Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Leopold

Nya terrorskräcken – atombomben

Uppdaterad 2015-08-11 | Publicerad 2015-08-10

Som säkerhetshot mot USA är president Obama mer orolig för att en atombomb ska brisera över Manhattan än han är för Ryssland.

Ett skäl till det är Islamiska staten, IS.

Ett annat är män som Hrant Ohamyan.

En januaridag 2010 tog Ohamyan tåget från Armenien till Georgiens huvudstad Tbilisi med en medhjälpare. Med sig hade han en väl undangömd last som bara vägde 17 gram men som Obama och många världsledare fruktar mer än något annat.

Han hade placerat det grå pulvret i en plastpåse som han lagt in i ett hemmagjort blyrör. Alldeles före gränspassagen gömde Hrant Ohamyan behållaren i ett ihåligt utrymme mellan två vagnar. När tåget kommit över i Georgien hämtade han den.

Innehållet i behållaren var bara ett varuprov. De två männen kunde skaffa fram åtminstone två kilo av samma vara. Något som gjort dem ofantligt rika.

De begärde först 70 000 dollar per gram men gick med på 15 000. De 17 grammen hade gett dem 1,8 miljoner kronor.

Ohanyan trodde att han sålde sitt höganrikade uran till en person som var utsänd av en terroristorganisation. Som tur var för omvärlden så var det Georgiens särskilda polisstyrka för smuggling av radioaktivt material som uppträdde som köpare.

Det går att stjäla

Att komma över höganrikat uran är det troligaste sättet för terrorister att kunna bygga ett eget kärnvapen. I motsats till plutonium som bara finns i små mängder och är mycket välbevakat är höganrikat uran betydligt lättare att få tag på.

Produkten används som bränsle i forskningsreaktorer och liknande. Det som används för militärt bruk är förvarat med bra säkerhet. Men en hel del av de 2 000 ton höganrikat uran som finns i världen lagras civila byggnader med begränsad säkerhet där det går att stjäla det.

När president Obama förra året höll ett särskilt toppmöte i Washington för att stoppa terrorister från att lägga vantarna på ett kärnvapen så var en av hans främsta punkter en vädjan till världen att minska sin användning av höganrikat uran, HUI. Fortfarande är det fler än 25 länder som använder HUI.

Visar att smuggling pågår

Det räcker med 25 kilo höganrikat uran för att bygga ett kärnvapen med samma sprängkraft som atombomben över Hiroshima som dödade 70 000-140 000 människor.

Georgiens "kärnvapenpolis" har gjort flera tunga tillslag under de dryga tio år de funnits. 2003 tog man 180 gram. Tre år senare 110 gram. Dessa och beslag i andra länder visar att det pågår en internationell smuggling av höganrikat uran.

Skälet till att just Georgien satsats hårt på att gripa smugglarna är att USA bidragit med mångmiljardbelopp till att anlägga bland annat särskilda sensorer vid gränsövergångar som ska upptäcka om någon försöker föra över radioaktivt material.

Köparna tros finnas i Turkiet

USA ser Ryssland och de forna Sovjetrepublikerna som en farlig källa till materialet. Något som bekräftas av den georgiska polisens fynd. I åtminstone tre av fallen har man spårat det höganrikade uranet till Novosibirsk i Ryssland.

Teorin är att materialet stulits i samband med Sovjetunionens kollaps 1991 och att någon sitter på en okänd mängd som de försöker prångla ut till hugade köpare.

Georgien anses bara vara ett transitland. De förmodade köparna finns i Turkiet. Med tanke på Turkiets närhet till krishärdarna i Mellanöstern och att Islamiska staten använder Turkiet som ett transitland för åtminstone soldater så känns inte det som ett komfortabelt scenario.

Ingen vet hur vanlig smugglingen är

För stater och myndigheter är det ett problem att höganrikat uran är så lätt att transportera. Pulvret är inte särskilt radioaktivt och därför inte farligt för smugglare att hantera. Med blyrör är det lätt att undgå upptäckt. Det går att förvara under mycket lång tid.

Georgien har satsat hårt på att stoppa smugglingen. Mycket genom avlyssning och genom att uppträda som köpare. Men hur vanlig är smugglingen genom andra forna Sovjetrepubliker?

Den hemska sanningen är att ingen vet säkert.

Vad vi vet är att smuggling pågår och att det knappast vore lönt att smuggla om det inte fanns köpare.

Fler farliga ämnen

Det är inte bara höganrikat uran som smugglas genom Georgien. Varje år görs ett antal beslag av cesium-137. Ett farligt ämne med stark radioaktivitet.

Cesium-137 kan användas för att tillverka en så kallad smutsig bomb. Den dödar inte så många genom sin sprängkraft men den skapar panik när den sprider radioaktivitet.

Detta är ett scenario som många terrorexperter världen över tror på.

Ett annat är att en terrorgrupp lyckas stjäla eller köpa ett färdigt kärnvapen.

”Inte omöjligt att IS kan köpa”

Nyligen spred Islamiska staten ut att gruppen har så mycket pengar att man kan köpa ett vapen av korrupta personer högt upp i Pakistans militär. Människor som sympatiserar med IS och gärna vill fylla plånboken.

Många betraktade det som skrämselpropaganda. Ännu ett sätt för IS att försöka sätta skräck i västvärlden. Men kärnvapenexperten Bruce Blair håller det inte för helt otroligt.

– Kärnvapnen i Pakistan tillhör de minst säkrade i världen, säger han. Det är det kärnvapenland i världen jag är mest orolig för. Att IS skulle kunna köpa ett kärnvapen låter långsökt men det är tyvärr inte omöjligt med tanke på de starka islamistiska strömningarna i regionen.

al-Qaida hade kärnvapenambitioner

Tidigare har al-Qaida undersökt möjligheterna att skaffa kärnvapen. År 2000 reste två av Pakistans mest framstående kärnvapenexperter till Afghanistan. Där träffade de al-Qaidas numera döde ledare Usama bin Ladin och hans efterträdare Ayman al-Zawahiri för att diskutera möjligheterna för al-Qaida att skaffa sig kärnvapen.

Dokumentation om al-Qaidas kärnvapenambitioner hittades efter att talibanregimen störtades i Afghanistan 2001 och bin Ladin tvingades fly från sina baser.

Tar hotet på allvar

Pratet sedan Sovjetunionens kollaps om kärnvapenmaterial på drift och terrorister som försöker skaffa sig massförstörelsevapen kan framstå som en smula överdrivet. Ännu har ju trots allt inget hänt.

Problemet är att om det väl händer så blir konsekvenserna så oerhörda.

Förmodligen är det därför världens ledare tar hotet på så stort allvar.

Vem vet, kanske sitter det redan någon terrorgrupp någonstans i världen med 25 kilo höganrikat uran och bara väntar på rätt tillfälle att tillverka ett kärnvapen.

Dataintrång ett hot

I internets tidevarv har en ny riskfaktor dykt upp. Att en terrorgrupp eller annan aktör genom dataintrång lyckas avfyra ett lands kärnvapen. Islamiska staten har uppenbarligen skickliga hackare i sina led.

Bruce Blair anser detta vara den största risken just nu. En interutredning som Pentagon lät göra avslöjade det chockerande faktum att terrorister i vissa situationer kan ta kontroll över kärnvapen.

– Osäkerheten är stor kring datasäkerhet, säger Blair. Stater som Ryssland och Kina har utvecklat sofistikerade färdigheter för cyberintrång i militära nätverk. Det finns nya sätt att komma in bakom brandväggar i nukleära kommandocentraler. Utomstående har stora möjligheter att penetrera de säkerhetssystem som finns. Under sådana omständigheter är det extra farligt att ha så många vapen som står ständigt skjutklara.

– Det kan finnas en tredje part och icke statsaktörer som vill skapa ett förödande krig. Allt möjligt kan hända om någon lyckas ta sig innanför kärnvapnens brandväggar. Man kan skapa en stor förvirring vilket i sig ökar risken för att missiler ska fyras av av misstag.

Matthew Bunn på Harvarduniversitetet gör regelbundet utvärderingar kring säkerheten kring kärnvapen och kärnanläggningar. Hans bedömer risken för att en terrorattack ska ske med någon form av kärnvapen till runt 30 procent.