”De borde hyllas – men de blir utlämnade”
Advokaten tycker inte att vittnesskyddet fungerar
Uppdaterad 2021-04-08 | Publicerad 2021-04-06
Ett liv på flykt. En söndertrasad existens utan jobb, bostad eller pengar.
Det kan bli följden av att vittna i en rättegång.
– Familjer som vittnar mot gängkriminella är hjältar som borde hyllas för sitt mod. I stället blir de utlämnade, säger advokat Evin Cetin.
Evin Cetin har sett det hända gång på gång: Människor gör det rätta, vågar bryta tystnadskulturen och ser till att rättsapparaten fungerar, bara för att upptäcka att skyddet brister när de behöver det.
De flyende familjerna tvingas också att lämna sina jobb. Då de saknar försörjning har de obefintliga möjligheter att hitta en bostad på den vanliga marknaden. Om de ska kunna flytta någonstans måste mottagarkommunen ordna en bostad.
Familjen till en av hennes klienter har bott på ett akutboende i över ett år, med flera barn. De kan inte bo kvar i hemkommunen, och alla andra kommuner som polisen har hänvisat familjen till har vägrat att ta emot dem.
– Om en kommun tar emot familjen och hjälper till med bostad kommer det ekonomiska ansvaret att överföras till den nya kommunen. Det är just här problemet ligger, det är kostsamt för den nya kommunen.
– Skydd för vittnen och deras familjer kan inte vara en kommunal budgetfråga, det kan inte vara det som avgör något som är helt avgörande för vårt rättssamhälle och för att bryta tystnadskulturen där fler människor ska våga vittna i domstolen. Vi måste ha ett nationellt system som hanterar vittnens och målsägandes och deras familjers säkerhet, bostadssituation och ekonomi, säger Evin Cetin.
”Begränsad förståelse”
Evin Cetin anser att polisen inte förstår hur hotade människor faktiskt är, speciellt i fall kopplade till gängkriminalitet och där alla inblandade bor i samma område och känner varandra.
– Spelreglerna har ändrats helt. För 10–15 år sedan hotade man inte familjerna eller riktade dödligt våld mot dem. Numera finns inga spelregler. Familjen blir måltavlor och hotas till livet om någon medverkar i en domstolsprocess. Familjerna som tvingas stanna kvar i samma bostadsområde är väldigt utsatta.
– Sedan har polisen begränsade resurser också, de är väldigt få som jobbar med personskydd.
Att låta människor vittna anonymt är inte en lösning som Evin Cetin tror på.
– Det är inte rätt väg att gå om vi vill kunna lagföra fler och lösa fler brott. Anonyma vittnesmål kommer inte att ha samma styrka som om någon står i rätten och berättar.
– Vittnesskyddet måste utökas och styras nationellt. Om fler kunde få skydd är jag helt övertygad om att fler skulle prata och medverka under förundersökningen och vittna i domstol, säger Evin Cetin.
Polisen avgör vem som får skydd
Det är polisens brottsoffer- och personsäkerhetsverksamhet (Bope) som avgör vem som ska få vittnesskydd och vilka skyddsåtgärder som är lämpliga.
Insatserna varierar från ett säkerhetshöjande samtal till att en person måste flytta från hemorten eller i värsta fall till och med lämna Sverige.
Polisen berättar inte hur många människor som får vittnesskydd. Den stora majoriteten av dem kommer själva från den organiserade kriminaliteten, uppger polisen.
Vittnesskydd kan innebära enorma begränsningar av den personliga friheten. Och det är allt eller inget som gäller, om du vill ha skydd måste du göra som polisen säger.
– Om skyddspersonen inte följer de anvisningar och direktiv som överenskommits i kontraktet kan inte polisen längre vara behjälplig med skydd eftersom skyddspersonen då utsätter sig för en risk, och därmed blir övriga skyddsåtgärder meningslösa, säger Tony Pallon, chef för sektionen för brottsoffer och personsäkerhet i region Syd.
Polisen understryker också att åtgärderna inte är förhandlingsbara.
– Att ingå i någon form av personsäkerhetsprogram är inte att ställas inför ett smörgåsbord av skyddsåtgärder och välja vad man vill ha. Åtgärderna beslutas av polisen, eftersom vi har erfarenheten och kunskapen, säger Tony Pallon.
”Staten bör ta större ansvar”
Kommunerna står för kostnaderna för de placeringar som polisen uppmanar dem att göra, när hotade människor måste flytta.
När P1-programmet Kaliber gjorde en enkät 2020 tyckte 115 av de 190 kommuner som svarade att staten borde ta ett större ansvar för vittnesskyddet. 70 ansåg att staten ska stå för hela kostnaden.
Enligt socialtjänstlagen har en person rätt att ansöka om insatser i en annan kommun än hemkommunen om hen på grund av våld eller övergrepp behöver flytta och inte kan göra det utan hjälp.
– Sedan finns det ju alltid många om och men, då rätten till bistånd utgår från en individuell behovsprövning och socialtjänstlagen är en ramlag. För den enskilde kan det nog underlätta om man få hjälp från flera myndigheter, om polisen tar kontakt med socialtjänsten och förklarar situationen och hjälpbehovet så att allvaret understryks, säger Therése Fridström Montoya, docent och biträdande lektor i civilrätt vid Uppsala universitet.
Otydliga gränser
Att gränsdragningen är oklar leder till diskussioner om vem som ska ta ansvaret för människorna i vittnesskyddet.
Det konstaterades redan 2009 i den statliga utredningen ”Ingen får vara Svarte Petter”. Enligt utredningen tenderar socialtjänsten att tycka att vittnesskyddet är polisens ansvar.
Ett problem som tas upp i utredningen är att bestämmelserna om ekonomiskt bistånd inte är avsedda för dessa situationer. Det kan till exempel framstå som orimligt att en person som tvingas flytta på grund av att hen vittnat i en rättgång måste göra slut på alla sina egna tillgångar innan socialtjänsten beviljar bistånd.
”Skillnad på upplevd och faktisk hotbild”
Polismyndigheten svarar på frågor om bristerna i vittnesskyddet via mejl.
Enligt dem är det inte svårt att få skydd, förutsatt att det finns en hotbild och personen är beredd att samarbeta med polisen.
”Ibland är det skillnad mellan upplevd och faktiskt hotbild, där polisens arbete med skydd hanterar faktisk hotbild. Att känna sig hotad, även om det inte finns en hotbild, medför ofta inskränkningar i individens leverne. För att komma tillrätta med den upplevelsen krävs stöd, inte skydd. Det stödet ska tillgodoses av andra aktörer i samhället, såsom kommunerna och den brottsofferstödjande verksamheten”, skriver pressekreteraren Karin Styrenius.
Polisen uppger att de har en god förståelse för hur hot i olika miljöer ser ut, men skriver att ”specifika fall kommer tyvärr sällan till polisens kännedom om de inte föranleds av en anmälan om brott eller att den hotade själv tar kontakt med polisen”.
Enligt polisen har de resurser så att de klarar av personsäkerhetsarbetet i dag. Men de ser att allt fler personer behöver skydd och förmågan att ge skydd behöver fortsatt höjas.
PODD Vittnen på flykt
Aftonbladet Daily med redaktionen för 200 sekunder, Robert Aschberg och Katarina Norrgrann.
Lyssna: iPhone Acast Spotify
Eller ⬇️ Klicka på Lyssna-knappen
200 sekunder är Aftonbladets och Viafrees tv-program för snabba granskningar – som passar utmärkt att titta på i din mobiltelefon.
Robert Aschberg, Lindah C Mohlin och Katarina Norrgrann synar maktmissbruk, samtidsfenomen och enskilda fall som väcker känslor.
SÅ TIPSAR DU 200 SEKUNDER
- Har du råkat ut för något som vi kan berätta på 200 sekunder? Tipsa redaktionen: tipsa200sek@aftonbladet.se.
- Du kan också använda Aftonbladets krypterade tjänst Tipsa.
- Har du ett extra känsligt tips: Kontakta oss genom Secure Drop
- Du har alltid rätt till källskydd.