De som är viktigast att integrera stängs ute av nya kraven
1973 ansökte jag om att bli svensk medborgare. Tjänsteman på Invandrarverket meddelade mej att det skulle bli en enkel formalitet. Jag uppfyllde med god marginal de tre krav som gällde:
1. Hjälpligt kunna uttrycka sej i tal och skrift på svenska språket.
2. Vistats mer än sju år i riket.
3. Fört en hederlig vandel.
Ändå gick det inte, jag måste förbli fransk medborgare därför att Säpo utan motivering stoppade min ansökan. Varför Säpo prompt ville bevara mitt utländska medborgarskap kan förefalla förbryllande. Men jag var ju vänsterjournalist och ingick därmed i Säpos huvudsakliga fiendebild, ett typiskt spaningsobjekt på den tiden. Problemet var att grundlagen gjorde det mycket svårt att telefonavlyssna journalister. Såvida man inte åberopade den tidens okomplicerade terroristlagar, som nämligen bara kunde tillämpas mot utländska medborgare. Svenskar kunde definitionsmässigt inte klassas som terrorister. Säpo avlyssnade följaktligen både min privata telefon och telefonen på Folket i Bild/Kulturfronts redaktion mellan 1972 och 1976. Några år senare träffade jag en av de Säpotjänstemän som haft till arbetsuppgift att lyssna på mina telefoner. Hen visste allt om min dotters besvärliga öroninflammationer och allt annat om mitt privatliv. Men hen hade slutat på Säpo för att hen fann avlyssnandet outhärdligt för en folkpartist. Jo, faktiskt. Det måste ha varit ensamt på jobbet.
Det var då, på den idylliska tiden då Säpos fiender var vänsterskribenter, FNL-aktivister, apartheidmotståndare och annat misstänkt vänsterfolk. De formellt hårda språkkraven för medborgarskap luckrades emellertid upp undan för undan de följande åren därför att de flesta utlänningar som inte var arbetsinvandrare var politiska flyktingar från fascistdiktaturerna i Grekland, Spanien, Portugal eller Latinamerika, vanligtvis vänsterintellektuella med god utbildning och utomordentliga språkkunskaper, om än inte i svenska.
De var alltså i den härskande socialdemokratins, om än inte i Säpos, ögon goda människor och ett tillskott till den svenska kulturen.
Idag är flyktingarna från Mellanöstern och Afrika och alls icke goda människor i de härskande högerpartiernas ögon.
Därför skärps nu kraven på rätten till medborgarskap. Det innebär prov i språk och samhällskunskap, längre tids vistelse i Sverige och än hårdare krav på vandel. Eventuellt också avlagd trohetsed inför svenska flaggan med handen på hjärtat, enligt amerikansk förebild.
Det är ingen tvekan om vilken sorts invandrare sådana krav riktar sig mot, nämligen dem som skulle ha störst nytta av medborgarskapet och som är viktigast att integrera i samhället. Och som får svårast att klara proven. Invandrare från Norge skulle inte ha så svårt att klara proven, om de till äventyrs ville bli svenskar. Liksom jag nog skulle kunna bli norrman eller finländare i motsvarande situation.
Men just de invandrare som är viktigast att integrera, exempelvis från Somalia, stängs ute av de här kraven. Vilket är avsikten, även om det är oklokt och skadligt för Sverige.
Det är inget mysterium varför högern, ”med berått mod”, vill genomföra en oklok och skadlig politik på det här området. Det ingår i kampen mot ickevit invandring, Sverigedemokraternas hjärtefråga. För det är ju heller ingen hemlighet vilket högerparti som helst vill behålla utlänningar utländska.
I det kan man se en viss ironi. Brottsligheten bland sverigedemokratiska politiker är som bekant mer överrepresenterad än bland invandrare. I SD:s valmanskår är utbildningsnivån lägre än inom andra partier, arbetslösheten störst, liksom bidragsberoendet och så vidare. Tur för dem att de inte behöver utsättas för tester i språk och samhällskunskap för att få rösta.
Därför är det så viktigt för SD att intala alla samhällets förlorare att de ändå är riktiga svenskar, att de står över invandrare i mänskligt värde, att de bör rösta höger för att manifestera sin överlägsenhet och som ”Sverigevänner” hålla Sverige rent från de andra som inte ingår i ett svenskt vi.
Ungefär som när den amerikanska högern tutade i fattiga vita att de i alla fall stod över de svarta (och införde kunskapstest i statskunskap på magisternivå för svarta som ville rösta). På så vis lyckades den amerikanska högern få klasskampen att flytta högerut. Såsom SD driver på för att kopiera i Sverige. Av min mejltrafik förstår jag att dagens SD-are hellre vill hänga mej i mina tarmar än att beskatta mej så att vi kan dela välståndet mer rättvist. Därför röstar de höger så att jag får lägre skatter och de själva sänkta bidrag.
De demokratiska högerpartierna måtte förundras över hur SD kunde få var fjärde svensk man att rösta på en politik för att göra de rika rikare och de fattiga fattigare. När det urgamla tricket bara handlar om främlingsrädsla och nationalistisk rasmystik.
För övrigt anser jag att…
…det enda som vore mer plågsamt än att Italien vann EM i fotboll vore om England gjorde det.
… det är Säpo som faktiskt har det sista ordet när det gäller medborgarskap är för lite känt, för lite diskuterat och politiskt orimligt. Just nu koncentrerar sig Säpo på att trakassera kurder och iranier, i vems intresse? Och på vems uppdrag?