– Jag får ju ingen hjälp

Saman, 19, har slutat gå till Arbetsförmedlingen

Pluggar inte, jobbar inte – och söker inget heller.

Tiotusentals svenska ungdomar ger upp sin egen framtid.

– Jag struntar i Arbetsförmedlingen nu, säger Saman Fard, 19.

helskärm

I våras tog Saman från Norberg studenten, men trots att han sökt massor av jobb på allt från Ikea till Elgiganten går han fortfarande arbetslös.

Det enda jobb han haft så här långt är ett par dagars inhopp som lärarvikarie. När han gick tillbaka till Arbetsförmedlingen fick han veta att inhoppet gjorde att han måste vänta ytterligare tre månader på att få pengar genom jobbgarantin för unga.

”Varför ska jag gå?”

Nu bor han hemma och söker jobb – utan Arbetsförmedlingens stöd.

– De undrade varför jag inte kom på ett uppföljningsmöte, men varför skulle jag gå dit? Jag får ju ingen hjälp. Jag klarar mig bättre på egen hand, säger han.

Enligt SCB uppger drygt 7 procent av 15–24-åringarna i Sverige att de varken jobbar eller pluggar, men inte heller söker jobb.

Det motsvarar över 80 000 ungdomar. För de allra flesta har hoppet försvunnit.

– Många har misslyckats så många gånger att de har gett upp: de har misslyckats i skolan, de har kanske haft ett jobb men inte fixat det. Många upplever att det inte är någon som bryr sig, att det inte finns någon som frågar efter dem, säger Jessica Hultzén som leder projektet New City i Malmö.

Ogillar myndigheter

I New City jobbar man aktivt för att söka upp dessa ungdomar. Ofta handlar det om att hjälpa dem med grundläggande saker som att ordna ett boende eller hjälpa dem i kontakten med sociala myndigheter.

– Många av de här ungdomarna har ett myndighetsförakt. De har varit med om ett dåligt bemötande från socialtjänst, försäkringskassa och arbetsförmedling, säger Jessica Hultzén.

Hon har träffat ungdomar som slussats runt i olika projekt i åtskilliga år, utan att någonsin komma närmare vare sig jobb eller utbildning.

”Resursslöseri”

Magnus Alvesson, ekonom på Swedbank som undersökt ungdomsarbetslösheten, är oroad över att så många unga fallit ut ur systemet.

– Om man inte etablerar sig på arbetsmarknaden får det långtgående konsekvenser. Det är ett slöseri med resurser – för både individen och samhället.