Flyktingarnas hem: tolv kvadratmeter

Familjen Charjebava kämpar för sin bostad i Moskva

I sex år har deras hem varit ett övergivet strykrum.

Nu kämpar familjen för att få bo kvar på sina tolv kvadratmetrar på förläggningen i Moskva.

Novaja Gazeta berättar om ödet för en av många utsatta flyktingfamiljer i den ryska huvudstaden.

Familjen Charjebava består av fem personer. Fyra vuxna och ett spädbarn, nyfödde sonen Saba.

När Novaja Gazeta träffar familjen är de fortfarande kvar på BB i Moskva.

Men snart ska Saba Charjebava hem till sin första bostad i livet - ett gammalt strykrum på tolv kvadratmeter, utan fönster och med trilskande avlopp.

Sabas mormor och morfar, Nugzar och Lamara, flydde med sina barn från republiken Abchazien till Ryssland 1993. När Abchazien förklarade sig självständigt från Georgien bröt strider ut och när Nugzar skadades under ett bombanfall bestämde sig familjen för att lämna området.

De fick plats på en flyktingförläggning i Moskva men när förläggningen fick ny ledning 2001 började man köra iväg flyktingarna.

Familjen Charjebava fick stanna på nåder - i det gamla strykrummet på tolv kvadrat.

Jobb på marknaden

De försökte göra det bästa av situationen. Köpte lite möbler, drog in avlopp. Lamara fick jobb på marknaden och Nugzar, pensionerad militär, började arbeta på en firma som tillverkade tak.

Livet såg trots trångboddheten bra ut till för tre år sedan när förläggningen överläts till fångvårdsmyndigheten. Flyktingarna skulle ut och ersättas av fängelsepersonal.

Enligt uppgifter till Novaja Gazeta fick de boende nattliga besök av representanter från myndigheten. Gav de sig inte av skulle man placera narkotika och vapen på deras rum.

Familjen Charjebava låste strykrummet och lämnade tillfälligt förläggningen i hopp om att läget skulle lugna ner sig.

När de återvände var rummet länsat på allt – möbler, kläder och viktiga handlingar. På nyårsnatten 2004 sparkade fängelsevakter in dörren till strykrummet och körde ut familjen med budskapet ”svartskallarna ska få fira nyår på gatan”, skriver Novaja Gazeta.

Men Lamara och Nugzar gav sig inte.

Håller modet uppe

De lyckades få stöd för sin sak från en lång rad politiker, rättsaktivister och journalister och nu bor de återigen i strykrummet tillsammans med sonen Nukri, hans fru Tamuna och snart den nyfödde Saba.

På grund av den nya migrationslagstiftningen har Lamara inte längre rätt att sälja på marknaden. När kontrollanterna kommer gömmer hon sig på toaletten. Familjens viktigaste inkomstkälla står på spel samtidigt som de lever under ständigt hot att bli utslängda från sina tolv kvadrat.

Lamar och Nugzar försöker ändå hålla modet uppe.

– En sak har kriget lärt oss och det är att man aldrig får sluta leva, säger Lamara till Novaja Gazeta.

– Livet kan ta slut när som helst. I morgon kanske vi blir tvångsförflyttade eller fängslade. Därför måste man njuta varje dag, förstår du?

Det nyfödda barnbarnet ger också hopp.

– Jag tror att Saba kommer att bli lycklig. Gud finns och därför är världen rättvis. Eftersom vi har lidit så mycket så kommer han att bli lycklig för vår skull, säger Nugzar.

Läs också

Johanna Melén