Undersköterskans vittnesmål inifrån äldreboendet
Uppdaterad 2020-07-27 | Publicerad 2020-07-22
Maj-Lis Lange, 52, går inte utan visir på jobbet.
Hon vittnar om stenhårda rutiner på avdelningen, men även om äldre som förändrats i coronakrisens spår.
– De frågar inte längre efter sina anhöriga.
Covid-19 har kommit in på flera äldreboenden under våren, men inte på boendet i Uppsala kommun där Maj-Lis Lange, 52, jobbar sedan sex år tillbaka.
– Vi har haft misstänkta fall, men de har inte varit covid, säger undersköterskan som även jobbar som arbetsplats- och skyddsombud på boendet.
När de misstänkt att viruset kommit in har en person iklädd ansiktsmask, långärmad skyddsrock och engångshandskar fått ta hand om enbart den eventuellt smittade.
– Det har vi varit stenhårda med. Det är klart att man blir orolig och tänker å nej, hoppas inte. Men vi tog alla försiktighetsåtgärder i beaktande på en gång, varje gång.
Besöksförbud infördes tidigt
Men det är inte bara vid de misstänkta fallen som de håller hårt i försiktighetsåtgärder. Boendet har slutat med aktiviteter som bingo och gymnastik där personer från olika avdelningar samlas och personalen jobbar ständigt med visir.
– Det blir ganska påfrestande eftersom det blir varmt och obehagligt under det. Det blänker också i plasten. Det blir som ljusbollar, så man ser sämre och dofter som inte alltid är så angenäma kommer in bakom visiret och stannar kvar där. Det är inte så trevligt. Men det går. Sedan jobbar jag på en demensavdelning så är det kanske svårt för våra boende att förstå varför vi går omkring och ser ut som astronauter, säger Maj-Lis.
Boendet som hon jobbar på har även haft besöksförbud längre än de flesta andra och vårdpersonalen är inte välkommen in om de har några symtom eller en kroppstemperatur som är över 37,5 grader, vilket kontrolleras inför varje pass.
Personalen sjukskriver sig mer
– Vi har varit otroligt duktiga på att stanna hemma vid minsta symptom, trots att det påverkar vår inkomst hårt. Jag fick vara hemma i tre veckor. Den lönen var inte rolig.
Eftersom hon bara hade ont i halsen, huvudvärk, smakförändringar eller var dålig i magen hade hon jobbat de veckorna om det inte varit coronatider.
Säkerhetsåtgärderna har dock inte bara påverkat personalens ekonomi, utan även de äldres beteende på demensavdelningen.
Blir de äldres ”substitut anhöriga”
– Till en början var det ganska mycket förvirring. De förstod inte varför deras döttrar, söner eller barnbarn inte fick komma på besök. Nu har de blivit passiva i stället. De frågar inte ens om sina anhöriga. Det är tråkigt. Så vi har börjat prata med dem om deras barn och så. Vi tittar på fotografier och pratar minnen. Vi får vara deras substitut anhöriga i det här skedet.
Anhöriga håller kontakt med de äldre genom fönsterträffar eller via facetime, whatsapp och telefon.
– Vi hade grindträffar ett tag också. Då satt de fem meter ifrån varandra. Men i takt med att flera andra boenden fick in smittan igen gick vi tillbaka till fönsterträffar. Då är det via telefonsamtal som de pratar, säger Maj-Lis.
Hon känner sig dock trygg på boendet.
– Jag har inte känt mig särskilt orolig för smittan. Jag blir nog mer orolig när jag går i Gränby centrum när en del inte visar respekt.