Kommer till sin rätt – i en svunnen värld
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-12-27
Aftonbladets profiler tycker till om vinterpratarna
Som en gäst från en svunnen tid känns hon – och kanske är det där CajsaStina Åkerström trivs bäst, i stearinljusets sken och kakelugnens värme, i en värld bortom tv:n.
Det är i alla fall där hon kommer till sin rätt.
Det kunde ha varit Astrid Lindgren som berättade om sin uppväxt på gården Näs i Vimmerby i början av förra seklet.
Men det är det inte.
Det är CajsaStina Åkerström, dotter till vissångaren och nationalskalden Fred Åkerström, som 60 år senare berättar om sin barndom.
Ändå känns det som så länge sedan.
CajsaStina Åkerström är född 1967. Men när hon berättar om sin uppväxt i Kalmar, dit hon och mamma flyttade efter föräldrarnas skilsmässa i mitten av 1970-talet, känns det som att flyttas till en svunnen tid.
En enklare, fattigare
– men på sitt sätt både vackrare och rikare tid.
En tid när vattnet värmdes på spisen och att bada innebar att plaska i en balja av plast på köksgolvet – och sedan viras in i ett badlakan och värma sig på en fårfäll framför kakelugnen i vardagsrummet.
Kanske är det hennes röst, den behagliga och mjuka berättarrösten, kanske är det inlevelsen, det poetiska bildspråket och de många små detaljerna som gör det.
Kanske är det knastret i min egen köksspis och all snö utanför fönstret.
Men hon får 1970-talet att framstå som en romantisk dröm, en idyll att längta tillbaka till.
Och liknelsen med Astrid Lindgren är inte helt fel – det visar sig när CajsaStina Åkerström berättar om sin mormor Elsa och hennes systrars uppväxt i Småland, inte så långt från Astrid.
Det är något speciellt med de där småländska kvinnorna.
De kan konsten att berätta.