Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Tobias, Tim

Nato väntas huta åt Turkiet

Publicerad 2019-10-24

Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg och Turkiets president Recep Tayyip Erdogan i Istanbul nyligen. På torsdagens Natotoppmöte i Bryssel får den turkiska försvarsministern vara beredd på en näsknäpp. Arkivbild.

Någon form av reprimand från Nato mot Turkiet måste det bli, bedömer Jan Hallenberg, forskningsledare på Utrikespolitiska institutet, inför militäralliansens försvarsministermöte i Bryssel i dag.

Telefonsamtalet den 6 oktober mellan USA:s president Donald Trump och Turkiets president Recep Tayyip Erdogan välte spelbrädet över ända i Syrien. Trumps beslut att dra bort de amerikanska soldaterna gav Rysslands president Vladimir Putin ett slagläge som han inte var sen att utnyttja.

Nu är Natomedlemmen Turkiet och Ryssland överens om att samarbeta vid Syriens norra gräns. Deras soldater ska gemensam bevaka gränsen och Ryssland låter Turkiet skapa sin önskade "terrorfria säkerhetszon". De kurdiska stridande, som haft USA i ryggen, tvingas bort från området.

– Att Turkiet på det sättet lierar sig med en stat som är den potentiella fienden till Nato är ju utomordentligt uppseendeväckande, säger Jan Hallenberg till TT.

Måste markera

På torsdagens möte i Bryssel mellan Natoländernas försvarsministrar blir den här delikata och snabbt uppkomna situationen naturligtvis ett huvudnummer.

TT: Hur tror du att Nato kommer att behandla Turkiet?

– Det måste bli ifrågasättanden om inte fördömanden. Men det är svårt att veta var de olika medlemsländerna hamnar. Jag tror att ett antal europeiska medlemsländer kommer att markera att de starkt ogillar hur Turkiet har agerat i Syrien och bryter mot internationell rätt där, svarar Jan Hallenberg.

– Men Turkiet är fortfarande så militärstrategiskt viktigt att jag tror att de alltjämt kommer att vinnlägga sig om att ha kvar Turkiet i Nato.

Begriper inte

Det nya geopolitiska läget i Syrien betyder inte att spelplanen ritats om för hela Mellanöstern, poängterar Jan Hallenberg:

– I Syrien är spelet helt annorlunda, men det finns andra konflikthärdar.

– Det finns fortfarande 50 000 amerikanska soldater i regionen och kanske maximalt 15 000 ryska soldater. USA har också stora flygbaser och mängder med flygplan, så militärstrategiskt har USA fortfarande den största makten. Men det gäller att använda den också. Det gör ryssarna men inte Trump, och då tappar USA inflytande, säger han.

TT: Förstår Trump vad han håller på med?

– I begränsad utsträckning och han bryr sig inte så mycket heller. Han förstår inte vad som händer på marken i Turkiet och Syrien och inte med sina allierade heller.

Skicklig Putin

Putin däremot stärker Rysslands inflytande i det vakuum som Trump så frikostigt bjöd på.

Dessutom arbetar Ryssland intensivt med att förbättra relationen till Israel och andra länder i Mellanöstern. Putin har till exempel manat Iran att inte gå på Israel för hårt, säger Jan Hallenberg:

– Han spelar väldigt skickligt här och har relationer med alla parter, medan USA inte har några relationer alls till Syrien och Iran.