”Pelargonen Lotta Lundberg är så klart den finaste som finns”

Lotta Lundberg är inte bara en 47-årig kvinna från Örebro. Det är en pelargon också.

– Det känns onekligen lite speciellt, säger hon.

Det är inte ovanligt att man döper små flickor efter blomnamn som Rosa, Iris, Viola, Flora, Linnea och Jasmine. Men att man döper blommor efter flickor är inte fullt lika vanligt?… Även om vi i och för sig har blomnamn som Flitiga Lisa och Lyckliga Lotta.

Lotta Lundberg är också lycklig. Hon älskar pelargoner och känner sig hedrad av att ha fått en sort uppkallad efter sig. Det är ett resultat av bekantskapen med Brian West, en känd pelargonförädlare från Isle of Wight.

–?Det känns onekligen lite speciellt, säger Lotta och serverar kaffe i en av trädgårdens många små oaser med sittgrupper, den mellan boningshuset och det fantastiskt vackra växthuset i engelsk stil.

Som ett lusthus

Bordercollien Nell, 10, kommer med en söndertuggad frisbee och vill leka, medan svensk-danska gårdshunden Viggo, 8, håller sig på lite mer misstänksam distans och mest har koll på kakorna.

Åttkantigt, med en sockel murad av tolv rader tegelstenar och med träinramade glaspartier målade i engelskt rött liknar växthuset mer ett lusthus eller en paviljong.

På den 54 kvadratmeter stora klinkerbelagda golvytan finns mycket riktigt också en sittgrupp där Lotta och maken Robban gärna njuter av en kall öl och den imponerande blomprakten.

En timmes vattning

Inte mindre än 502 olika sorters pelargoner, däribland pelargonen Lotta Lundberg, står uppradade på de stegliknande hyllorna som mannen i huset snickrat ihop för att underlätta skötseln av plantorna. En timme om dagen tar det att vattna dem alla. Exemplaret Lotta Lundberg är lite spinkig och tunn just nu.

–?Jag har klippt sticklingar av den för att få fler exemplar, säger Lotta och visar upp ett av sina två exemplar som hon hämtade i ett växthus i England i somras. Det andra exemplaret har en kompis fått det stora förtroendet att sköta om.

Det är inte många som kan skryta med att ha en pelargon i sin samling med sitt eget namn. Förutom Lotta finns endast ytterligare en tjej i Sverige, Lena Ljungquist i Stockholm, som har en pelargon från en utländsk förädlare uppkallad efter sig. Den heter Bel Lena.

Pelargoner finns i flera olika storlekar, till exempel miniatyr-, dvärg- och zonalpelargoner. Lotta Lundberg tillhör dvärgsorten och är en så kallad stjärnpelargon, på grund av formen på bladen.

Att Lotta skulle bli fanatiskt intresserad av pelargoner efter att ha köpt en rosenknoppspelargon på en plantmarknad i Örebro för ett tiotal år sedan hade hon inte kunnat föreställa sig.

–?Jag köpte den för att jag tyckte den var så fin i blomman och i färgen. Jag visste nog inte ens att det var en pelargon, erkänner hon och skrattar.

Lyckad övervintring

När hösten kom var Lotta var så fäst vid blomman att hon bestämde sig för att försöka övervintra den, dock utan att ha särskilt stora förhoppningar om att lyckas. På våren var hon övertygad om att den var död, men hon planterade ändå om och klippte ner den och var naturligtvis mycket nöjd när det visade sig att den fick liv igen.

–?Jag blev lite fascinerad av det där. I samma veva började man använda internet och då upptäckte jag att det fanns massor att läsa om pelargoner där. Dessutom hittade jag andra lika galna människor som jag. Så här efteråt inser jag att jag fullständigt ballade ur. Allt i mitt liv handlade om pelargoner under en period.

Lotta skrattar när hon minns tillbaka.

–?Som mest hade jag över 700 olika, vilket är minst trehundra för många.

I nästa andetag berättar hon att de 502 sorterna som just nu ryms i växthuset snart ska reduceras till 400.

Naturligtvis är Lotta med i Svenska pelargonsällskapet, en förening med 2?000 medlemmar. Lotta är sammankallande i regionen och maken Robban som smittats av intresset sitter med i styrelsen.

–?Det värsta är att vi tycker om olika slags pelargoner så det brukar bli lite diskussioner när vi ska rensa, säger Lotta och skrattar.

Träffades av en slump

Mannen som uppkallade en pelargon efter Lotta då? Jo, honom, Brian West, träffade hon första gången år 2000 – av en slump. Det var i samband med att Lotta besökte andra pelargonintresserade på Isle of Wight. Det föll sig inte bättre än att Brian West bodde granne med dem.

–?Jag hade hört talas om honom som en mycket kunnig och erkänd pelargonförädlare och det var jätte­stort för mig att få träffa honom. Han hade en mycket imponerande odling i en mycket anspråkslös anläggning. Han drev upp sina plantor i två små växthus av plast.

Det var inte bara Brian som gjorde intryck på Lotta. Lotta gjorde uppenbarligen också intryck på Brian. När hon åkte därifrån hade hon nämligen med sig en drös med fröer från hybrider, som han förädlat fram, med sig i packningen. Det blev början på en fem år lång brevväxling där intresset fick ordentlig gödning.

Lotta är lite skrikig

I ett av hans sista brev som Lotta fick förra året berättade han om sin dödliga sjukdom och om pelargonen som han döpt till Lotta Lundberg.

–?Det var ett märkligt brev. Jag blev jätteledsen, men så blev jag rörd och glad också.

De hann träffas två gånger och uppenbarligen tyckte Brian att Lotta var en färgstark person för det är en färgstark pelargon som han uppkallat efter henne.

–?Lotta är lite skrikig i färgen, säger Lotta och skrattar.

–?Jag tycker kanske mer om milda färger, men så klart är pelargonen Lotta Lundberg den finaste som finns, säger hon och ler ganska förnöjsamt.