”Han behöver rehab – inte bara bli tvättad”
Publicerad 2014-10-22
Vännerna Christer Lindarw och Py Bäckman vädjar om mer hjälp till John-John
Låt inte John-John tyna bort.
Nu vädjar vännerna om mer rehab och stimulans.
– Han finns där inne någonstans, säger Py Bäckman.
John-John växte upp med sina föräldrar i Genève, Paris och Bryssel. När han var nio år flyttade han med sin mamma tillbaka till Sverige där hennes arbete som landets första internationellt kända fotomodell hade bidragit till ett stort socialt nätverk.
Två vänner som fortfarande står familjen nära är artisterna Christer Lindarw och Py Bäckman.
– De är som två änglar, säger mamman Jane Oleinikoff.
Christer Lindarw besökte John-John så sent som förra veckan och berättar att han anar reaktioner långt där inne. Oftast när han skojar och pratar om dåtiden.
– En dag berättade jag att jag hade sagt till hans mamma "han är jävligt snygg den där killen, men jag väntar tills han blir 20 med att stöta på honom" Då åkte först mungipan upp sedan nästan gurglade han av skratt.
På 70- och 80-talen rörde sig mor och son i Stockholms innekretsar, runt After Dark-klubben och familjens hus på Djurgården har beskrivits som en generös samlingsplats.
– När Jane kontaktade mig om John-Johns olycka befann jag mig i egen sorg, min mamma förolyckades och dog vid samma tid. Därför tog det tyvärr en stund innan jag orkade åka och hälsa på, berättar Christer Lindarw.
Sedan har han varit där flera gånger.
– Senast hade John-John fått inopererad sin skallbensprotes och såg jättefin ut. Man tänker ju att om läkarna ansåg att allt var hopplöst så skulle de väl inte göra den operationen. Men han behöver mer rehab, inte bara bli tvättad och matad.
En annan vän, Py Bäckman, har sjungit lugnande vid sjukbädden.
– Han såg mig, tryckte min hand och försökte säga någonting men gav upp direkt.
Sångerskan är skeptisk till placeringen i eget boende.
– Jag förstår det inte. John-John har varit en så fantastiskt energifull kille, han är van vid folk och borde ha folk omkring sig. Och samma vårdpersonal, för mesta möjliga trygghet.
Hon anser att bristen på vårdens helhetsgrepp är tragisk.
– Han ska inte behöva hänga med huvudet och inte få liggsår.
Enligt båda vännerna behöver John-John mer fysisk träning och stimulans.
– Och så behövs rejält anhörigstöd. Som anhörig kan man stå väldigt ensam, säger Christer Lindarw och får medhåll av Py Bäckman.
– John-Johns mamma Jane pendlar mellan jävlar anamma och förtvivlan, men hittar hela tiden nya krafter. Det gör man för sitt barn.