Ann Romneys hjälpinsamling blev valmöte

Wolfgang Hansson

GREEN BAY, WISCONSIN. Folkmassan utanför valkontoret är ansenlig långt innan Ann Romney anlänt.

Tålmodigt står anhängarna och väntar i den iskalla blåsten.

Väntar på en hjälpinsamling som egentligen är ett valmöte.

När Ann till slut glider in i kort röd täckjacka och svarta pumps med höga klackar presenteras hon som "USA:s kommande första dam".

Jubel och applåder fyller den lilla lokalen i ett oansenligt förortsshoppingcenter utanför Green Bay. Det är så fullt att en del får vänta i korridoren utanför.

Många av åhörarna har haft med sig paket med mat, vattenflaskor, toapapper och filtar som de donerat till stormens offer. Allting placeras väl synligt nära scenen.

Ställt in valmöten

På grund av stormen har både president Obama och utmanaren Mitt Romney ställt in sina valmöten. Genom att kalla till hjälpmöten för stormens offer har Romneylägret ändå hittat ett sätt att kunna fortsätta valrörelsen utan att det sticker i ögonen på folk.

För att betona att det verkligen handlar om en hjälpinsamling står två högar med kartonger på scenen rakt bakom Anne. Ovanpå ligger ficklampor, filtar, batterier och matpaket utplacerade. Det lite väl arrangerade intrycket förstärks av skyltar tejpade på kartongerna med texten "Stormhjälp".

Ann Romney inleder med att tala om behovet av att hjälpa stormen offer.

– Allting handlar inte om valkampanjen utan om vad som är bra för Amerika. Det här är en tidpunkt för USA att enas. Att vi klarar av att det gör Amerika så fantastiskt.

Talar för tv

De får inte plats mer än drygt femtio personer i lokalen men längst bak står sex tv-kameror uppställda. Det är dem hon egentligen talar för.

Hennes ansikte stelnar i ett leende. Hon ser ungdomlig ut i sina tajta byxor och de blonda hårsvallet.

Hon uppmanar alla att ringa Röda korsets nummer. För varje samtal doneras tio dollar.

När det är avklarat byter hon snabbt ämne.

Hon vill, säger fru Romney, berätta en anekdot som visar att hennes man verkligen är en person som bryr sig. Anne berättar om en grannfamilj i Boston som hade en 14-årig son, David, som var dödligt sjuk i leukemi. Mitt blev vän med honom och brukade ofta besöka honom på sjukhuset. När David inte hade långt kvar frågade han Mitt Romney.

– Vad kommer att hända med mig nu?

Ann berättar hur hennes man lugnande klappade honom på armen och sa att han inte behövde oroa sig.

– Det kommer att finnas människor på andra sidan som tar väl hand om dig.

Ann Romney avslutar historien med orden.

– Det är den här empatiske mannen som kommer att sitta i Vita huset.

”Älskar henne”

Täckjackan åker av innan Ann skakar hand med volontärerna som sitter i första raden, mestadels äldre damer. De som vill får en bild ihop med Ann. När fru Romney hunnit bort till mig undrar jag vad Mitt Romney har för chanser i valet. Hennes svar är knappast överraskande.

– Jag är säker på att han kommer att vinna, säger Ann medan hon skriver ännu en autograf på ännu ett illrosa valplakat med texten "Women for Mitt".

Lika snabbt som hon kom, lika snabbt försvinner hon. Lätt ivägföst av en biffig livvakt.

Kvar sitter Barbara Finger och Jerry Schoenfeldt med sina signerade valaffischer framför sig.

– Vi bara älskar henne, säger de. Är det inte fantastiskt att hon kommer hit till ett sånt här litet ställe?

Jerry undrar vad svenskarna tycker om Obama. Hon snörper ogillande på munnen när jag säger att många gillar honom.

– Vi vill inte ha socialism. Vi vill ha USA tillbaka.