Räddade efter fall på 170 meter
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-02-17
De två klättrarna störtade 170 meter från en isvägg på Kebnekaise.
Och överlevde.
– Jag föll och föll och var säker på att jag skulle dö, berättar Mattias Vallin, 34.
Tillsammans med tre andra män skulle han i tisdags ta sig upp till toppstugan på Kebnekaise.
– Men av någon anledning hamnade vi fel och plötsligt befann vi oss vid en betydligt tuffare led än den vi tänkt ta.
Två av klättrarna valde att vända om, men Mattias Vallin och en kamrat bestämde sig för att fortsätta mot toppen trots att skymningen närmade sig.
Föll handlöst
I mörkret gjorde männen ett ödesdigert vägval. 40 meter från målet befann de sig plötsligt på en brant vägg bestående av sten och is. Där förlorade de fästet och föll handlöst från berget.
– Jag kände hur jag föll och slog i utskjutande klippor. Min enda tanke var att nu dör jag.
Mattias har svårt att uppskatta hur långt fallet var. Till slut tog han mark men hamnade då på en brant sluttning och fortsatte att glida i hög fart. Först efter 170 höjdmeter blev duon liggandes i snön.
– Jag trodde inte att det var sant att vi båda levde. I det läget var jag inte rädd, bara lycklig.
Men skräcken skulle snart återvända.
”Såg i syner”
Männen upptäckte att de hade hamnat i total signalskugga och kunde inte slå larm.
I mörkret tvingades de göra en lång och iskall vandring över glaciären.
– Vi var stenfrusna. Först vid sjutiden på morgonen fick vi kontakt.
Mats Bergsten var en av fjällräddarna som hörsammade nödropet. Han är själv rutinerad klättrare och säger att männen har haft en sagolik tur.
En helikopter skickades upp från Nikkaloukta, men på grund av det dåliga vädret kunde den först inte komma männen till undsättning. Till slut hittade piloten en spricka i molnbasen.
– Då var jag så utmattad att jag såg i syner. Först när vi satt i helikoptern förstod jag att vi klarat oss, säger Mattias Vallin.