Tio år efter unika födseln: "Ett vanligt barn"

Han blev en världsnyhet när han föddes den 4 september 2014.

Nu har Vincent Stenberg, världens första barn från en transplanterad livmoder, hunnit fylla tio.

– I dag är jag bara ett vanligt barn, säger han.

Malin Stenberg var i tonåren när hon fick veta att hon saknade livmoder och därmed aldrig skulle kunna få biologiska barn.

Men ett informationsmöte på Sahlgrenska universitetssjukhuset 2010 blev en livsavgörande vändpunkt för henne och Claes Nilsson.

– Det fanns ju inga garantier. Men vi hade väldigt mycket hopp, säger hon.

Mats Brännström och hans forskarkollegor på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet hade sedan sent 1990-tal försökt ta fram en metod för att transplantera livmödrar.

Nu hade de kommit så långt att det började bli aktuellt att gå från transplantationer på olika djurarter till människor.

Malin Stenberg fick en livmoder inopererad i februari 2013, som femte kvinna i forskningsprojektet, och var den första som blev gravid.

Och i september 2013, i graviditetsvecka 32, beslutades att barnet behövde komma ut direkt på grund av att Malin drabbats av havandeskapsförgiftning.

”Normal liten kille”

Vincent vägde bara 1 775 gram – men var fullt frisk.

– Jag var extremt spänd. Då hade vi ju hållit på med detta i fyra år, men så kom dagen. Vi visste ju ingenting. Kommer det att funka, kommer han vara frisk, säger Claes Nilsson.

– När vi gick in i det här förstod vi nog inte omfattningen och den psykiska pressen som vi utsattes för.

Malin Stenberg nickar och vänder sig till Vincent som sitter bredvid i soffan.

– Ja, det är många moment som ska klaffa. Tur att du blev en normal liten kille, när mamma och pappa var så stressade.

Tio år – och en dag – efter det unika kejsarsnittet har sonen fått några timmar ledigt från skolan för att invigningstala på en stor internationell konferens om livmodertransplantationer i Göteborg.

– I dag är jag och omkring 60 andra som fötts på samma sätt bara vanliga barn, säger Vincent Stenberg i talet och berättar att hans framtidsdröm är att bli golfproffs.

– Det var lite nervöst, men vi hade ju tränat på talet många gånger, säger han efteråt.

För Mats Brännström och hans kollegor var Vincents födelse en enorm framgång efter många års forskning. Sedan dess har ytterligare 16 barn fötts i Sverige – och över 60 totalt i världen.

– Det var ett bättre resultat än vad jag hade vågat hoppas på. Vi gick ju in i det okända och visste inte om vi gjorde rätt, säger Mats Brännström.

– Det är klart att man var lite orolig för om det skulle fungera. Men vi hade i alla fall förberett oss så bra man kan.

”Otroligt osjälvisk”

De noggranna förberedelserna är också en anledning till att transplantationerna gått så bra, tror han.

– Generellt om man tittar på IVF (provrörsbefruktning) är det omkring 70 procent som får barn. Här är det över 80 procent, säger Mats Brännström.

– Så det är en jättebra infertilitetsbehandling. Men det är naturligtvis en dyr och komplex behandling. Det är en stor medicinsk procedur med operationer och medicinering.

De svenska operationerna har hittills gjorts med hjälp av donatorer som antingen är släktingar eller nära bekanta. Det var lättare sagt än gjort för Malin Stenberg och Claes Nilsson.

Räddningen kom via Ewa, mamman till en av Claes närmaste vänner, som donerade sin livmoder när hon fick höra talas om parets kamp.

– Den insatsen hon har gjort, den är så otroligt osjälvisk. Vincent har ju ställt en hel del frågor kring hur det gick till och är väldigt tacksam mot Ewa, som lånade ut ”påsen”, som vi kallade det då, säger Claes Nilsson.

– Ja, det det var snällt av Ewa att hon donerade livmodern, fyller Vincent Stenberg i.

Ingen brist

Egentligen råder det dock ingen donatorbrist, poängterar Mats Brännström.

Det har redan gjorts transplantationer från avlidna donatorer och i både USA och Australien är man i gång med så kallade altruistiska donationer från kvinnor som inte har någon koppling till mottagarna.

– Jag får många mejl från svenska kvinnor som undrar om de kan donera sin livmoder, säger Mats Brännström.

– Så om vi kan lära oss att göra operationerna ännu säkrare tror jag att det här kan bli vanligare.

Tio år efter den första födseln hoppas han nu att nästa steg blir att de svenska livmodertransplantationerna övergår från forskning till en behandlingsform som erbjuds inom vården. Det är redan fallet i Tyskland och Tjeckien.

– Sahlgrenska ligger i startgroparna, även om det inte är formaliserat än, säger han.

– Jag hoppas och tycker att Sahlgrenska inte ska bli bara ett svenskt utan ett nordiskt center för detta. Då får vi nog en lagom volym på kanske 10–20 transplantationer per år.