Oljeprisras ritar om den världspolitiska kartan
Venezuela och Iran i knipa
Det kraftigt sjunkande oljepriset är på väg att rita om den politiska kartan.
Experter tror att Venezuela snart inte kan betala sina skulder.
Regimen i Iran säger sig vara utsatt för "förräderi" från fiender som vill hålla oljan billig.
För första gången sedan 2009 har oljepriset hamnat under 60 dollar per fat. Men den verkliga chocken är det kraftiga prisfallet från i somras då priset låg runt 110 dollar per fat. Priset har med andra ord i det närmaste halverats på mindre än ett halvår.
Det har satt flera oljerika länder under stark press. Länder som tidigare kunnat hålla sina befolkningar något så när nöjda tack vare oljepengarna.
Venezuela får 95 procent av sina exportinkomster från oljan. Landet förlorar 70 miljarder kronor på det fallande priset. Det säger sig självt att det får följder för statens utgifter.
Landet är redan i en ekonomisk kris på grund av korruption och misskötsel. Det råder brist på allt från tandkräm till tvättmaskiner i butikerna. Inflationen är skyhög och det konstlade värdet på valutan, bolivaren, gentemot dollarn har lett till svartväxling.
President Maduro har helt enkelt inte kunnat fylla sin döde företrädare Hugo Chavez skor. Oljeprisraset är på väg att göra krisen akut.
Knäckta
Maduro har själv gått ut och varnat för att landet behöver låna pengar för att klara läget. Något som fått marknaden att dra slutsatsen att Venezuela inte kommer att klara av att betala de skulder man redan har. Räntan som Venezuela måste betala på sina lån har ökat till närmare 20 procent, alltså långt utöver de nivåer som knäckte flera EU-länder.
USA gråter knappast över Venezuelas problem. Maduro är en stark kritiker av USA:s roll i Latinamerika. Oljepengarna gjorde tidigare att Venezuela kunde trumma ihop stöd för en anti-amerikansk politik bland många av kontinentens stater.
Även för Iran är inkomsterna från oljeexporten avgörande för ekonomin. Man har dessutom att tampas med rätt hårda ekonomiska sanktioner från västvärlden som straff för att man eventuellt försöker skaffa sig kärnvapen i smyg.
De låga oljepriset fungerar som ytterligare en påtryckning för att få Iran att gå med på en uppgörelse där man frånsäger sig möjligheten att utveckla kärnvapen.
Krig genom ombud
Därför är USA även i fallet Iran rätt nöjd med effekterna av oljeprisraset.
Främsta skälet till raset är att oljekartellen OPEC vägrat att minska sin produktion av olja trots att efterfrågan viker. Drivande bakom det beslutet är Saudiarabien, Iran största fiende.
Iran är shiamuslimskt. Saudiarabien domineras av sunnimuslimer.
I praktiken utkämpar de två länder ett krig genom ombud i Syrien. Saudiarabien stöttar ekonomiskt och med vapen rebellerna som försöker störta diktatorn Bashar al-Aassad. Iran ger vapen och pengar till Assad.
Saudiarabien har definitivt intresse av att skada Irans ekonomi genom att inte gå med på att strypa oljeproduktion, det enda som i nuläget kan få priset att öka.
Den som vill vara konspiratorisk kan givetvis fundera över om USA i tysthet uppmanat Saudiarabien att låta priset falla. Ryssland är nämligen ett annat land som får stora ekonomiska problem på grund av de låga oljepriset.
Kryckor
I den andra vågskålen ligger att USA:s egen produktion av skifferolja kräver ett pris runt 70 dollar fatet för att vara lönsam. Det är den oljan som gjort USA mer eller mindre oberoende på energi. En viktig förändring av den politiska världskartan.
Oljeprisraset beror på minskad efterfrågan vilket är en indikation på att världsekonomin går på kryckor. Uppsidan av det är att ett lågt oljepris kan bidra till att hjulen så småningom börjar rulla igång igen.