Familjen farligare än datorspelsvåld

Lisa Röstlund

Inga bevis för att datavåld gör barn aggressiva

Barn som spelar våldsdatorspel är mer aggressiva.

Men det är inte spelen som gör dem aggressiva – utan oftast familjen.

– Det är inte spelen i sig som är problemet, säger Ulf Dalquist på Statens medieråd som kommer med en ny rapport.

92 procent av 9-16-åringar spelar. Bland pojkarna spelar 32 procent minst tre timmar per dag.

– Vi kan konstatera att datorspel är en väldigt viktig del av barns vardag, säger Ulf Dalquist, forskningsansvarig vid Statens mediaråd och en av två bakom den nya rapporten "Våldsamma datorspel och aggression".

Rapporten är en sammanställning av forskningen på området mellan 2000 och 2011, och av de totalt 106 studierna har medierådet dragit sina slutsatser.

Kritik mot studier

Studierna visar i majoriteten av fallen tydliga, statistiskt säkerställda, samband mellan våldsamma datorspel och aggressivitet.

De flesta studier har varit laboriatoriestudier där vuxna personer har fått spela våldsamma datorspel och sedan genomföra tester, där de exempelvis fått utsätta en annan försöksperson för "aggression" i form av höga ljud.

Ulf Dalquist konstaterar att området är komplext att studera, och är kritisk mot den artificiella miljön och det enkelspåriga i analyserna i flera av studierna.

– I några av studierna påstår man att sambandet är kausalt, alltså att spelen gör barnen aggressiva. Men det beror i samtliga fall på svagheter i studien. Det är vansinnigt att man i vissa fall dragit slutsatser utan att väga in andra faktorer – som om våldsamma dataspel är det enda som finns i världen, säger Ulf Dalquist.

Familjen problemet

Det finns alltså inga bevis på att det är spelen i sig som gör barnen aggressiva. Snarare orsakas aggressiviteten och intresset för våldsspel av annat.

Flera långtidsstudier med enkätsvar väger in ett brett spektrum av försökspersonernas levnadsförhållanden.

– I dessa fall har man sett att det finns bakomliggande förklaringar, framför allt familjeförhållanden med brist på kommunikation, hård disciplin och konfliker. Man kan även se psykisk ohälsa hos barnet. Dessa faktorer gör barn mer benägna att spela dataspel och ger även en högre aggressionsnivå. Det är ställt utom rimlig tvivel.

Varnar ändå för spel

Ulf Dalquist vill ändå poängtera att man bör vara försiktig.

– Det finns gott om spel som inte är till för barn, precis som det finns litteratur och film som inte barn ska läsa eller se. Det gäller ju inte bara fara för aggressioner utan andra effekter som oro, rädsla, stress, skräck och förvirring.

Därför råder han föräldrar att lägga sig i sina barns spelande.

– Som föräldrar kan vi stå och frysa vid en fotbollsplan eller lyssna på atonala blockflöjtskonserter – men vi engagerar oss inte i deras dataspel. Det handlar kanske inte om hur mycket våld ett spel innehåller utan vad spelet uttrycker för värderingar. Ett spel kan vara bra, trots att det innehåller mycket våld, men helt förkastligt fastän det inte har något våld.

Branschen: "Inga rubriker utan blod"

Vic Bassey, engelsk redaktör vid branschorganisationen Dataspelsbranschen, blir inte förvånad av rapportens slutsatser:

– Den tillför inte mycket mer till den debatt som redan finns. Jag tror många föräldrar väntar på en guide för vilka spel som passar deras barn. Det här visar att det är upp till föräldrarna att ta ansvar.

Han uppger att branschen jobbar med våldsfrågor konstant.

– Alltid. Vi samarbetar nära med PEGI, den europeiska föreningen som sätter åldersgränser på spelen. Vi resonerar alltid om det här.

Enligt Vic Bassey får de allra våldsammaste spelen mest medial uppmärksamhet.

– Ett av de mest populära spelen just nu, Portal 2, är väldigt filmisk, har bra karaktärer, kvinnlig huvudroll och man skjuter inte ihjäl folk. Men det skapar inte så stora rubriker eftersom det är så lite blod.