Barack Obama lät som Jan Björklund

Peter Kadhammar

Förtrollningen är bruten – den store visionären har blivit en vanlig politiker

Barack Obama lät som Jan Björklund

Om Barack Obama hade anlänt till Cannon Falls, 4 000 invånare, inför valet för tre år sedan hade folkmassorna samlats och stämningen­ varit optimistisk, sentimental, upprymd, stolt, patriotisk.

Men han kom inte för tre år sedan.­ Han kom i går, i ett försök att gå förbi de republikanska motståndarna i kongressen och vända­ sig direkt till ”folket”. Obama gör en bussturné genom Mellan­västern, håller korta tal och diskuterar med publiken.

– Jag är så glad att vara borta från Washington! var det första han sa i talarstolen, snarare en enkel ­pulpet.

Med sina inledande ord anslöt han till det vanliga populistiska tricket i amerikansk politik: Att uttrycka sig föraktfullt om ”Washing­ton”, varifrån inget gott kommer.

– Change! Förändring! ropade han för tre år sedan och skapade en känsla av att USA med Obama skulle förvandlas.

Publiken kom nära Obama

Nu stod han i vita, uppkavlade skjortärmar och talade i en vacker­ park. Han skuggades av höga askträd och bakom honom flöt Cannon­floden, mörkgrön och mäktig.

– Det är inget fel på USA. Det är vår politik som är sönder.

De tre–fyra hundra i publiken hade köat i timmar utanför stadshuset i söndags för att få biljetter. Detta var en intim tillställning där åhörarna skulle få vara nära presi­denten.

Många tillhörde det lokala etablisse­manget. Där var hustrun till ägaren av lokaltidningen Cannon­ Falls Beacon. Där var en bankdirektör, en avdelningschef i kommunen men också en kock, en hantverkare.

Stopp i kongressen

Några jag talade med var demokrater, andra republikaner. Vilken skillnad på den här publiken och den jag mötte under republikanernas provval i Iowa i lördags. Det var skillnaden mellan en tämligen välmående medelklass med i vid mening liberala åsikter och ­ilskna, strängt gudfruktiga arbetare som tror att de behöver hagelgevär för att nå trygghet.

Obama har kört fast i kongressen och får inte igenom sin ekono­miska politik. USA:s skulder är rekord­stora och analysföretaget Standard & Poors har sensationellt nedgraderat landets kreditvärdighet.

– En del i kongressen ser hellre sina motståndare förlora än att USA vinner, sa Obama. Vi måste fokusera på ekonomin och få folk tillbaka i arbete. Era representanter bör visa samma ansvar som ni gör.

Naturligtvis liknade han nationens ekonomi vid en familjs. Det gör alla politiker. Och i den liknelsen är alla vanliga familjer kloka och ansvarstagande, medan ”Washington” är en familj med asociala föräldrar som slösar hej vilt.

”Krig på kreditkort”

Obama kunde räkna upp en rad omständigheter som har gjort hans första tre år som president så svåra:

Hans företrädare startade två krig utan att finansiera dem. ”Vi har betalat två krig med kreditkort.”

Obama tillträdde när USA hade drabbats av den svåraste ekonomiska krisen sedan 1930-talet.

Allt det är sant. Men det publiken i Cannon Falls ser är att ­ekonomin är usel och att antalet långtids­arbetslösa stigit dramatiskt. I juli 2008 var de 1,7 miljoner. I juli i år var de 6,2 miljoner.

Barack Obama var skicklig i talar­stolen, men han var inte bländande som för tre år sedan. Han la sin högra hand över ­bröstet:

– Om jag betalar min del av skatter­na behöver vi inte lägga ytter­ligare bördor på våra seniorer.

Vill höja lärarnas löner

Han hänvisade till att Warren Buffett, världens tredje rikaste man, kräver högre skatter så att det blir ordning på USA:s finanser.

Publiken ställde frågor och Obama svarade: Mer utveckling av grön energi, utbyggnad av bredband i hela USA, miljonärer, miljardärer och storföretag ska betala mer i skatt.

De kanske varmaste applåderna fick han när han sa att lärarna bör få högre lön.

Det var då jag insåg att förtrollningen är bruten. Högre lön till ­lärare är hedervärt och viktigt men president Obama lät som Jan Björklund.

Mannen som stod på scenen och skickligt fångade upp frågorna, som skämtade med publiken (vilken vacker dag! ta fram ­grillen!) och som kom med en del snygga ordvändningar var inte längre den store visionären: ett nytt Amerika! en ny värld!

Stor besvikelse

Aldrig har så många blivit så ­besvikna på en som lovade så mycket. Barack Obama har blivit en vanlig politiker som slåss för sitt program och som har börjat tänka på nästa val.

Efter en timme och två minuter var det över. Högtalarna spelade Hail to the Chief, Barack Obama tryckte några händer och fort­satte till nästa möte, i Iowa.