Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Nils

Skulle åka över havet - eller dö

Publicerad 2013-10-13

Musse, 19, kom till Europa som båtflykting: Min kompis Abdallah dog av törst på vägen

Musse Hussein, 19, tittar inte på nyheterna om båtflyktingar som drunknar i havet.

Han vill inte bli påmind om sin egen mardröms­resa i en gummibåt för ­fyra år sedan.

- Men vatten var jag inte rädd för. Ramlar du i, dör du direkt. Det värsta var vandringen genom öknen, säger han.

Livet i dag är fotboll, ­tjejer och skolan.

- Jag går andra året på elprogrammet. Jag vill jobba inom järnvägen eftersom det finns jobb för elektriker där. Det är viktigt att ha mål i livet, säger Musse ­Hussein.

Den 18 juni 2009 sprängde en självmordsbombare sig utanför Medina Hotel i västra Somalia. Han tog med sig 24 personer i döden. Bland offren fanns Musses pappa, som var ­polis. Musse, då 15, gick ­inte på begravningen. I stället flydde han tillsammans med några kusiner. Flykten gick genom Kenya, Uganda, Sydsudan, Sudan, Libyen, Italien - till Sverige.

Modern sydde in 500 ­dollar i hans kläder inför ­avfärden.

- Antigen slutar du som din far eller så åker du över havet och får ett lyckligt liv, sa hon till mig.

Smugglare med vapen

Hans kusiner lämnade honom när han inte hade tillräckligt med pengar för resan till Libyen. Smugglarna förbarmade sig över ­honom och lät honom åka med. Det var trångt på lastbilarna, fick man plats med en fot, skulle man vara glad. I Libyen tog beväpnade män i uniformer över.

- Vi gick i flera dagar. Min kompis Abdallah dog av törst. Libyerna sparkade ­bara lite sand över honom. Sen gick vi vidare.

Han stal en flaska vatten från smugglarna som han sippade sakta ur i två dagar. Nästa gång blev han upptäckt och fick en smäll på käften. På nätterna turades libyerna om att våldta de ­fyra kvinnorna i gruppen.

Fick betala 800 dollar

Tiden i Libyen beskriver Musse Hussein som det ­värsta i sitt liv.

- Jag visste att jag inte ­ville leva så där för evigt. Jag sa till mig själv att jag ­antingen skulle dö eller åka över havet.

Båten var av gummi, den var kanske åtta meter lång och två meter bred. Musse betalade nära 800 dollar, pengar han tjänat på att ­städa och jobba på byggen i Tripoli. Han fick rabatt för att en av smugglarna hade en bror som kände hans mor. Efter fem dagar i den överfulla båten kom äntligen räddningen. Militären eskorterade dem i land på Sicilien. Musse berättar att han där lärde känna en italiensk aktivist som är gift med en somalier. Hon hjälpte honom att fixa ett falskt pass och åkte med honom till Malmö. Han minns inga datum, tror att det var november när han kom fram.

- Jag är lycklig här, men jag vet inte om det var värt resan. Bara jag vet hur jag mår innerst inne.