Klara, 27, blev misshandlad av sin flickvän
Publicerad 2020-01-27
Enligt studier är våld i samkönade relationer nästan lika vanligt som i heteroförhållanden. Ändå söker få utsatta LHBTQ-personer hjälp.
För att öka kunskaperna i ämnet ska Uppsala Kvinnojour ge ut en bok som belyser ämnet. En av dem som medverkar i boken för att berätta om sina erfarenheter är Klara, 27.
– Jag har varit med om psykiskt, materiellt, ekonomiskt, men även sexuellt våld. Det är svårt att bli hörd och få sin berättelse validerad, berättar hon.
Ett stigmatiserat perspektiv som saknas och som behöver uppmärksammas, så beskriver Amanda Birging, informatör vid Uppsala Kvinnorjour, ämnet för den bok som föreningen ska ge ut om våld i samkönade relationer.
Efter den uppmärksammade Josefin Nilsson-dokumentären sköts det till 40 miljoner kronor från vårdbudgeten till kvinno- och tjejjourer. Det gav Uppsala Kvinnorjour möjligheten att genomföra en rad projekt. Bland annat det kommande bokprojektet om våld i LHBTQ-förhållanden.
Lika våldsutsatta
I boken ska tio kvinnor med erfarenhet av våld i nära relationer intervjuas. Amanda Birging hoppas att boken både kan hjälpa att lyfta en stigmatiserad fråga och fungera som material för yrkesverksamma, samt för att andra utsatta kvinnor.
– Det finns ett glapp mellan kunskapsläget och hur många som söker hjälp. Internationella studier visar att lesbiska, queera personer är lika våldsutsatta i sina relationer som heterokvinnor – men det är väldigt stigmatiserat.
–De här kvinnorna söker sällan hjälp. Det här perspektivet saknas helt enkelt. De är på många plan mer utsatta till och med än heteropersoner. Vi behöver ägna särskild uppmärksamhet åt det här. Vad är det som skapar det här stigmat? På vilket sätt kan vi tillgängliggöra verksamheten för den här gruppen?
Klara misshandlades i flera relationer – fångades inte upp
En av dem som ska medverka i boken är Klara, 27. Hon berättar att hon väljer att berätta om sina erfarenheter i boken för att öka medvetenheten om våld i lesbiska och bisexuella relationer.
– Om den allmänna kunskapen om mäns våld mot kvinnor fortfarande är mycket bristfällig, är kunskapen om våld i queera relationer i många fall obefintlig. Innan jag kom till Uppsala Kvinnojour och fick hjälp där, hade jag berättat om mina erfarenheter av våld, i mina kontakter med exempelvis både den somatiska och psykiatriska vården. Utan att det fångats upp. Med min medverkan hoppas jag kunna bidra till att andra kan få det varma och kompetenta bemötande som jag fått på Uppsala Kvinnojour.
Klara berättar att hennes nära relationer präglades av våld ända från barndomen och beskriver en uppväxt med hedersrelaterat våld och förtryck.
– Mina föräldrar och framförallt min pappa var mycket kontrollerande under hela uppväxten, men våldet eskalerade lavinartat när jag kom ut som lesbisk vid 15-års ålder. Jag utsattes för omfattande psykiskt våld, blev kallad allt möjligt, hetsades att ta mitt liv och exkluderades från övriga familjen.
Våldet
Det är en dubbel utsatthet som Klara beskriver. Hon berättar om hur upplevelserna som hon fick med sig hemifrån påverkade hennes bild av kärlek och påverkade vilka relationer hon gick in i som ung vuxen – utan det skyddsnät som ursprungsfamiljen kan utgöra för den som utsätts för våld i en nära relation som vuxen.
– Jag tyckte förstås inte att jag hade något egenvärde och kände en slags tacksamhetsskuld till vem som helst som visade mig uppmärksamhet och uppskattning. Jag har varit i flera relationer med kvinnliga partners där jag utsatts för främst psykiskt, materiellt och ekonomiskt, men även sexuellt våld. Jag sökte mig till det jag kände igen.
När insåg du att något var fel?
– När jag berättade om mitt mående i mötet med vården sipprade det ut detaljer om mina nära relationer. Men eftersom jag sällan fick något gehör för dem, förstärkte det känslan att problemet låg hos mig. Jag tänkte att jag var väldigt svår att älska och att jag förtjänade att bemötas som jag gjorde i mina nära relationer.
Finns det ett stigma kring våld när det förekommer i samkönade relationer? Är det svårare att berätta?
– Jag skulle säga att svårigheten att både berätta och att få sin erfarenhet validerad härrör från fyra huvudsakliga faktorer: okunskap, queerfobi, rädsla för att utsättas för ytterligare våld och våldserfarenhet från anhöriga.
Våldtäkt och kontroll
Klara menar att okunskapen består i utbredda föreställningar om att kvinnor och ickebinära som har relationer med andra kvinnor och ickebinära undgår sådant som våld, våldtäkt och kontroll. Problematiken ligger också i att förövarens kön spelar in i hur våldet tolkas. Något även Amanda Birging understryker.
– Bokens titel är tänkt att vara ”Om hon var en man”. Vi vill att titeln ska reflektera både processer som pågår hos den våldsutsatta men även i mötet med omvärlden. Det är saker som framkommit i intervjuerna, att våldsutsatta säger: ”Om hon hade varit en man så hade jag gått för längesen” eller att anhöriga säger: ”Om hon var en man så hade jag tvingat dig att för längesen”.
Homofobi
Homofobi är ännu en aspekt som gör att många får svårt att berätta, något som Klara upplevde flera gånger när hon försökte söka hjälp.
– Jag har många erfarenheter av alltifrån okunnigt till rent homofobt bemötande inom exempelvis sjukvården. Den egna ovissheten kring huruvida den en möter bär på fördomar eller agg mot ens liv och identitet gör förstås att det kan kännas svårt att våga öppna upp sig om det våld en utsätts för i en nära relation. Det strukturella våldet mot hbtq-personer, som bland annat kan ta sig uttryck i kontakten med olika samhällsfunktioner och myndigheter inverkar menligt på en LHBTQ-persons förmåga att söka hjälp för en annan sorts våld, säger Klara och fortsätter:
– Att som LHBTQ-person berätta om erfarenhet av våld i nära relationer kan också vara riskabelt. Det kan innebära att din sexuella identitet eller din könsidentitet röjs, om du av olika skäl behöver dölja den. Alla kan fortfarande inte komma ut. Det kan handla om alltifrån oro för vad andra människor ska säga och tycka, till en rädsla för att utsättas för våld från anhöriga.
Boken ”Om hon var en man” kommer att ges ut i samband med Internationella Kvinnodagen den 8 mars.
Klara heter egentligen något annat.