”Det som händer mig händer många andra”

Radioprofilen vill nu tvätta bort skamstämpel

helskärm

Bosse Löthén har varit en stor radioprofil under större delen av sitt liv.

När han hamnade i radioskuggan gick det utför. Nu klarar han inte längre av att betala räkningarna – men nekas hjälp av socialtjänsten.

– Jag önskar att alla andras berättelser kommer fram. Vi är många som hamnat utanför trygghetssystemet, säger Löthén.

I går trädde Bosse Löthén, 49, fram på Aftonbladet Debatt med sin berättelse om att ligga på samhällets botten och inte få hjälp.

Han slutade sin anställning på Sveriges radio 2005 efter att ha levt större delen av sitt liv i etern, senast som programledare för P3 Nattliv.

Sedan dess har han kämpat.

– För som för många andra frilansare i mediabranschen blir det allt svårare. Jag har jagat jobb samtidigt som jag försökt göra de jobb som finns. Till slut höll det inte, säger Bosse Löthén.

”Skamligaste jag gjort”

Han kan inte längre betala sina räkningar. När han sökte hjälp hos socialtjänsten möttes han av kalla handen.

Bosse Löthéns kunde inte få ekonomisk stöttning för att hans mamma hjälper honom med hyran och för att hans barn har sparpengar på sina konton.

– Det absolut skamligaste jag har gjort är att be om hjälp. Jag vill klara mig själv, men det var verkligen bortom ohållbart just då. Jag var tvungen.

När skyddsnätet inte höll föll Löthén.

– Först tänkte jag att jag inte orkar längre, över huvud taget, säger han.

Då rekommenderade hans handläggare honom att kontakta psykjouren.

Vill få fler att berätta

Han valde att fortsätta. Bosse Löthén vill med sin berättelse få fler att träda fram från mörkret och illustrera samhällets baksida.

Löthén vet att fler svenskar runt omkring i landet drabbas på liknande sätt som honom.

– Vi dras in i det här att vi ska skämmas var och en för sig. Om vi är tusen personer som ska skämmas, då är det inte bara var och en för sig. Då visar det att det har hänt något, att policyn är nuförtiden att vi inte tänker hjälpa folk, säger Löthen och fortsätter:

– Jag önskar att alla andras berättelser kommer fram. Då kanske vi också äntligen kan få tryck på beslutsfattarna kring detta. Vi är många som hamnat utanför trygghetssystemet. Jag tror inte att folk som börjar jobba i socialtjänsten går in i arbetsrollen att sparka på de som redan ligger. Det har hänt något på vägen.