Afrikas förbannelse: Presidenter som vägrar att avgå
Den sorgliga utvecklingen i Gambia påminner oss om vad som länge varit Afrikas förbannelse.
En president som förlorat ett val vägrar avgå och riskerar istället att kasta sitt land in i krig.
Ska kontinenten resa sig ur sin fattigdom måste det bli slut på de starka männens egoism och förakt för folkviljan.
Det är inte mycket som förenar jättenationen USA och lilleputtlandet Gambia på Afrikas västkust. Men båda har precis gått igenom ett presidentval.
I Washington D.C. svärs Donald Trump in som president efter en bitter strid. Många är missnöjda med valet. Det kommer att bli stora demonstrationer. Men ceremonin imorgon markerar den fredliga övergången från en president till en annan.
En grundpelare i en demokrati.
Krigshot
I Banjul vägrar den sittande presidenten Yahya Jammeh att avgå trots att han förlorade mot utmanaren Adama Barrow.
Det har fått den västafrikanska samarbetsorganisationen Ecowas att hota med att invadera Gambia för att avsätta Jammeh med våld. Trupper står beredda vid Gambias gräns men Ecowas vill gärna få klartecken från FN:s säkerhetsråd innan man invaderar.
Så istället för en fredlig maktövergång hotar ännu ett krig på den afrikanska kontinenten.
Fusk det normala
Händelseutvecklingen är en obehaglig påminnelse om vad som varit Afrikas stora problem sedan de europeiska kolonialmakterna drog sig tillbaka för ett halvsekel sedan och många länder fick sin självständighet. Att ett val slutar med att förloraren avgår frivilligt är en sällsynt händelse. Det normala är istället att den sittande ledaren fuskar med resultatet och försöker hänga sig kvar trots att folket gett honom kicken.
Vi såg det i Elfenbenskusten 2010-2011 när den sittande Laurent Gbagbo valfuskade och vägrade lämna över till den verklige segraren, oppositionens Alassane Ouattara. Det slutade med väpnade strider och att Gbagbo slutligen greps och fördes till den internationella brottmålsdomstolen i Haag där han åtalats.
Vi ser det i Kongo-Kinshasa där Joseph Kabila vägrat hålla de planerade valen och sitter kvar trots att hans maximala två perioder vid makten gick ut före jul. Följden är en överhängande risk för väpnade strider.
Välutbildade flyr
Detta ständiga undertryckandet av demokratin destabiliserar många afrikanska länder och hämmar dem i deras ekonomiska utveckling. Många företag drar sig för att investera i Afrika på grund av etiska överväganden och den osäkerhet som råder. Turister åker någon annanstans.
Det politiska förtrycket får många välutbildade att fly utomlands istället för att stanna hemma och utveckla sina egna länder.
Vissa förhoppningar om att den onda cirkeln var på väg att brytas väcktes efter valet i Nigeria 2015. Den sittande presidenten Goodluck Jonathan erkände sig besegrad. Han ringde till och med utmanaren Muhammadu Buhari och gratulerade till segern.
Tyvärr verkar få av Afrikas övriga ledare har tagit intryck av denna demonstration av politisk mognad.
Tillsatt av gud
Jammeh, som tog makten i en kupp 1994 och hävdar att han av gud utsetts att styra för evigt, erkände sig visserligen initialt besegrad men ändrade sig sedan och hävdade att valet inte gått rätt till och måste göras om. Förmodligen för att han fruktar att han riskerar att ställas inför rätta för en rad övergrepp under sin maktutövning.
Det brukar vara den normala motivationen för de många afrikanska ledare som använt sina år vid makten för att berika sig själva och förfölja sina motståndare.
När de istället borde ha försökt att få sitt land på fötter.