Aftonbladets team på plats i Libyen
Uppdaterad 2011-03-22 | Publicerad 2011-03-21
TUBRUK. Vi är tillbaka i Libyen efter några dagar hemma i Sverige.
På den statliga nyhetskanalen snurrar samma film som när vi åkte härifrån. Den visar idolbilder på Gadaffi till tonerna av arabisk popmusik.
Han vinkar i sin paraduniform. Han vinkar i sin träningsoverall och han vinkar i sin beduindräkt.
Libyens broderlige ledare, som han kallar sig.
Jag tänker på sms:et som han i förra veckan lät sända ut till invånarna i oppositionens huvudstad Benghazi.
Det innehöll ett enda ord.
”Soon.”
Några dagar senare regnade bomberna över staden.
Det finns fortfarande inte några säkra uppgifter på hur många som har dödats i det libyska folkets kamp för frihet, men det står klart att de numera kan räknas i tiotusental.
I början av vårt förra besök tycktes hela Benghazi vara hög på sin nya frihet.
Alla, ja verkligen alla, sa sig vara övertygade om att segern var nära.
Till och med 22-årige Ahmed som dagen innan träffats av granatsplitter vid fronten gjorde v-tecknet samtidigt som tårarna rann från hans numera enda öga.
Nu fungerar inget av de nummer jag har till människor i Benghazi. Ingen av dem svarar på mejl.
För stunden har striderna lämnat staden till följd av luftangreppen mot Gadaffis ställningar. Det som Vladimir Putin i dag kallade ett medeltida korståg.
Om säkerhetsläget tillåter åker vi dit i morgon.
Hoppas att ni är kvar Yusuf, Hussein, Ahmed, Adel och ni andra.