Vulkanturisterna flockades i natt: ”Man var euforisk”

Ebba Torstensson

Maria Hedman, 51, begav sig ut direkt när vulkanutbrottet var ett faktum.

Tillsammans med tusentals vulkanturister beskådade hon när skådespelet nådde sin kulm.

– Det var det häftigaste jag varit med om, säger hon.

Följ med på Marias jakt på vulkanutbrottet: "Skithäftigt"

Efter två jordbävningar under måndagskvällen vid 21-tiden var det dags. Det fruktade vulkanutbrottet som fick hela Grindavik att akut evakuera.

Samtidigt flockades nyfikna islänningar för att på nära håll se när lavan sprutade upp mot 150 meter upp i luften ur den fyra kilometer långa sprickan.

Maria Hedman som bor i Reykjavik kunde se utbrottet från sitt hem – men det var inte nog.

– Vi gick in och kollade på tv och så tittade jag och min man på varandra och sa, nu åker vi dit. När vi stannade kunde vi se hela skådespelet, säger hon.

Trots uppmaningarna från myndigheterna att stanna hemma åkt de ut. Och de blev inte ensamma. Enligt Maria var de många tusen som gjorde precis som henne och hennes man.

– Det var som ett lämmeltåg. Man var euforisk för att se det här. Kanske för att man visste att man var säker säger hon.

– Det största problemet i går var att hålla alla islänningar borta. På radion sa de att vägen är avstängd, men det var den inte. Det var hur mycket bilar som helst.

helskärm

Evakuerade från Grindavik

De såg på när lava sprutade ut i en hastighet på mellan 100 och 200 kubikmeter per sekund.

I över en månad har invånarna gått och väntat. Utbrottet beskriv av experter vara många gånger kraftigare än utbrotten de senaste åren.

– Jag har ju bott här i 23 år. Under den tiden har man ju gått igenom några vulkanutbrott. Så här nära har jag aldrig varit, säger hon.

Vid 22-tiden tvingades de 4 000 invånarna i staden Grindavik lämna sina hem.

– Nu är det så definitivt. Frågan är om de någonsin kommer få åka hem igen. Så det är ju jättejobbigt.

Maria känner flera av dem. Några av dem är kolleger till henne.

– De fick ju lämna hals över huvud. Det är ju fruktansvärt, säger Maria Hedman.