Landets värsta naturkatastrof

Susanna Vidlund

, 

TT

Dödssiffran stiger i det översvämnings- drabbade Brasilien – 500 döda hittills

Sökandet efter människor som kan ha överlevt de katastrofala lerskreden och översvämningarna i Brasilien blir allt mer desperat.

Över 500 har fått sätta livet till.

I Teresopolis ligger stanken av ruttnande kroppar tung i den varma, fuktiga luften.

Serrana, en vanligtvis underskön trakt med dramatiska berg utanför Rio de Janeiro, förvandlades på några ögonblick i onsdags till ett inferno. Där begravde lermassorna hela bostadsområden; och hela familjer har omkommit.

– Du kan inte ana hur svårt det är att se kropparna efter så många barn. Det är fasansfullt, berättar en räddningsarbetare i Teresopolis, en av de värst drabbade städerna.

Omfattande insats

Räddningsarbetarna arbetade ännu på torsdagskvällen mot klockan, mörkret och en överhängande risk för nya skred. President Dilma Rousseff, som besökt katastrofområdet, beskrev scenerna som "chockerande". Hon lovade ett "starkt agerande" från regeringen, som redan anslagit motsvarande över tre miljarder kronor för den första katastrofinsatsen.

Lerskreden och översvämningarna betraktas som den hittills värsta naturkatastrofen i Brasiliens historia. Antalet döda överstiger nu 500. Räddningsarbetare har ännu inte kunnat nå vissa byar; de är helt avskurna från omgivningen sedan leran och vattnet dränkt vägar och broar. Därför befaras att dödstalen kan komma att stiga ytterligare.

Hittills har sammanlagt 506 kroppar hittats, vilket är fler än i lerskreden som 1967 drabbade kuststaden Caraguatatuba. Då omkom 436 människor. Antalet offer överstiger även de 473 som beräknas ha omkommit i regnrelaterade dödsfall över hela Brasilien under fjolåret.

Tillfälliga bårhus

I Teresopolis har minst 161 personer omkommit i naturkatastrofen. Där har polisstationer och även kyrkor fått tjäna som tillfälliga bårhus.

Stanken av ruttnande kroppar ligger nu tung i den varma, fuktiga luften. Runtom i staden letar anhöriga desperat efter nära och kära.

– Jag kan inte gå in. Jag har inte mod att göra det, förklarar Ana Maria, en av dem som samlats utanför ett bårhus där foton av de döda radats upp.

På ett gymnasium i staden har hundratals hemlösa fått tillfälligt husrum. Några är i chock, andra även fysiskt skadade. Och 44-åriga arbetaren Edmar Da Rosa verkar ännu inte kunna riktigt ta in den personliga katastrof som drabbat honom. När lermassorna kom förstördes hans hem, som han delade med sin hustru, tre barn och ett barnbarn.

– Min fru dog. Mitt barnbarn dog. Och de andra är skadade, säger han.

59-årige Joao de Limas förtvivlan är skriven i hans ansikte.

– Jag förlorade mina fyra döttrar; allt jag hade, säger han knappt hörbart och kramar försiktigt en docka.