Gazakriget sår skräck hos Paris judar och muslimer

I Paris har kriget mellan Israel och terrorstämplade Hamas varit svårt att undgå.

Frankrike har de största både judiska och muslimska minoriteterna i Europa, och i samband med konflikten har bägge grupper varit föremål för en våg av hatbrott.

Stora tunga kravallstängsel står uppställda utanför synagogorna, höga betongblock blockerar infarterna till judiska skolor och samlingslokaler, och polisbilar står på ständig vakt. I flera veckor har man kunnat se affischer på framförallt barnen som tagits som gisslan på husväggarna runt omkring i den franska huvudstaden.

Men på senare tid har vissa av dem rivits ned. Och antalet antisemitiska hatbrott skjutit i höjden. När inrikesminister Gérald Darmanin offentliggjorde de senaste siffrorna i mitten av november hade de redan överstigit 1 500 stycken – mer än tre gånger så många som under förra året. Sedan dess har rapporterna om bombhot, omkullvälta judiska gravstenar och antisemitiskt klotter fortsatt att välla in.

– Så fort det händer någonting därborta så får det konsekvenser här. Så har det alltid varit, säger 35-årige Jonathan till TT.

– Det är en antisemitism som ligger latent, som alltid funnits där, och alltid kommer att finnas.

Jonathan, en av Frankrikes omkring 500 000 judar, säger att han inte är räddare än i vanliga fall, men föredrar ändå att intervjuas anonymt. Han bor i Parisförorten Charenton-le-Pont och känner till flera judiska butiksägare som mottagit hot de senaste veckorna. Han säger att familjen har vidtagit vissa säkerhetsåtgärder.

– Vår lillkille brukar äta lunch i synagogan, men i början av kriget undvek vi det ett tag.

Tagit bort mezuzan

Den 37-åriga teaterdirektören och lärarinnan Gal tog ner mezuzan, den traditionella judiska dörrposten, efter att Davidsstjärnor sprejats på flera husfasader i Paris i början av november. Även om en rysk påverkanskampanj nu tros ligga bakom vandaliseringen, så har hon inte satt upp mezuzan igen.

– Jag var rädd för att någon skulle komma och kolla efter på dörren om vi var judar.

Gal, som är israeliska och också hon vill vara anonym, hade flyttat till Paris från Tel Aviv med sin man och två barn bara några månader innan konflikten bröt ut. Hon är märkbart påverkad av det som hänt och berättar att föräldrarna till en nära vän mördades, och en väninna våldtogs i Hamas brutala attacker den 7 oktober.

– Det känns som om vi håller på att återuppleva Förintelsen, säger hon, och berättar att hennes morfar var en av få judar som lyckades överleva Warszawaupproret.

Även om Gal känner sig mycket säkrare i Frankrike än i Israel just nu, så är hon försiktig.

– Jag har sagt åt min sjuåring att inte prata hebreiska högt när vi är på stan, säger hon.

Rädsla i tunnelbanan

Kriget har också påverkat Frankrikes muslimer. Även om statistiken är bristfällig – enligt polisen är det få som anmäler antimuslimska hatbrott – vittnar imamer runt om i landet om en våg av vandalism och bombhot mot moskéer den senaste tiden.

Trettiosexåriga Tina, som har examen inom handels- och marknadsföring, beskriver sig som en inte särskilt praktiserande muslim, men säger att spänningen i staden ändå är påtaglig.

– Ja, jag är rädd. Det är som om alla muslimer hålls ansvariga, säger hon, och hänvisar till hur hon hört folk prata om kriget på tunnelbanan.

– Men jag har aldrig hört det från mina judiska vänner, det här kommer från fransmän, säger hon, och syftar framförallt på extremhögern som vunnit allt mer mark i Frankrike de senaste åren.

Charif Bibi, en 45-årig palestinsk journalist, säger att han aldrig känt sig så fri som när han flyttade från Libanon till Frankrike för 10 år sedan. Men när kriget kom förändrades det.

– Jag kände hur folk stirrade aggressivt på mig i tunnelbanan för hur jag ser ut. Och att vara palestinier var ju lika med att vara en mördare.

Mest orolig var han för sin femåriga dotter.

– Kommer du ihåg den lilla palestinska pojken som blev ihjälskjuten i USA? Jag tänkte på honom varje dag när jag lämnade min dotter för att gå till jobbet.

I och med konfliktens utveckling, och de många palestinska dödsoffren Israels bombningar och markoffensiv skördat i Gaza, känner han sig dock inte lika utpekad längre.

Men i Paris behöver man varken vara jude eller muslim för att märka av kriget.

Agnès Guilloux, 44, berättar att hennes fyraårige sons skola nyligen fick stänga på grund av ett bombhot.

– De hittade inget, säger hon, men tillägger att skolan nu ska hålla en attentatsövning.

– Och så har de installerat säkrade dörrar, fyra övervakningskameror, och alla lärare bär på direktlarm till polisen.