”Vi ska göra deras liv till ett helvete”

Peter Kadhammar

Fattiga och övergivna i ödsligt getto – då går Jobbik till attack romerna

OZD, UNGERN. Längtan förenar Jozsef Harkacy, 36, och David Janiczak, 26. Längtan och staden där de bor är det enda som enar dem, den stad som förut var så rik, i alla fall i invånarnas minnen, och nu så fattig, plågad av kriminalitet och – övergiven.

Jozsef sitter i sitt rum, familjens enda, i den lilla stadsdelen Hetes Telep, ett getto för romer bredvid det nedlagda järnverket. Jozsef är en kortväxt, mycket mörk och mycket vänlig man. Han fingrar på mustaschen.

Jo, pappa arbetade i järnverket, som alla här, tills det lades ner 1989 eller om det var 1990.

Nej, Jozsef har inget fast arbete och har aldrig haft. Familjen hankar sig fram på socialbidrag, barnbidrag och de tillfälliga påhugg som ges. På sommaren kan Jozsef plocka äpplen och körsbär åt jordbrukare runtom i Ungern. Det är bra jobb.

Han har just deltagit i ett stormöte i gettots samlingslokal. Där har en representant (iförd kostym och slips) för det regionala direktoratet för TKKI, ett slags integrationsmyndighet i praktiken riktad mot romer, förmanat Hetes Teleps invånare.

De måste betala sina elräkningar. Det duger inte längre att stjäla ström från kommunen. Nästa vecka blir det inspektion av elmätarna. Är det något skumt med mätarna eller ledningarna då stängs elen av.

– Jag ser att många här är villiga att betala sina skulder. Ni har en oerhört viktig roll! Ni är ett exempel för hela Ungern, säger representanten för TKKI.

Romerna skrattar. En skrynklig kvinna ropar att inspektörerna kan vänta med att komma tills socialbidragen betalats ut.

Hur ska Hetes Teleps invånare kunna betala räkningar och skulder när de saknar inkomster?

Några kilometer från gettot, i stadens centrum, sitter David Janiczak på en parkbänk. Han är ordförande för Jobbik i Ozd. Jobbik är Ungerns fascistiska parti, i senaste valet blev det tredje största i parlamentet med 16,7 procent av rösterna.

David är smickrad över att en utländsk tidning vill tala med honom. Han gör gärna uttalanden, men i språnget, ty i kväll ska det bli demonstration och David har fullt upp med förberedelserna.

"Livets marsch i Ungern" kallas en serie av manifestationer över landet. De är ett svar på "De levandes marsch" som hålls varje år till minne av de mördade judarna under andra världskriget. Jobbik anser att det nu är ungrare som är förtryckta och diskriminerade, medan judar och zigenare har alla rättigheter.

David Janiczak är pojkaktigt mager och har runt ansikte med skrattgropar. Han har svarta jeans, svart kavaj med vita sömmar och en cowboyslips bestående av två läderremmar.

Hans far invandrade från Polen i början av 1980-talet för att börja på järnverket. Då hade Ozd 50 000 invånare, säger David. Nu är de drygt 30 000. Minskningen är obönhörlig och konstant.

Det viktigaste är jobben, säger David. Allt beror på dem.

Sedan kommer han in på "zigenarkriminaliteten". Han talar om rån, tjuvåkande på bussar, mord, och alla brott har romer som gemensam nämnare.

Statistik visar att 90 procent av de intagna på fängelserna är zigenare, säger David. Det har en av deras egna ledare, Lakatos, sagt. Det är David som kommer med påståendena men siffrorna är så absurda att han inte ens låtsas ta dem på allvar.

– Det kan låta överdrivet. Kanske kan man tolka orden som att den överväldigande delen av brotten på gator och torg begås av zigenare.

En gatsopare i blå arbetskläder och grön neonväst kommer fram. Han säger att han röstade på Jobbik. Varför? Se dig om! Zigenarna rånar, stjäl, tigger och bråkar. I den ordningen.

– Om Jobbik blir tillräckligt stort försvinner zigenarna, säger gatsoparen.

– Vi ska förstärka säkerheten, säger David.

En civilklädd polis ansluter och gör en skämtsam honnör.

– Jag ansvarar för säkerheten och är i kväll din högra hand.

David talar om det gamla Storungern som fanns innan landet styckades efter första världskriget. Han talar om gendarmeriet, "en gammal slags polis", som hade riktig makt och som folk var rädda för.

– Om en gendarm patrullerade på gatan gick folk in i husen.

Så vill David Janiczak ha det. På kvällen står han stolt och med rak rygg bakom scenen där tillresta potentater talar. Till och med partiledaren Gabor Vona är här.

Publiken framför scenen är inte så stor, 150–200 personer. Där står två gamla damer som klagar på brottsligheten. Där står män med den rödvita flaggan som de fascistiska pilkorsarna hade under andra världskriget. Där står unga män med svarta t-tröjor med Storungerns konturer i vitt på ryggen.

– Invånarna i Ozd ska inte behöva frukta att zigenarbrottslingar slaktar dem i deras eget hus! Låt oss vara ärliga. Största delen av zigenarbefolkningen är brottslingar. De avlar barn bara för att få bidrag. Vi ska inte ge dem bidrag för att de ska mörda våra föräldrar!

Det säger parlamentsledamoten Zsolt Egyöd. Publiken applåderar.

– Andra länder vill ha kaos i Ungern så att de kan köpa upp oss och låta våra barn leva som palestiniernas, säger Sandor Pözse, parlamentsledamot.

Publiken förstår att han varnar för att judar vill förslava ungrarna.

Mörkret faller. En mjuk fullmåne hänger över de smutsgrå höghusen på andra sidan Vasvargatan. Det är en stilla, varm kväll. Gabor Vona äntrar scenen. Han talar om ordning och reda och arbete. Han kommer från enkla förhållanden. Men hans föräldrar kunde försörja sig på hårt, hederligt arbete.

– Det finns två typer av människor, de som bygger upp och de som förstör. Vi ska göra livet till ett helvete för dem som förstör, för dem som förstör våra liv! Vi ska införa dödsstraff! Gendarmeri! Vi ska ge Ungern tillbaka till ungrarna.

Marschen går längs huvudgatan. Facklor. En liten flicka med napp i munnen tar sig fram på sparkcykel bland alla bistra vuxna. I höghusens fönster står människor och tittar. De är skuggor mot lägenheternas ljus.

Ingen skanderar. Marschen är tyst. Staden är tyst. Romerna är tysta; under mötet tidigare på dagen sa de att de inte ska låta sig provoceras. De sitter i sina hus som ännu har elektricitet och väntar, som alla, på att gårdagen ska komma tillbaka.

helskärm

UNGERN

Befolkning: 9,9 miljoner

Huvudstad: Budapest, 1,7 miljoner

Religioner: Katoliker 51,9%, övriga kristna 22,5 %, övriga 11,1 %, icke medlemmar av trossamfund 14,5 %

Invandring: 1,36 personer/1000 invånare

Utgifter för hälso- och sjukvård: 7,3% av BNP

Utgifter för utbildning: 5,1 % av BNP

Tillväxt: -1,7 % (2012)

Del av befolkningen som lever i fattigdom: 14 %

Arbetslöshet: 10,9 %

Ungdomsarbetslöshet: 28,8 %