Svenska a-kassan på väg mot botten
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-30
Sebastian förlorar mer än 10 000 kronor i månaden
En svensk genomsnittslön ger nu bara 53 procent i a-kassa.
Sverige har rasat i OECD:s a-kasseliga och ligger nu efter länder som USA, Ungern och Slovakien.
– A-kassan har blivit en bestraffning för dem som råkar bli arbetslösa, säger TCO:s ordförande Sture Nordh.
Två veckor före julafton kallades Sebastian de Souza, 29, in till produktionsledaren på Volvo PV i Göteborg.
– Han sa ”Du vet vad det gäller, va?”. Jag sa ja, säger Sebastian.
Han och hans kollegor behövde inte ens jobba kvar under uppsägningstiden utan fick lämna fabriken samma dag.
Då tjänade Sebastian de Souza drygt 25 000 kronor i månaden. När han nu ska leva på a-kassa förlorar han mer än 10 000 kronor i månaden – före skatt. Dessutom får han betala högre skatt eftersom arbetslösa inte får jobbskatteavdrag.
– Det är som att vi är fuskare som ska hetsas till att ta ett nytt jobb, men man vill ju inget annat än att jobba. Det är ju det som ger en självkänsla och som betalar räkningarna, säger han.
Det land som sjunkit mest
Sverige har fortfarande mer generösa villkor för a-kasseersättning än många andra länder. Men Sverige är det land i OECD-området där den statliga arbetslöshetsersättningen sjunkit mest de senaste sju åren. En industrianställd med genomsnittslön får nu bara 53 procent av sin lön som arbetslös.
Sture Nordh, ordförande i TCO, är kritisk till den svenska utvecklingen.
– Vi har en a-kassa som är riktigt dålig. Vanliga löntagargrupper får 50-55 procent i ersättning, inte de 80 som man talar om. Hur ska de klara sig när de blir arbetslösa, säger han.
Stora risker
Att många fackförbund har tecknat privata inkomstbortfallsförsäkringar är inte nog, menar han.
– Fyra av tio som är medlemmar i ett fackförbund kan få komplettering. Men de som löper störst risk att bli arbetslösa får inte det, för där är kostnaden för stor, säger han.
”Försöker inte tänka på det”
Med två små tvillingar hemma och en sambo som jobbar deltid är framtiden oviss för Sebastian de Souza.
– Här går snart var och varannan arbetslös. Jag sökte jobb som tidningsutdelare på vår egen gata, men inte ens det fick jag, säger han.
– Jag gör som många andra och försöker inte tänka på det. Det är väl först när alla räkningar ätit upp a-kassan och man inte har något att leva på som man förstår vad som har hänt.