Flink: Mitt straff tar aldrig slut
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-06-02
Läs hela förhöret med Mattias Flink
Mattias Flink dömdes till livstids fängelse i Högsta domstolen.
Nu ansöker han om ett tidsbestämt straff.
– Skulle det vara så att jag får tidsbestämt straff så är mitt straff inte slut för det. Det kommer fortsätta påverka mitt liv så länge jag lever, sa Mattias Flink under förhandlingarna i Örebro tingsrätt.
– För det första som jag ser det så är det en katastrof för alla inblandade. Det har inte bara förstört för mig och de omedelbara offren utan även för deras anhörigas liv och mina anhörigas liv. Skulle det vara så att jag får tidsbestämt straff så är mitt straff inte slut för det. Det kommer fortsätta påverka mitt liv så länge jag lever. Det är en katastrof, säger Mattias Flink med pressad röst.
Hans hår är kortklippt och han ger ett samlat intryck.
– Jag vaknar med det varje dag. Varför jag sitter på anstalt. Jag lägger mig med vetskap varje dag om varför jag ligger på anstalt. För en stund sedan såg jag en söt rödhårig tjej på tv. Det var ett foto på en flicka som jag har haft ihjäl, säger han och rösten bryts.
– Jag kan inte återgälda på något sätt. Jag kan bara försäkra att det inte händer igen, konstaterar Mattias Flink efter att ha talat om det han gjort, de brott som har ödelagt så många liv.
”Saknade något äkta i livet”
– Fram till jag greps var min självkänsla baserade på ytliga faktorer. Prylar, rätt kompisar, rätt jobb… I dag har jag ingenting av det där. Jag har fått bygga upp en självkänsla som bygger på vem jag är helt enkelt. Jag har ingen prestige att försvara på något sätt. Jag kan nästan inte längre bli kränkt längre, säger Mattias Flink som anser att han har förändras mycket sedan tragedin inträffade för fjorton år sedan.
– Vad gäller provokationer. Vill man bli provocerad så finns den möjligheten hela tiden. Det är inte en sund miljö, den är frusterande och sjuk, säger Mattias Flink om fängelset där han avtjänar sitt livstidsstraff.
Han säger att han i grund och botten står bakom rättssystemet och accepterar sitt straff.
– Att jag vill ha tidsbestämt är en annan sak.
Advokat Johan Eriksson frågar sin klient om han har reflekterat över varför det hände.
– Jag var ovetande om mitt tillstånd. Det går i efterhand att se att jag inte var världens lyckligaste då. Att jag saknade någonting genuint och äkta i livet. Det kan jag se i efterhand, säger Mattias Flink med lugn röst.
”Vill bara ha ett lugnt liv”
Han säger att han mådde akut dåligt "i en vecka eller månad på sin höjd” innan tragedin inträffade.
– Hade jag haft ett annat jobb eller något annat att falla tillbaka på så hade jag vaknat i en fyllecell nästa dag. Jag hade tränat, tränat och tränat i ett visst handlingsmönster.
Mattias Flink uppger att den känslan som han hade då, inte har kommit igen.
– Jag har aldrig varit så uppskruvad och stressad att jag ens varit i närheten av den känslan under den tiden jag har suttit i fängelse.
– Jag har inte gjort upp några detaljerade planer. Man kan ha drömmar och visioner och man kanske kan ha ett hum om ungefär vad man ska hålla på med. Men det har inte gått att bestämma någonting. Livstid betyder ju att man inte har något slutdatum och då vill man inte planera i detalj för man vet att då lurar man sig själv. Det har betydelse hur gammal man är, vilket skick man är i. Jag vill bara ha ett lugnt liv, blygsamt och tillbakadraget.
– Självklart skulle jag vilja hålla med det friluftsliv och det naturintresse jag har. Någonting år det hållet, säger Mattias Flink när hans advokat Johan Eriksson frågar hur han ser på framtiden och vad han vill göra.
Inte redo att bli frigiven
Under de 14 år har Mattias Flinks bekantskapskrets krympt. Han uppger att han prioriterar sin familj.
– Den är inte stor och den har jag tid till.
Han liknar avdelningen på fängelset vid "en stor familj".
Självklart nöter man på varandra och man stör sig på varandras ovanor. Men det är sällan det blir en konsekvens, konflikter av det hela, utan man drar sig undan och sitter hellre på sitt rum i så fall, uppger Flink.
Mattias Flink säger att han inte är redo att bli frigiven. Mycket behöver ordnas: Kompletterande utbildning, körkort, bostad och arbete.
– Och givetvis börja komma ut under mer normala förhållanden så man börjar anpassa sig, säger han.
”Kommer stå i skuld resten av mitt liv”
Alkohol. Det låter Mattias Flink bli numera.
– Jag använder inte alkohol och vad gäller tillgång på anstalt hade jag kunnat dricka hur mycket jag hade velat. Det vore korkat och egentligen omoraliskt att dricka. även om jag kunde garantera till hundra procent att det var ofarligt att dricka så skulle det ändå se illa ut. Det är så onödigt. Jag behöver inte det, det är precis skit samma, säger Mattias Flink som sitter med händerna knäppta i knäet. Han ser smal och vältränat ut och är klädd i en grå, kortärmad skjorta.
– Det räcker som i morse när man ser på tv. Det är fjorton år sedan jag sköt de här människorna. Den tiden är jobbig varje år. Det är människor som jag kommer stå i skuld till resten av livet. Det enda jag kan göra för att på något vis ställa till rätta, det är fel ord men… det är att försäkra sig om att det inte kommer hända igen, att ta ansvar, så mycket ansvar som det bara går.
– Han törs säga de obekväma sakerna. Han är inte bekväm att vara med. Han törs provocera och komma med obekväma frågor.
Så beskriver Mattias Flink sin terapeut som han uppger att han har mycket stort förtroende för.
Åklagaren: Har du blivit förbannad då?
– Förbannad vet jag inte men… självklart har man ibland gått därifrån och tänkt att han har fel. Men en terapeut ska plantera nya idéer.
”Dålig på de känslomässiga bitarna”
Flink uppger att han sedan ofta vid nästa tillfälle när han träffat terapeuten har hunnit tänka över det som sagts och kommit till nya insikter.
Flink har kompletterat sina gymnasiebetyg i några ämnen under sin tid i fängelset och han har även arbetat som vaktmästare på anstalten.
– Det var ett givande arbete, jag tycker om hantverk, berättar han.
Småskaligt hantverk i stil med produktion av friluftsartiklar. Det kan Mattias Flink tänka sig att ägna sig åt.
– Jag kommer aldrig söka ett vanligt jobb, det förstår säkert alla här. I den mån jag får ett vanligt, avlönat jobb så är det nog genom kontakter på utsidan, säger han.
– Det jag var dålig på vad de känslomässiga bitarna, berättar Flink.
Han kan i dag inte se något som kan få honom att "halta på den punkten".
Flink har varit ute på permissioner under sin tid i fängelse.
– Det har fungerat bra. Sedan kan man säga att permissioner är både en välsignelse och en förbannelse. Det är värdefullt att ha dem. Samtidigt så rubbar de ens vardag. Man får en påminnelse om verkligheten. Om allt man går miste om. Livet går vidare på utsidan, vänner och bekanta får barn och familj. Själv sitter man i en tidskapsel medan tiden rullar på. Men permissionerna är värdefulla. Man får kontakt med samhället.
Nu är Mattias Flinks permissioner ett dygn långa.
”Vill träffa en kvinna”
Mattias Flink säger att han gärna vill träffa en kvinna.
– Det är önskvärt. Men det är jobbigt inte minst för kvinnan att ha någon som sitter på anstalt. Det är jobbigt för bägge parter, konstaterar han.
Flink uppger att han inte tror att den havererade relationen med flickvännen som orsakade tragedin för fjorton år sedan.
– Jag trodde i början att det hade stor betydelse för brottet. Men med facit i hand hade det inte stor betydelse. Hon var säkert en katalysator på något vis. Men hon var inte den första tjejen som gjorde slut och det tillhör det normala, speciellt i den åldern. Nej, det var snarare en falsk självkänsla, en naiv inställning till omvärld, arbetsliv, hela den biten, som orsakade det.
”Skulle ni släppa ut mig skulle jag inte hjula”
Mattias Flink vill fortsätta gå i terapi.
– Om ni skulle släppa ut mig i dag skulle jag inte hjula ut och livet skulle inte leka. Det är då det börjar, man ska ta tag och skaffa sig ett liv. Det vet väl alla som har en vardag, att det är inte så jäkla lätt alltid. Jag tror det skulle gå tungt för mig i början och det skulle inte skada att ha det stödet, när man ska ta sig an problemen, säger han.
Mattias Flink uppger att han inte skulle vara farlig om han inte gick i terapi, utan att det mer handlar om ett önskvärt stöd.