”Plötsligt var det tyst och jag hörde fotsteg. Sedan sköt han mig”
Publicerad 2011-08-09
Marte Gustavsen Ødegården, 17, berättar om mardömmen på Utøya
Tillsamans med AUF-vännerna på Utøya hörde Marte Gustavsen Ødegården om bomben i Oslo.
17-åringen berättar hur lycklig hon var att befinna sig på den isolerade ön.
– Vi tänkte att vi var på den säkraste platsen på jorden.
Mardrömsberättelserna från Utøya är många.
Först nu, 19 dagar efter attacken, orkar Marte Gustavsen Ødegården, 17, själv berätta sin version.
Det är på den egna bloggen, direkt från sjukhussängen i Ullevål, som flickan skriver.
”Det första inlägget är ofta det värsta, och det bästa, samtidigt. Det är som terapi för mig, samtidigt som känslorna kommer tillbaka” skriver hon.
”Säkraste platsen”
Marte Gustavsen Ødegården säger att den 22 juli var en gråmulen och regnig dag, men att hon och vännerna var på ett strålande humör. De såg fram emot att få träffa och lyssna på Gro Harlem Brundtland.
Senare samma dag var hon på en politisk verkstad, när ett SMS om bomben i Oslo kom.
”Vi talade om hur lyckliga vi var, som var på det vi trodde var den säkraste platsen just då. Det var strax efter det som helvete började.”
Hon gick på toaletten, och när hon kom ut möttes hon av panikslagna skrikande människor, som alla ropade samma sak; ”Det är en man som skjuter!”
Blev skjuten
”Vi hörde skott och människor som sprang åt olika håll panik. Jag sprang till vänster.”
Skorna hade hon satt på sig slarvigt, så de föll av när hon sprang. Men Marte Gustavsen Ødegården bara fortsatte. Hon berättar hon hon kom fram till klipporna, och såg folk gömma sig bakom varje sten, varje buske.
”Jag gömde mig högt upp, bakom en liten klippa. Det fanns en annan flicka där också. Vi kurade ihop oss. Plötsligt var allt tyst, och jag hörde fotsteg. Sedan sköt han mig. Jag visste inte vart, men det kändes som att mina ben var borta.”
Gömde sig i vattnet
Marte Gustavsen Ødegården hade en tanke: Nu är det över.
”Jag var ganska säker på att nu kommer jag att dö, så jag skrek till de andra vad de skulle säga till mina föräldrar. Jag låg i leran och tittade på flickan som låg bredvid mig. Hon var också skjuten. Jag insåg att hon var död.”
Marte Gustavsen Ødegården berättar hur hon efter några minuter insåg att hon var tvungen att fly.
”Jag kunde inte stanna där jag var, för om han kom tillbaka skulle han ha sett att jag andades.”
Kräktes blod
Hon kröp ut i vattnet, hittade en sten och la huvudet mot den för att vila. Där stannade hon i en och en halv timme. Sedan reagerade kroppen.
”Jag började kräkas, och det var fullt av blod i uppkastningarna. Två pojkar såg när jag kräktes. De rusade fram, hjälpte mig upp ur vattnet och lade sedan ned mig på stranden. Jag skakade av kyla så de gav mig kläder och lade sig på varsin sida om mig för att ge mig värme. Jag var räddad.”
Marte Gustavsen Ødegården fördes med helikopter till sjukhus.
Där är hon fortfarande.
”Bubblan jag lever i är bra. Efter mycket psykologhjälp så får jag inte längre upp bilder på döda kamrater i huvudet hela tiden.”
Vänsterbenet skadat
Hon är fortfarande mycket allvarligt skadad.
”Fem ryggkotor är skadade, de har tagit bort en massa muskler och vävnad i vänster sida av kroppen, de har tagit bort en njure och mjälten är sprucken. Mitt vänstra ben fungerar inte, men jag har nervsmärtor i hela benet. De har också tvingats sy ihop min mage. Jag är glad att vara vid liv, även om jag irriterar mig vansinnigt på benet som inte fungerar.”
Vill till England
Planen är att Marte Gustavsen Ødegården snart ska flyttas till ett speciellt rehabiliteringshem.
Och den fotbollsintresserade – och Manchester United-frälsta – tonåringen har ett speciellt skäl att snabbt bli frisk.
Idolen Michael Owen är en av alla de som skickat hälsningar till henne på twitter och när hon är frisk nog vill klubben flyga över Marte och hela hennes familj till Manchester för match och träff med spelarna.