”En av samhällets största utmaningar”

Publicerad 2013-04-05

Hillevi Engström

Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström anser att ungdomsarbetslösheten är "en av samhällets största utmaningar".

Hon hävdar att Arbetsförmedlingen är för dålig på att få arbetsgivare att anställa unga:

- Vi behöver nu bli ännu bättre på arbetsgivarkontakter, framför allt bland de små företagen, säger Engström.

Det finns många olika sätt att mäta ungdomsarbetslösheten. Men enligt SCB:s mått på 15-24-åringar hamnar vi långt ner på EU-listan, med just nu 26,4 procent unga arbetslösa. Det är värre siffror än i till exempel Tjeckien, Estland och Turkiet. Varför ligger vi så dåligt till jämfört med övriga Europa?

– Det beror på en mängd olika saker, bland annat att vi har haft för dålig koppling mellan skola och arbetsliv. När våra ungdomar går ur skolan är de inte färdiga för arbetslivet. Om vi jämför med exempelvis Tyskland så har de ett utvecklat lärlingssystem, där man som lärling anses vara anställd. Vi har en tradition i Sverige som gör att vi har svårigheter att hitta vägen från skolan in i arbetslivet, och ännu värre är det för de som inte har en fullständig gymnasieutbildning.

Ni har försökt rätta till det där genom att inrätta yrkesprogram. Men det har visat sig att väldigt många hoppar av dem?

– Ja, det är ett bekymmer. Vi försöker få tillbaka ungdomarna till skolan först och främst, för att det är så viktigt att få en grundutbildning. Man har ju som ung person möjlighet att få ett studiebidrag på 6500 kronor i månaden, om man väljer att gå tillbaka till skolan. Tyvärr är det inte tillräckligt många som är motiverade, ens när de får den här höga bidragsdelen, utan ungdomarna vill ut och jobba. Och för få arbetsgivare vill anställa dem. Det är ett av skälen till att jag och finansministern har jobbat ganska hårt med arbetsmarknadens parter, och fått dem att ta ansvar för ungdomarnas arbetsetablering, det som vi kallar för yrkesintroduktionsavtal. Det är en viktig del.

Men är du nöjd med antalet unga arbetslösa i Sverige?

– Definitivt inte. Det här är en av samhällets största utmaningar. Men låt oss säga först att för väldigt många ungdomar går det bra. Det belyser ni ganska väl i er artikel också, att de flesta hittar ett jobb på egen hand. Det är de andra som vi måste koncentrera oss på, och där måste vi ha olika åtgärder. Det måste dels vara billigare att anställa ungdomar, men det måste också finnas möjligheter för studier, subventionerade anställningar, yrkesintroduktion. Man måste ha många olika åtgärder som kan sättas in.

På vissa orter i Skåne, Blekinge och Värmland är var tredje 18-24-åring arbetslös. Det verkar som om det skulle behövas ett krispaket till dessa orter, som Olofström och Forshaga?

– Jag reser runt ganska mycket och har besökt bland annat de här orterna, lyssnat  på företrädare. Det handlar ganska mycket om att stötta ungdomar att kanske söka utbildningar eller jobb på andra orter än på just de som är mest drabbade. Och det är en ganska stor utmaning. Nu har vi gjort det möjligt för ungdomar att få flyttbidrag till exempel, och att få andra ekonomiska stöd för att ta klivet att söka jobb där arbetsmarknaden är bättre, i de större städerna till exempel. Men det är en ganska stor utmaning, för många har en tradition att föräldrar och syskon har jobbat på det lokala bruket eller fabriken. Där måste vi jobba mycket med motivation, få ungdomarna att vilja pröva på att flytta därifrån, och det är framför allt ett bekymmer bland många pojkar. Flickorna kanske i större utsträckning flyttar och studerar, men killar som har hoppat av skolan blir kvar på orten.

Andelen långtidsarbetslösa unga som varit utan arbete i minst två år ökade konstant från 2008 — då var det 709 personer — till 2012  — 4863 personer — och låg i februari 2013 på 4398 personer. Det handlar om en ökning på 500 procent. Gör ni  tillräckligt för den gruppen?

– Det är en väldigt bekymmersam situation. När man får problem i samhällsekonomin och man får arbetslöshet, då drabbar det utrikes födda och funktionshindrade allra värst. Och eftersom vi är i femte året av en ganska allvarlig kris, det slår oerhört hårt mot våra ungdomar. Men jag tycker att vi har ett väl avvägt paket med utbildningssatsningar, men också praktikplatser. Och nu tittar vi på det här med yrkesintroduktion. Och att förändra skolan i grunden. Att vi får en bättre kvalitet på yrkesutbildningar, och att vi får ungdomar att vilja söka yrkesutbildningar, framför allt bland dem som inte är så studiemotiverade för teoretiska studier.

Även de långtidsarbetslösa unga som varit utan arbete i ett år gick upp kraftigt från 3417 personer 2008 via 8268 personer 2009 till omkring 17 000 under 2010, och sedan dess har antalet konstant legat mellan 17000 och 18000. Vad är ditt budskap till den här gruppen?

– För den här gruppen är det välidgt billigt för arbetsgivaren att anställa. Det kan vara en så låg kostnad som 3-4000 kronor netto för en arbetsgivare som vill ge en ungdom en jobbchans. Vi behöver nu bli ännu bättre på arbetsgivarkontakter, framför allt bland de små företagen.

Du säger att ni ha en massa åtgärder, men sedan 2010 har de långtidsarbetslösa som gått utan jobb ett år eller mer legat kring 17 000. Det räcker uppenbarligen inte med era åtgärder?

– Nej, och därför har vi satsat ännu mer i årets budget för 2013, där vi har satsat åtta miljarder på utbildningsplatser de närmsta åren.

Etableringsåldern — att 75 procent i en årskull är sysselsatta — bland unga med enbart grundskola har under 2000-talet ökat från 34 år till 49 år, enligt Henrik Lindberg, doktor i ekonomisk historia. Han tycker att det är alarmerande - vad tycker du?

– Jag håller med om det. Arbetsmarknaden har blivit så pass tuff att arbetsgivare drar sig för att ge personer en tillsvidare-anställning, så många hankar sig fram på korta kontrakt och vikariat.

Hälften av alla unga i åldrarna 18 till 24 år med försörjningsstöd har tvingats söka ekonomiskt bistånd för att de är arbetslösa. Har just de unga drabbats för hårt av de ekonomiska nerskärningarna för arbetslösa?

– Om man tittar på kommunerna så jobbar de aktivt med den här gruppen. Stockholm till exempel får ut många ungdomar i jobb eller praktik.

Ett skäl till att de har fått det tuffare är ju till exempel att det sedan januari 2007 krävs ett helt års arbete för att få full a-kasse-ersättning. Var det en bra förändring?

– Det krävs att du ska ha jobbat minst halvtid i ett halvår för att du ska få a-kasse-ersättning. Jag tycker i grunden att det är bra att arbetslöshetsförsäkringen är en försäkring mellan jobb. Du försäkrar din inkomst, och där har oppositionen inte heller några andra förslag. Det ska vara en omställningsförsäkring och ingen medborgarlön.