikt i guld på svarta marknaden.

Men mitt i hysterin finns det också en naken och uppriktig sorg bland många av fansen. En långhårig man gråter förtvivlat när han släpas bort, hängande mellan två muskulösa poliser. Hans egna ben vägrar att röra sig bort från arenan.

– Jag ville inte, snyftar han.

Vi talar med Paulette Hartrian, 26. Hon kramar nästan krampaktigt den biljett hon håller i sn hand En okänd kvinna gav den till henne för knappt en halvtimme sedan. Paulette hann inte ens säga tack, innan hon var borta.

– Men jag är henne evigt tacksam för den här.

Vad betydde Michael Jackson för dig?

– Han betydde allt för mig och min familj. Om min pappa hade levat skulle han ha fått biljetten.

Paulette tycker att världen tog Michael Jackson för givet. Att han var tidningarnas allmängods. Inget mer än en ny rubrik.

– Men för mig var han en enastående människa, en vänlig själ som saknar motsvarighet.

Minnesceremonin, och den kaotiska inramningen av den, balanserar på en tunn tråd. Därunder finns ett hav av osmaklighet.

Arrangörerna säger sig vara medvetna om det.

Ken Erlich, som skulle ha producerat Michael Jacksons avskedsföreställningar i London, är nu istället en av dem som lagt upp programmet för minneshögtiden.

– Vi tänker på det här som en ceremoni, absolut inte en show. Vi kommer att hedra Michael Jackson med värme, kärlek och respekt, säger han till USA Today.

Utanför Staples Center luktar det popcorn.