Domedagsglaciärerna på väg att slitas isär
Uppdaterad 2020-09-21 | Publicerad 2020-09-20
Två viktiga glaciärer utanför Sydpolen håller på att slitas loss.
Det skulle kunna få havsnivån att stiga med uppemot tre meter, enligt en ny studie.
– Denna skada kommer få svårt att läka, säger forskaren Stef Lhermitte vid Delft University of Technology i Nederländerna.
Två viktiga antarktiska glaciärer håller på att slita sig loss – vilket ökar hotet om en rejäl höjning av den globala havsnivån. Thwaites och Pine Island-glaciären, som ligger nära varandra i Amundsenhavet utanför Sydpolen och Sydamerikas södra spets, bidrar redan till omkring fem procent av den globala stigande havsnivån, skriver Washington Post.
De båda glaciärerna har en flera hundra meter djup ismassa och fungerar tillsammans som en propp som håller tillbaka gigantiska massor av bakomliggande is.
Storbritannien och USA har lanserat ett gemensamt projekt värt miljontals dollar för att rädda Thwaites, som går under namnet ”domedagsglaciären”.
Skulle den slita sig loss skulle det kunna få hela det västantarktiska istäcket att kollapsa och hamna i havet – med så mycket is att havsnivån kan stiga tre meter.
30 procent borta
På satellitbilder som i veckan presenterats i en studie av Nationella Vetenskapsakademin i USA, kan man se hur de naturliga mekanismer som hindrar glaciärerna från att flyta iväg bryts ner. Glaciärernas så kallade ”skjuvmarginaler” – de svaga punkterna i flytande is som bildats av sprickor – håller på att bli svagare och svagare och bryts på vissa ställen helt ner till småbitar.
– Vi visste redan att detta var glaciärer som skulle komma att vara betydelsefulla i framtiden, men för mig indikerar bilderna att shelfisen är i ett väldigt dåligt tillstånd, säger Stef Lhermitte, en satellitexpert på Delft University of Technology i Nederländerna som lett studien tillsammans med kollegor från bland annat NASA.
Omkring 30 procent av Pine Islands västra och centrala delar har smält de senaste sex åren. Det rör sig om en yta lika stor som Los Angeles som försvunnit.
– Det här är de första tecknen vi ser på att Pine Islands shelfis försvinner. Denna skada kommer få svårt att läka, säger Stef Lhermitte.
Bromsklossarna borta
Det är inte första gången i år som det kommer oroande rapporter om världens ismassor. I augusti förlorade Kanada en stor del av sin sista arktiska shelfisen och Grönland, som har det norra halvklotets största intakta shelfis, tappade nyligen ett isblock dubbelt så stort som Manhattanön i New York. Forskarna som studerat den grönländska ismassan förklarade bortfallet med att temperaturerna de senaste åren varit ”otroligt” höga i nordöstra Grönland.
Shelfis är delar av inlandsisens glaciärer som pressats ut i havet. Där ligger de som stora flytande block. När de fryser fast i öar eller bergväggar bildar de en slags bromskloss mot islossningen.
Men när temperaturerna stiger tunnar det varma havsvattnet ut ismassorna så att shelfisen lossnar, vilket nu händer i västra Antarktis. Värmen gör även att isarna som bromsklossarna skulle skyddat smälter snabbare.
Enligt de nya satellitbilderna har Pine Island-glaciären spruckit och smält sedan 1999. Men de senaste fyra åren har utvecklingen snabbats upp rejält.
Liknar grönländsk kollaps
Detsamma hände bland annat med den grönländska glaciären Jakobshavn, som förlorade sin skyddande shelfis kring 2000 och sedan smälte med en ökad hastighet.
– Den nya studien visar att shelfisen i Amundsenhavet har gått igenom de flesta, men inte alla, steg som Jakobshavn gick igenom, säger glaciologen Richard Alley vid Pennsylvania State University.
– Ett värmande hav tunnade ut shelfisen och minskade den skyddande effekten. Detta gjorde att de fasta ismassorna började röra snabbare på sig, vilket bidrog till en höjning av havsnivån och började bryta ner shelfisen kanter. Hela processen skulle kunna snabbas upp om resterande steg tas och shelfisen bryts ner ännu mer.
”Nytt sätt att uppföra sig på”
Studiens resultat är ny för Anna Wåhlin, professor i oceanografi vid Göteborgs universitet.
– Tidigare har vi pratat mycket om hur glaciärerna fräts sönder underifrån genom att varmt vatten tränger in. Det är ju det som är det stora hotet – att det ligger så mycket värmeenergi bundet i havet, säger hon.
– Men det som de ser är att de här två glaciärerna har blivit väldigt sköra så de går sönder i kanterna i stället. Och det är ett nytt sätt att uppföra sig på.
Anna Wåhlin tror att vi först om tre-fyra år kommer att se om isen smälter helt och hållet eller om de större inlandsisblocken som faller ner i havet bildar ny skyddande shelfis.
– Det är helt säkert så att det kommer att landa mer is i havet nu på grund av detta, men när den isen anländer så kommer det ut tjockare is i havet och då kan det bli så att den börjar bindas längs med kanterna igen.