Rapporterar från Afghanistan – för 20:e gången

Aftonbladets världsreporter Staffan Heimerson på plats

Han gör sin 20:e reportageresa till Afghanistan – sedan 1979.

Aftonbladets världsreporter, Staffan Heimerson, 75, befinner sig just nu i de svenska soldaternas camp i Afghanistan.

– Det är mycket säkerhetstänktande. Det är inget skämt, säger han.

Senast Staffan Heimerson, 75, besökte landet var 2003. Innan dess var han bosatt i Pakistan som Aftonbladets krigskorrespondent för att bevaka konflikterna i Pakistan och Afghanistan 2001–002.

Men hans reportageresor till Afghanistan började långt innan dess. Långt innan alla krig.

– Jag var här för första gången 1979. Då befann sig landet i fred. Två månader senare kom ryssarna. Sen dess har det bara varit störningar, säger han.

Skildra ISAF-styrkan

I tisdags landade han igen på ökenmarken. Denna gång utanför Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan.

– Jag får göra mitt 20:e besök i Afghanistan och är väldigt glad över det. Afghanistan är mer exotiskt än något annat land på jorden, vill jag påstå, säger Staffan Heimerson.

Han är på plats i de svenska soldaternas bas, Camp Northen Light, och ska skildra den svenska ISAF-styrkans arbete för Aftonbladets läsare under drygt en vecka.

"Var ett jävligt sätt"

Första dagen fick han vara med på en avancerad helikopterövning och träffade svenska försvarsministern, Sten Tolgfors, som också dök upp på flygbasen.

Heimerson och Tolgfors skulle ha fått åkt en Black Hawk, men försvarsministern avböjde.

– Det var ett jävligt sätt. Amerikanerna blev besvikna. Han sa att han skulle hem till Stockholm, säger Heimerson.

I stället fick han intervjua Tolgfors på marken.

Hoppas på tebjudning

I onsdags förberedde sig Staffan Heimersson inför torsdagens uppdrag då han ska få följa de svenska soldaterna ut på patrull.

– Det är mycket säkerhetstänkande. Det är inget skämt. Jag får inte lämna min säng utan att ha på mig min 20 kilo tunga skyddsväst, hjälm och sådant där.

Han måste även genomgå en utbildning innan han får följa med ut på den afghanska landsbygden.

– Byarna kan vara säkra eller osäkra, men det är en relativt lugn tid som vi är här. Å ena sidan är det säkrare och å andra sidan händelsefattigare. I bästa fall blir vi inbjudna i skjulen och bjudna på te.