Här är kändisarna som stödjer manifestationen

I dag samlas tusentals människor på Södermalmstorg för att protestera mot rasism.

Arrangörerna räknar med rekord.

Här berättar kändisar varför manifestationen är viktig.

Citaten är hämtade från politism.se, en opinionsbildande nyhetssajt för unga.

Jason "Timbuktu" Diakité, artist:

"Det är viktigare än någonsin förut att vi så ofta vi förmår visar var vi står och visar att vi står enade. Rasism hör inte hemma i Sverige och vi tänker inte vila förrän alla är med oss i den frågan. De krafter i dagens Sverige som vill göra skillnad på människor och människor växer sig starkare dagligen.

Så kom ut till demonstrationen i morgon och visa att vi är många."

Oisín Cantwell, kolumnist:

"Europa befinner sig i en definierande tid. I länder som Grekland, Ungern, Frankrike Holland och Bulgarien har högerextremistiska partier betydande inflytande över samhällsutvecklingen.

Rasismen och högerpopulismen har även tagit plats i de skandinaviska parlamenten. Opinionsmätningar tyder på att Sverigedemokraterna efter valet kan vara riksdagens tredje största parti.

Samtidigt pågår en normaliseringsprocess. Rasisten blev främlingsfientlig blev invandringskritisk. Borgerliga landsortstidningar publicerar ledare som för tankarna till Avpixlat. Dagens Nyheter tar betalt för en stor annons som hade varit otänkbar för några år sedan.

Det är en farlig tid. Det är en tid för motstånd. Därför demonstrerar jag på lördag."

Kakan Hermansson, konstnär och programledare:

"För mig har det alltid varit viktigt, från att jag var en liten tös och min hemstad Lund fylldes av nazister på 30 november till att jag engagerat mig antirasistiskt på ett eller annat sätt.

Den fysiska kraften i att gå ut och verkligen visa att vi är många som inte tolererar detta är påtaglig, att människor tar ställning. Att förkroppsliga kampen som vi gör när vi går ut i offentligheten och visar upp vem vi är förstärker oss. Blandningen av politiskt arbete är en förutsättning för antirasismen, där vi både jobbar utomparlamentariskt, partipolitiskt, med antifascistisk aktion, skriver artiklar, blogginlägg, twittrar och där vi inte backar för dålig stämning eller konflikt på arbetsplatser och bland vänner/bekanta.

Nu mer än nånsin i mitt politiska liv känns vi antirasister som enad front. Jag ser ingen anledning till att inte demonstrera när Sverige ser ut som det gör idag."

Marcus Priftis, författare, krönikör och debattör:

"Det finns många skäl att det är viktigt. Dels för att vi befinner oss i en brytpunkt. Det vi gör nu kan avgöra om framtiden blir övervägande rasistisk eller antirasistisk. Men framför allt för att visa alla människor som drabbas av rasism att de inte är ensamma. Att vi är många som lyssnar på dem och står på deras sida."

Linnéa Bruno, styrelseledamot Feministiskt Initiativ:

"Vi som inte accepterar legal jakt på oskyldiga människor, hatbrott, utvisningar och diskriminering måste visa att vi är många som vill ha ett annat samhälle. Vi behöver känna peppen och kraften i att vi är många. Hitler var, liksom SD, demokratiskt vald, att man är det innebär inte nödvändigtvis att man har demokratiska värderingar om allas lika värde och rätt. Även om jag upplevt polisvåld mot fredliga demonstranter på nära håll är jag nu skärrad över hur polisen kan vara ok med Hitlerhälsningar och slagord som "Döda dom röda!", i samband med Kristallnatten nyligen. Vi måste stå upp mot den rasism som genomsyrar hela vårt samhälle."

Erik Niva, sportjournalist:

"Mitt eget politiska uppvaknande kom under den första halvan av 1990-talet. Min egen hemstad förvandlades då. Först öppnades det en flyktingförläggning, men det är inte det jag syftar på. Det är i stället att många av de jämnåriga jag själv vuxit upp med rakade sina huvuden och snörade på sig rasistkängor.

Det var en tid som det inte gick att stå likgiltig inför, en tid då jag tvingades inse att ondskan växte fram även där jag inte trodde att den fanns – men även en tid då motståndet följde efter. För varje person som köpte en löjlig "Absolut Svensk"-tröja på marknaden nere i Gällivare var vi två andra som tog med en invandrargrabb till en fotbollsträning eller bjöd in en fadderfamilj på middag.

I dag är det naturligtvis både lätt och befogat att dra paralleller mellan samhällsströmningarna då och nu. Jag känner igen samma unkna invandringsfientlighet – men jag känner inte riktigt igen motreaktionen. Jag är inte helt övertygad om att det finns samma fokuserade kraft i den antirasistiska rörelsen vintern 2013 som det gjorde vintern 1993. Nu ser jag fram emot motbeviset.

Demonstrationen på lördag är ett viktigt tillfälle att samla oss, organisera oss – och visa för både oss själva och alla andra att farhågorna är obefogade, att Sveriges inkluderande krafter är minst lika starka nu som någonsin tidigare."

Fredrik Virtanen, nöjes- och ledarkrönikör:

"Det är viktigt att bekämpa rasism för att understryka allas lika värde och att samhället är vårt gemensamma. Rasism är en så omodern tanke. I Sverige bor nästan 1,9 miljoner personer som är födda i ett annat land eller som har föräldrar som är det. Sverige är redan en smältdegel, det är ett faktum. Motsatsen, inavel, vore förskräcklig."

Patrik Lundberg, författare och krönikör:

"Rasisterna har förskjutit positionerna till den grad att rasismen har normaliserats i Sverige. Nu är det den som säger emot som sticker ut. På jobbet, i skolan, inom idrotten och kulturen, på krogen. Detta förhållande måste ändras, nu."

Salla Salazar, musiker och dj:

"Jag kommer att gå dit med min dotter, så som mina föräldrar tog med mig och mina syskon när vi var små, jag vill lära henne att man ska kämpa för vad man tror på och att det är något man inte kan överlåta åt andra att göra åt en.

Rossana Dinamarca (V):

"Att demonstrera mot rasism är lika viktigt i dag som det var 1993 och 2003, åren dessförinnan, däremellan och därefter. För mig blev rasismen personlig på nittiotalet (eller kanske tidigare, men det var då jag fattade), då Lasermannen gick runt och sköt människor som mig, som mina föräldrar. Moskén i Trollhättan sattes i brand. Nazister och sverigedemokrater dök upp på gator och torg. Som en av de ledande debattörerna i Trollhättan mot den utvecklingen och i att arrangera demonstrationer/manifestationer mot rasism och motdemonstrationer mot rasister och nazister fick jag ta emot hot på telefon mitt i natten, men också på öppen gata mitt på dagen. Det var den hårda typen av rasism. Jag möttes, och möts, också av den mer sofistikerade, den dolda, rasismen när jag har sökt bostad, hyrt bil, i dörren på krogen och politiken. Jag minns hur min mamma ofta sa åt mig och mina systrar tänka på att vara skötsamma så att andra som såg oss inte skulle kunna säga "kolla på dom, såna är dom" och det är en tanke som fortfarande följer med mig.”