Nyval kan öppna ny väg mot fred
Så länge Benjamin Netanyahu är Israels premiärminister är fred med palestinierna en omöjlighet.
Nyval i Israel ger chans till förändring men risken är uppenbar att det bara blir en ny konstellation under samma fredssabotör.
Sverige är inte ensamt om att skakas av regeringskris. Men I Israel är man både mer van att hantera sådana och har närmare till tuffa personangrepp.
Den nya regeringskrisen utlöstes av att Netanyahu sparkade två av sina ministrar för att de öppet kritiserat regeringen.
Sparkade justitieministern Tzipi Livni kallade Netanyahu "en liten politiker" och hans politik för "provokativ och extremistisk".
Det som framförallt retat henne är att Netanyahu drev igenom en omröstning där Israel numera definierar sig enbart som "en judisk stat" i motsats till tidigare formulering, "en demokratisk judisk stat". Netanyahu motiverade förändringen med att han ville sända en signal till Israels fiender.
Israeliska regeringar har under senare år varit instabila eftersom det krävts att en rad småpartier samsats för att nå majoritet. Nyvalet kommer två år innan nya val egentligen skulle ha hållits.
Stabil har däremot Netanyahu varit.
Realistisk
Han blev premiärminister första gången 1996 och ägnade sin mandatperiod åt att försöka montera ner så mycket som möjligt av det fredsavtal som träffats med palestinierna några år tidigare.
Sedan han kom tillbaka på posten 2009 har han gjort sitt bästa för att omöjliggöra en tvåstatslösning. Den lösning på konflikten som hela det internationella samfundet står bakom och den enda realistiska väg mot fred som för närvarande existerar.
Benjamin Netanyahu har varit mycket framgångsrik i sina sabotageförsök. Med israeliska mått betraktas han som en mainstreampolitiker och inte någon extremist. Men i handling har hans styre varit förödande.
Under hans tid vid makten har fredförhandlingarna med palestinierna djupfrysts trots att palestinierna i Mahmoud Abbas har den mest kompromissvillige ledaren sedan Oslo-avtalet slöts 1993.
Bosättningar
Under Netanyahus ledarskap har Israel kraftigt byggt ut antalet judiska bosättningar på Västbanken och i östra Jerusalem. Områden som är tänkta att i framtiden utgöra en självständig palestinsk stat. Genom bosättningarna försvåras och kanske till slut omöjliggörs bildandet av en sådan stat.
Detta utan att hanpresenterat någon annan plan för hur fred ska skapas mellan judar och palestinier efter över 65 år av mer eller mindre konstant konflikt. Något som gjort att han oftare än någon annan israelisk ledare hamnat i konflikt med USA:s president.
Netanyahus plan verkar vara att låta allt flyta på som i dag där Israel i praktiken kontrollerar situationen på Västbanken och på kort varsel kan skruva upp förtrycket ifall palestinierna inte håller sig på mattan.
Något som vi sett i efterdyningarna av sommarens Gaza-krig då ett antal palestinska terrordåd inträffat i Israel eller riktats mot israeliska bosättare på Västbanken.
Hopp
Israels svar har som vanligt varit hårt. Man har återupptagit en gammal praxis att demolera terroristernas hus vilket innebär att hela familjer blir bostadslösa.
Hat och frustration byggs på och vägen mot fred blir allt längre.
Ett nyval blir förmodligen av tidigast i februari. Eftersom valrörelsen ännu inte är igång finns inga tillförlitliga opinionsmätningar. Problemet är att det inte finns många starka utmanare till Netanyahu. De flesta israeler verkar ha gett upp hoppet om fred.
Risken är stor att stafettpinnen efter valet ännu en gång går till Netanyahu eller till någon som är ännu mer extrem motståndare till några som helst eftergifter i syfte att skapa fred.
Vad landet skulle behöva är någon som är beredd att inleda verkliga fredssamtal.