Varför kan jag inte lita på min bank?

Banker är inte som andra företag. Om mobiltelefontillverkaren Nokia inte längre lyckas tillverka telefoner med funktioner som folk vill ha, kommer bolaget så småningom att försvinna.

Jag kan alltså lita på att Nokia gör sitt yttersta för att jag ska få en så bra telefon som möjligt eftersom företagets överlevnad bygger på det. Därför är Nokia också berett att lägga ned många miljarder euro på utveckling av nya telefoner. Om man sedan lyckas med det är en annan sak, konkurrensen är stenhård.

Banker fungerar inte så. Det går inte ta ut högre ränta på bolånet genom att ”pimpa” det eller förse det med nya funktioner. Banken kan inte påstå att just deras bolån är bättre än andras, ett bolån är ett bolån liksom.

Om banken vill tjäna mer pengar måste man alltså förmå kunden att betala mer för samma tjänst (eller sälja mer bolån men det är inte så lätt just nu). En annorlunda affärsmodell onekligen. Men hur bär man sig åt för att få ut ett högre pris när alla konkurrenter erbjuder exakt samma tjänst och det enda kunden bryr sig om priset.

Det kan verka omöjligt men det finns faktiskt en lösning: alla kommer överens om att hemlighålla priset. Bolån är ju en mycket enkel finansiell produkt men i bankernas värld skulle man kunna tro att det rör sig om en sällsynt råvara.

Många av oss har hört berättelser om en ”superränta” som vissa få utvalda lyckas nosa upp i sina kontakter med banken. Allt prat om superränta är förstås nonsens, det handlar om att sprida osäkerhet om vad priset för ett bolån är. En kund som inte vet vilket pris man kan begära blir osäker och därmed en sämre förhandlare och banken kan i slutänden ta lite bättre betalt.

I den här strategin ingår att hänvisa till en massa nya kostnader som bankerna numera måste täcka när det gäller bolån. Somligt av detta är helt korrekt men somligt är ytterst grumligt. Bankerna hänvisar exempelvis gärna till något som heter likviditetskostnad som du som kund numer måste betala. Men om du frågar vad du specifikt har betalat för så blir svaren luddiga.

Bankernas drivkraft är alltså helt annorlunda än Nokias. De säljer standardprodukter men vill få dig som kund att tro att det är något annat. Och du kan utgå ifrån att banken är beredd att gå ganska långt för att göra det svårare för dig att veta exakt vad det är du köper och vad priset för denna tjänst egentligen är.