De sätter sitt hopp till nazister
Publicerad 2013-07-06
”Gyllene gryning är bra! De hjälper grekerna, inte utlänningarna”
ATEN. Om det inte vore för högerextremisterna skulle allt vara som vanligt i Aten.
Tidningarna rapporterar om ökande fattigdom. I vissa regioner når ungdomsarbetslösheten 75 procent. Regeringen har för femtioelfte gången lovat landets kreditorer att stänga myndigheter och kontor utan funktion och där personalen saknar arbetsuppgifter. Och ingenting händer.
Ekonomin fortsätter att krympa.
Priserna ligger kvar på tysk nivå men grekernas köpkraft är bara hälften av tyskarnas.
Jag får en känsla av att det är fler narkotikastinna spöken på gatorna än för ett år sedan. Med tomma blickar stapplar de fram, från ingenstans till ingenstans, levande döda.
Vid det kommunala soppköket på Sofoklesgatan köar pensionärer, arbetslösa, knarkare och fyllon en god stund innan utdelningen börjar. De sitter på skuggsidan och glor på den stängda grinden. När det börjar blir dags ställer de sig vid grinden och väntar, och när vakterna öppnar springer, knuffas, haltar, trängs den trasiga och hungriga armén av gamlingar och utslagna mot bespisningen.
– Är du från Gyllene gryning? frågar en gammal tant som fått sin ranson – pasta, bröd, en apelsin – och som nu sitter på en låg betongmur och slevar i sig.
– Gyllene gryning är bra! De hjälper grekerna, inte utlänningarna, säger mannen bredvid henne, en byggnadsarbetare utan arbete.
Ja, om det inte vore för högerextremisterna skulle allt vara som vanligt. Vid Fokionos Negri-parken har nio av tjugo affärer och kaféer slagit igen. Fontänen är torrlagd liksom, när jag tänker efter, alla fontäner jag ser.
Uppe vid Sotiriasjukhuset står en ung läkare vid namn Kostadinos och röker utanför akuten. Lön? Den är sänkt, självklart. Men antalet patienter ökar. Folk får psykiska problem på grund av alla svårigheter, säger Kostadinos, så de kommer till oss. De är stressade, otåliga. Det sätter sig i magen.
Självmorden ökade med 20 procent förra året och fortsatte upp första kvartalet i år.
Och ändå är inte allt som vanligt. Den websida som rapporterar om kommande strejker och demonstrationer är beskedlig: Lärarna ska demonstrera, läkarna strejkar sjunde juni, apotekarnas förbund överväger åtgärder om inte regeringen betalar vad den är skyldig för januari och februari.
Listan över stridsåtgärder är så kort att Grekland för ett ögonblick ger intryck av att vara ett normalt land med normala förhållanden. Det är bara sken. Protesterna har upphört därför att de inte ledde någonstans, mer än till utmattning, och därför att regeringen förbjudit vissa yrkesgrupper att strejka, som lärare och anställda i hamnarna.
Så hur finner frustrationen och desperationen utlopp?
Gyllene gryning.
Partiet, som i språkbruk, symboler, klädsel och attityd låter och ser ut som ett nazistiskt parti, men som kallar sig "nationalistiskt", fick sju procent i parlamentsvalet förra året. Enligt de senaste opinionsmätningarna ligger Gyllene gryning nu på elva procent.
Stadsdelen Ayios Panteleimonas i västra Aten var förra året ett slags testområde. Det var ett grannskap med mycket invandrare och, sades det, hög kriminalitet. Nikos, en ung man som arbetade i en butik som köpte upp guld, berättade hur han sett nazister misshandla en svart man – mitt på dagen, mitt på gatan.
När jag nu söker upp Nikos säger han:
– Allt är lugnt nu. Inget har hänt sedan sist. Jag får inte prata med journalister.
Från flera balkonger hänger den blåvita grekiska flaggan, en signal om att lägenhetsinnehavarna stödjer Gyllene gryning. Giorgios, en 63-årig man, står på trottoaren utanför sitt kontor. Han är åkare och håller på att avveckla sitt företag.
– Jag är emot våld. Men där du inte kan resonera måste du slå. Polisen talade snällt med de kriminella invandrarna. De försvann inte. Staten lämnade ett tomrum här. Så folket tvingades vända sig till Gyllene gryning och när de kom hit blev det lugnt. Ayios Panteleimonas blir ett bra område igen.
Giorgios säger att han inte vet hur stor, eller liten, hans pension blir. "Pasok och Ny demokrati (de två traditionella maktpartierna) har mjölkat ur staten allt de kan." Hans dotter och svärson flyttade i vintras till Australien för att finna försörjning. Giorgios överväger, trots att hans far slogs mot nazisterna under andra världskriget, att rösta på Gyllene gryning i nästa val.
– Det finns ingen stat, ingen regering...
Kvällen därpå har Gyllene gryning torgmöte i Nikea, arbetartrakt, traditionellt vänsterfäste, söder om Aten.
Unga män med svällande muskler i svarta t-tröjor. Grekiska flaggor. Rödsvarta flaggor prydda med Gyllene grynings variant av hakkorset.
Ilias Kasidiaris är talesman för partiet. Liksom de andra är han klädd i svart. Han bär solglasögon så att jag inte kan se hans blick. Han ler inte, tar efter tvekan i hand. Kasidiaris blev internationellt beryktad förra året när han örfilade en kvinnlig vänsterpolitiker under en TV-debatt. Jag frågar: Vilka är era tre första åtgärder om ni skulle få bilda regering?
– 1. De politiker som stulit och förskingrat ska fängslas. 2. Avtalet om åtstramningar ska rivas upp. 3. Alla illegala immigranter utvisas.
Han svarar på ett par frågor till, går utan att säga adjö. En kortväxt man i grön pikétröja kommer fram till mig. Han är ledamot i partiets centralkommitté, medlem i partiet sedan 30 år.
– Vi lever i de korruptas diktatur, säger han. Systemet är ruttet. Vi måste börja om.
– Grekland åt grekerna! Grekland åt grekerna! skanderar folkmassan framför talarstolen.
Mötet har ännu inte börjat. Mannen i pikétröjan berättar att Gyllene grynings parlamentsledamöter får behålla 2000 av lönen på 7000 euro. Resten går till partiet. Han talar om Gyllene grynings sociala arbete. Matdistribution. Ett par härbärgen. Trädplantering.
– Blod och ära! Gyllene gryning! ropar männen i svarta tröjor.
Så kommer talarna, en rad av partiets parlamentariker.
– Hur ska den rena grekiska kroppen kunna integrera dessa smutsiga främmande kroppar? frågar en herre i blågrå kostym. Nu måste de erkänna Gyllene grynings armé! Vi håller flaggan högt!
En annan säger:
– Vi tar över torg efter torg, grannskap efter grannskap! Vänstern ska inte ha någonstans att ta vägen!
– Förrädare! Jävlar! Kommunister! ropar folkmassan.
– Vi är en enad armé mot dem!
Folkmassan:
– Leve segern! Leve nationen! Leve Gyllene gryning!
En vakt (svart tröja, svart keps, solglasögon) kräver att få se vilka bilder fotografen Niclas Hammarström har tagit. Sedan beordras vi att lämna mötet. Ledaren Nikos Michaloliakis, en kortväxt herre som ser ut som en kontorist, vill inte ha utländska journalister närvarande. Vi ställer oss på andra sidan gatan och lyssnar på Ledarens tal:
Sionister och frimurare beljuger Gyllene gryning... Grekland ska bli rent... kapitalisterna försöker förstöra Grekland... Tidningarna skriver inte om utlänningarnas kriminalitet... De styrande ska vara ärbara och inte tjuvar...
– Vi är som en flod av eld!
Sedan marscherar de svartklädda längs en trång gata och skanderar: Arbete till den grekiske arbetaren!
En polisman säger till oss: Var försiktiga, vi vet inte vad de tänker göra... En svartklädd man lämnar demonstrationståget och frågar: Ni är tillsagda att ge er av. Varför är ni kvar?
Ropen som dånar mellan husväggarna. Gyllene gryning har gått från knappt 20 000 röster 2009 till 425 000 förra året. De marginaliserade och hatiska känner plötsligt sin makt.
GREKLAND
Befolkning: 10,8 miljoner.
Huvudstad: Aten, 3,3 miljoner invånare
Religioner: grekisk-ortodox 98 %, islam 1,3 %, övriga 0,7%
Invandring: 2,32 personer/1000 invånare
Utgifter för hälso- och sjukvård: 10,3 % av BNP
Utgifter för utbildning: 4,1 % av BNP
Tillväxt: -6,4 % (2012)
Del av befolkningen som lever i fattigdom: 20 %
Arbetslöshet: 24,3 %
Ungdomsarbetslöshet: 57,9 %