Ullared – folkets varuhus

Johan Gunnarsson

Över 4 miljoner kunder ­strömmade förra året till ­Ullared – tummelplatsen för illgula plastpåsar, elektriska potatisskalare, Morgans dekorerade kaffemuggar och Kjells skohorn.

Söndag åkte till Halland för att förstå tjusningen med Sveriges shoppingmecka.

I svinottan, redan en timme innan varuhuset Gekås i Ullared öppnar portarna, är de första kunderna på plats. Längst fram i raden av kundvagnar, barnfamiljer, medlemmarna i det ökända mc-gänget och semesterfirare står Raimo och Lena.

– Jag köar hellre här än därborta, säger Raimo och pekar ut över folkmassan som nu vuxit till en ändlös, brokig kö.

– Vi åkte hemifrån Falköping klockan 5. Vi åker hit ett par gånger om året och handlar för 4 000–5 000 kronor. Det brukar bli en 6–7 kassar med grejer.

Han och Lena är rutinerade.

– Det gäller att ha en lista med sig på det man ska handla. Annars är det lätt att bli fartblind av allt det billiga, säger hon.

Raimo berättar om vad de brukar handla. Kläder, skor och diverse förbrukningsvaror. Mer hinner han inte säga.

Plötsligt rasslar det till.

Alla hoppar till.

Pang!

Någon låser upp dörrarna.

Myriaden av människor skyndar framåt samtidigt som de bevakar sina platser i kön. Det är overkligt tyst. Koncentrationen är uppenbarligen på topp. Köpfesten kan börja.

På en bänk utanför kundtjänsten träffar vi Gekås vd, Boris Lennerhov. Han har egentligen semester och borde hålla sig långt borta.

– Jag ville bara kolla lite. Men jag har stängt av mobiltelefonen.

Boris är jantelagens fiende nummer 1 – på ett synnerligen befriande sätt. På smålandshalländsk dialekt berättar han vitt och brett om företagets framgångar: 4,3 miljoner besökare i fjol, en omsättning på flera miljarder, om att hela sortimentet omsätts tre gånger i veckan och om storsäljarna strumpor och plastpåsar.

Varuhuset växer så det knakar i kassorna. Ytmässigt är det tre gånger så stort som för tio år sedan och motsvarar nu lite drygt fyra fotbollsplaner.

Men Boris vill ha mer.

– Vi måste bli större. Det är synd att människor ska behöva vänta utanför.

Han förklarar att det bara får plats 4 500 kunder i varuhuset, sedan stängs dörrarna. De som inte kommit in får vänta tills några handlat färdigt.

Det måste väl ändå vara ett lika paradoxalt som angenämt problem för en företagare. Att miljoner människor åker ofantligt många mil, planerar sina semestrar och slantar upp miljarder bara för nöjet att köpa hans grejer.

Ett som är säkert, Boris affärer blev inte sämre av kändisskapet genom reality­såpan ”Ullared” på Kanal 5 som gjorde honom, lagerarbetaren Morgan, Maria i kassan och ungföretagaren Ghassan till riksbekantingar i ett nafs.

Mitt under vår intervju stegar två tjejer fram till Boris.

Ogenerat ber de om att få ta bilder på honom med en av tjejerna bredvid.

– Det händer nog 10–15 gånger om dagen, säger han och sätter sig ner igen.

Den populäraste fotomodellen, Morgan, ser vi inte röken av, han är på bussresa i Skottland. Maria är mammaledig, men bakom staplar av lådor med jordgubbar och bigarråer sliter Ghassan vidare.

– Det har gått bra för mig, säger han och berättar att han med kändisskapet i ryggen kuskar runt i Sverige på föreläsningsturnéer om hur det är att vara ung och företagare.

– Det är superkul och bara bra om jag kan vara en förebild.

Superkunden Rose-Maries man Kjell, en annan av tv-favoriterna, möter kunderna redan i entrén. I egen hög papp-person lobbar han för sitt eget skohorn. Det är ”ingen jävla plastaskit” utan riktiga grejer. Av metall.

Strax bredvid ligger Morgans kollektion: örngott, mugg och matlåda – allt prytt med den fryntlige lagerarbetarens ansikte. Och allt säljer som smör. Utan undantag.

– Vilken som är den mest udda varan härinne? Den finns inte. Den skulle sälja för dåligt, skrockar Boris.

Inne i varuhuset är det nu trångt i gångarna. Kundvagnarna plöjer fram som bulldozers mellan hyllorna med smink och rader av galghängda jeansjackor. Folk rotar ivrigt i enorma lådor i jakten på rätt storlek och motivbild. Timme efter timme strävar kunderna allt längre in i huset och travar upp sina varor.

– Vi var där inne i sex timmar. Jo, det blev lite segt på slutet, säger Anders ute på parkeringen.

Han stuvar in ett tiotal gula kassar i kombins bagageutrymme. Det blev lite ridgrejer till döttrarna, en såg, balsam och schampo i massor.

– Vi har handlat så det räcker ett år, säger Ingela.

De riktiga hardcorekunderna träffar vi på Ullareds camping, ett långt stenkast från Gekås. Där smider människor från hela Norden, Tyskland och Holland sina inköpsplaner.

Dejlige dansken Arne har åkt ända från Helsingør med fru och barn för att handla billiga leksaker och kläder för ett par tusen kronor. Ola och Irene tog son, svärdotter och barnbarn med sig de 30 milen från Prästköp utanför Finspång. Alla bor de – liksom hundratusentals andra varje år – på Ullareds camping.

– Men det här med köandet begriper jag inte, säger Ola.

– Kommer man innan de öppnar, ja då får man stå i kö. Det säger ju sig självt. Det är skönare att gå dit lite senare.

Fem, sex gånger om året åker han och Irene till Ullared och Gekås och handlar. Med husbil, och den här gången stannar de en vecka.

– Vi är ju inte här bara för att handla, campingen är suveränt bra och det är nära till kusten, säger Ola.

Ola, danske Arne, Anders och alla andra män vi möter är på strålande humör. Men enligt Boris utgör de ett hot.

– Jo, männen är ett hot mot verksamheten, säger han och skrattar.

– Kvinnorna orkar oftast handla mycket längre. Därför ska vi bygga en restaurang, ett kafé och en sportbar på ovanvåningen så gubbarna kan gå dit när de tröttnat.

Och kvinnorna kan lugnt handla vidare.

Men hur gick det då för Lena och Raimo som var först på plats i morse? Jo, det blev en succéresa. Långt innan sommarkvällen intar Ullared har de handlat färdigt. De höll sig till sin lista och blev inte fartblinda.

– Det blev fyra kassar och några stora kartonger. 4 800 kronor gick det på, säger Raimo.

Klockan når 20 och entrén stängs igen. Ännu ska det dröja minst en timme innan sista kunden lämnar kassalinjen. 16 000–17 000 kunder har gjort ett gott dagsverke.

Och i morgon kommer lika många nya att göra det igen.