Ina, 22, sköts i huvudet – överlevde
Publicerad 2012-05-15
OSLO. Ina Rangønes Libak diskade inne i kafébyggnaden på Utøya när skottlossningen började.
Hon gömde sig bakom ett piano.
När Anders Behring Breivik hittade 22-åringen sköt han henne i ansiktet, i armarna och i bröstet.
– Jag försökte tänka på vackra saker, säger Ina, som överlevde mirakulöst.
När man ser det uppstaplat i åtalet är det obegripligt.
Fem skott.
Ett i ansiktet, som orsakade omfattande skador i vänster halva av ansiktet och förstörde hennes underkäke.
Ett i bröstet, som orsakade muskel- och fettvävnadsskador.
Tre i underarmar och händer som orsakat mjukvävnadsskador, ett brutet handben och nedsatt känsel i flera fingrar.
Totalt fem stora operationer.
Men trots det är 22-åriga Ina Rangønes Libak i dag en av fem överlevare som sätter sig i vittnesbåset i rättssal 250 och berättar om sina upplevelser den 22 juli i fjol.
– Jag skäms inte för mina ärr, säger hon till tidningen Østlandets Blad.
Hon avslöjar att hon till och med döpt två av dem.
”Sammanhållningsärret” och ”Solidaritetsärret”.
Veteran i Utøya-sammanhang
– Inte bara jag, utan hela Norge, tror jag har ändrat fokus lite efter 22 juli. Man anstränger sig mer nu för att visa människor att man tycker om dem, säger hon till Østlandets Blad.
Ina, som blev den yngsta i Norge att bli folkvald vid blott 17 års ålder, var redan en veteran i Utøya-sammanhang förra året.
Den 22 juli stod hon i köket och diskade när skottlossningen började. Hon gömde sig bakom ett piano i Lillesalen.
Men Anders Behring Breivik hittade henne.
Och sköt.
Och sköt.
Och sköt.
Och sköt.
Och sköt.
Tänka på vackra saker
– När jag låg där försökte jag tänka på vackra saker. Jag såg på regndroppar som föll ned från ett litet blad, och tyckte att det var så konstigt att något kunder vara så fint och perfekt medan världen runt oss raserades, säger hon.
När Ina hittades fördes hon till Bærum sjukhus.
Sedan vidare till Rikshospitalet.
Och därifrån skickades hon till Ullevål.
I nästan en månad vårdas hon på sjukhus. Man bygger upp hennes käke. Syr ihop hennes sår i bröstet. Opererar hennes armar. Den Ina Rangønes Libak som skrivs ut från sjukhuset den 19 augusti är inte den samma som en månad tidigare åkte till Utøya.
– Vi kommer aldrig att komma över det här så länge vi lever. Sorgen över de vi har mist försvinner aldrig. Det bästa sättet att minnas dem som dog är att fortsätta kämpa för det de stod för, säger hon.