Bilen flög ner i ån

Roger, 20: Tack för att ni räddade våra liv

ÖRBY. Bilen flög ner från bron och landade upp och ner i det iskalla vattnet.

Marie Madsen, 20, hade slutat att andas när räddningen kom.

– Jag vet inte vad jag ska säga till er. Tack, men det räcker inte till, säger hennes tvillingbror Roger.

Roger Madsen hade precis lämnat av sin lillasyster efter att ha hälsat på farmor och farfar. Nu skulle han köra hem sin tvillingsyster Marie.

Men vid lunchtid i går, på en bro precis bredvid väg 156, tappade Roger kontrollen. Bilen flög ner i en å och landade på taket.

– Det var vatten överallt. Jag kunde inte känna syrran så jag trodde att det var kört för henne. Då gav jag upp, och började svälja vatten.

Hörde en smäll

Robert Dinäss, 29, satt och drack kaffe hos sina föräldrar när de hörde en smäll. När de också hörde skrik sprang de genast mot ån nedanför tomtgränsen.

På något vis hade ändå Roger lyckats få loss sitt säkerhetsbälte och fått ut huvudet genom en ruta som gått sönder i kraschen. Robert och hans pappa Thomas, 55, vadade ner i det iskalla vattnet. Robert Dinäss fick ut Roger ur bilen.

– Men han skrek att hans syster var kvar i bilen. Jag gick runt och öppnade dörren. Rumpan och benen var ovanför vattenytan, men jag såg inte huvudet. Hon rörde inte på sig.

Flera bilar hade nu stannat vid olycksplatsen. Två män hoppade ner i vattnet och hjälpte till. Någon fick fram en kniv och skar loss Maries säkerhetsbälten. Men hon satt fortfarande fast.

En av männen hoppade in i bilen.

– På något sett fick vi då loss henne. Hon var blå och livlös. När vi fick upp henne på stranden kom en kvinna som kunde hjärt- och lungräddning, säger Robert Dinäss.

Svårt chockad fick Roger se återupplivningsförsöken på sin syster.

– Jag minns att kvinnan gjorde tummen upp efter ett tag. Då förstod jag att Marie skulle leva, säger han.

Marie fördes medvetslös med ambulanshelikopter till Södra Älvsborgs sjukhus i Borås. Väl framme kunde läkarna konstatera att hon kommer att klara olyckan helt utan men.

Jonny Byhlin var insatsledare på olyckan.

– Det var en heroisk insats och de här personerna agerade så bra det går att agera. Man vet inte hur det hade gått annars, säger han.

Blir mållös

När Roger Madsen senare på kvällen åter träffar två av sina räddare blir han först mållös.

– Om syrran varit här hade hon aldrig släppt dig. Jag vet inte vad jag ska säga till er. Tack, men det räcker inte till.

– Du behöver inte säga någonting. Det var självklart, svarar Robert Dinäss.

Roger och Marie Madsen vet fortfarande inte vilka de tre andra personerna är.

– Vi skulle gärna vilja träffa er och tacka för att ni räddade våra liv, säger Roger Madsen.