Ju mer det dröjer desto större risk
Algeriet struntade i Norges vädjan om hänsyn till gisslans liv
Norge krävde att hänsyn i första hand skulle tas till gisslans säkerhet.
Algeriet struntade i vädjan och körde istället den tuffa linjen.
Nu vilar ansvaret tungt på dem för att en del av gisslan fick betala med sina liv.
När allt är över och det står helt klart hur många i gisslan som dödats kan Algeriet räkna med att få hård kritik från de regeringar vars medborgare dödats.
Att så mycket fortfarande år så oklart när det gått mer än ett dygn sedan fritagningsoperationen inleddes tyder på att något gått rejält snett.
Om de algeriska myndigheterna hade kontroll över situationen borde de vid det här laget kunna berätta hur många ur gisslan som överlevt, skadats och dödats.
För de anhöriga fortsätter den olidliga väntan på besked.
Ju mer det drar ut på tiden desto större är risken för dystra besked.
Fortfarande återstår många frågetecken att räta ut men av de vittnesmål som hittills kommit verkar den algeriska militären ha agerat med minimal hänsyn till oskyldiga människoliv.
Blodig
För Algeriet verkar det ha varit viktigare att avskräcka andra islamistiska terrorister från att försöka attackera landets gas- och oljeanläggningar. Man ville ha ett snabbt slut på gisslantagningen även om den blev blodig.
Därför valde man trots övertalningsförsök från bland andra den norska regeringen att inte förhandla med kidnapparna. Framförallt ville man hindra dem från att fly med gisslan och gömma den.
Algeriet valde också att sköta allt på egen hand trots att både USA och Storbritannien erbjöd sig att skicka specialtrupper som är experter på den här typen av fritagningar. Det hade inte varit någon garanti för framgång. Fritagningsoperationer slutar sällan helt lyckligt. Men det hade lagt över en större del av ansvaret på de utländska regeringarna.
Störst ansvar för gisslands död har givetvis terroristerna men det vilar tungt även på de algeriska myndigheterna för hur de genomförde sin aktion.
Sharialagar
Gisslantagningen är direkt kopplad till det pågående kriget i grannlandet Mali. Där ingrep Frankrike i veckan mot de extrema islamistgrupper som tagit kontroll över norra Mali och förvandlat området till en kopia av talibanernas Afghanistan med stränga sharialagar och förbud att lyssna på musik.
De franska bombningarna och marktrupperna ökar dramatiskt risken för terrordåd både lokalt i den delen av Afrika och mot Frankrike och franska intressen överallt. Därför är det en gåta hur en grupp terrorister lyckades ta sig in på gasanläggningen i Algeriet där säkerheten redan under normala förhållanden borde vara mycket hög.
Algeriet har en lång historia av islamistisk terror sedan det extremt blodiga inbördeskriget under 90-talet som krävde 150 000 människoliv. Då slogs islamisterna mot den algeriska regeringen sedan man inte fått ta makten trots seger i ett demokratiskt val.
Spökar
Resterna av den konflikten spökar fortfarande. Tillsammans med efterdyningarna av den arabiska våren och al-Qaidas terrorkamp mot västvärlden har det skapat en situation i Sahelregionen där islamisterna kunnat skörda framgångar i länder som Mauritanien, Niger, Mali och Libyen. De kontrollerar vidsträckta och glest befolkade ökenområden där de inrättat träningsläger och gömmer utländsk gisslan. De rör sig tämligen fritt över porösa gränser.
Gisslantagningen i Algeriet är garanterat inte den sista terroraktionen. Fler attacker väntar.