Upploppen en indikation på de svartas besvikelse
För de svarta är dödsskjutningen av Michael Brown inte bara en symbol för hur rasismen lever kvar i USA.
Upploppen är också en indikation på afroamerikaners djupa besvikelse över att USA:s första svarta president inte lyckats förbättra deras livsvillkor.
Under valrörelsen 2008 väckte Barack Obama enorma förväntningar bland afro-amerikaner. Om en svart man kunde bli president så var det ett bevis för att svarta kunde lyckas med vad som helst.
Natten då Obama valdes var det många färgade som grät av lycka. Obamas slogan "Yes we can" genomsyrade svarta bostadsområden och väckte ett enormt hopp. Nu skulle äntligen orättvisorna försvinna. Nu skulle det bli slut på rasdiskriminering och trakasserier. Rasbarriären var riven.
Men precis som på så många andra områden har Obama inte varit i närheten av att leverera det han lovade. Skälet är en kombination av orealistiska förväntningar och presidentens övertro på sin personliga förmåga att genomdriva förändringar.
Längre straff
Upploppen i Ferguson, Missouri och demonstrationerna runtom i USA är en protest mot att vita poliser dödar svarta män men väldigt sällan ställs till svars. Men de är lika mycket ett uttryck för den frustration många afroamerikaner känner över att landets förste svarte president efter sex år vid makten inte lyckats göra mer för att lossa rasismens grepp om deras liv.
Afroamerikaner utgör bara 13 procent av USA befolkning. Men av dem som sitter i USA:s fängelser är 37 procent svarta. Svarta får i genomsnitt tio procent längre straff än vita för samma brott.
Proportionerna har inte ändrats till det bättre sedan Obama tog över.
Varje vecka dödas i snitt två svarta män av vita poliser. Det är snarast värre än när Obama tog över.
En av tre svarta blir någon gång under sin livstid arresterad. En siffra långt högre än för vita.
Djup klyfta
Arbetslösheten bland svarta är betydligt högre än bland vita. Undervisningen i majoriteten svarta skolor är betydligt sämre än där vita elever är i majoritet.
Det räckte inte med en svart president för att göra någonting åt detta.
Svarta och vita har helt olika uppfattningar om hur rättvisan ser ut. En färsk opinionsmätning från Huffington Post visar att 62 procent av afroamerikaner tycker att polismannen Darren Wilson gjorde fel när han sköt Michael Brown. Bara 22 procent av vita hade samma åsikt.
Klyftan i gruppernas uppfattning var precis lika stor när svarte Rodney King drygt 20 år tidigare misshandlades svårt av ett antal vita poliser i Los Angeles.
Ingenting har hänt. Attityderna har inte förändrats.
Som en ung svart man som växt upp i ett välbärgat område i Denver säger till New York Times:
– När vita ser mig gå nedför gatan ser de inte mina höga betyg. De ser bara en ung svart man, Ett potentiellt hot.
Under mattan
Rädsla och misstänksamhet orsakad av segregationen förgiftar lika mycket som rasism.
Direkt efter att Obama blivit vald sopades rasfrågorna under mattan. Nu skulle det ju per automatik bli bättre.
Obama personligen var länge ovillig att ta upp orättvisorna av rädsla för att underblåsa rasmotsättningarna. Nu har verkligheten hunnit ikapp honom och USA.
Redan när svarte Trayvon Martin, 17, sköts ihjäl i ett bostadsområde i Florida 2012 av George Zimmerman utan att denne åtalades började de mullra i folkdjupet. När Michael Brown sköts ihjäl mitt på dagen exploderade frustrationen och missnöjet.
Då Obama valdes kände många afroamerikaner att han var en av dem. Nu är det många som ser honom som vilken makthavare som helst utan förmåga att förstå problemen i deras vardag.
Efter sex år med en svart president är USA fortfarande ett delat samhälle.