Vänner och kollegor minns Monica Zetterlund

Arne Domnérus, 80, musiker och orkesterlegend, Stockholm.

– Jag ser henne som en av de allra största sångerskorna alla kategorier, säger Domnérus, som är svensk jazz störste orkesterledare genom tiderna.

Han spelade med Monica Zetterlund på Nalen redan 1957. Dödsbudet nådde honom natten till fredagen, när han kom hem efter en konsert i Storkyrkan.

Kung Carl XVI Gustaf, 59, Stockholm:

”Det är med stor sorg som min familj och jag mottagit budskapet att Monica Zetterlund har avlidit”, säger kungen i en skriftlig kommentar.

”Hon var en stor och mångsidig artist vars karriär spände över vida fält. Sångerska, revyartist och filmskådespelerska. Hennes sång kommer för alltid att vara en del av svenskt musikliv.”

Janne ”Loffe” Carlsson, 68, skådespelare och musiker, Kristianstad:

– Jag har känt Monica ända sedan Nalentiden på 50- och 60-talen, säger Jan Loffe Carlsson, som under årens lopp gång på gång träffat sångerskan i olika sammanhang.

Hans första minnen av ”den där jäkligt klämkäcka tjejen”, som han kallar henne, är dock tidiga.

– Jag såg henne, redan innan jag själv hade börjat spela på riktigt. Jag minns en natt i början av 60-talet när Monica, Donald Byrd och några till kom hem till mig och vi satt hela natten och spisade skivor. Det var livat, minns Janne med ett skratt.

Nu var det många år sedan de två träffades. Men han kommer att sakna henne. Liksom så många andra.

– Hon lämnar ett stort tomrum efter sig. Det är synd att hon skulle få sluta så dramatiskt, säger Jan Loffe Carlsson.

Monica Dominique, 64 år, musiker, Huddinge:

– Jag var totalt oförberedd på det. Jag trodde att vi skulle få ha henne kvar många år till. Det känns orättvist.

– Jag drömde om henne härom natten. Hon sjöng för mig, lite svagare än vanligt, men fantastiskt vackert. Då tänkte jag ”vi måste göra någonting tillsammans”.

– Det är få artister som kan få en att börja gråta när man lyssnar på dem. Det kunde Monica. Hon kopplade verkligen ett grepp om sin publik.

– Vi arbetade ihop första gången 1965. Jag kan inte räkna hur många tv-program och turnéer vi gjorde tillsammans under åren.

– Jag träffade henne sista gången vid en lunch på Grand i höstas. Vi hade otroligt roligt.

Grynet Molvig, 62, skådespelare och artist, Stockholm:

– Jag är så chockad och förtvivlad över det här.

– Jag började jobba med Monica redan tidigt 60-tal i tysk tv, sedan var vi grannar i många år och jobbade ihop med Hasse å Tage. Vi följde varandra upp genom åren, var arbetskamrater, lekkamrater och vänner. Men jag har inte haft kontakt med henne på några år.

– Hon var bäst som artist, överlägsen nästan alla andra. Hon var vacker på alla sätt och vis. En musikalisk inspiration. Mycket värme och generositet.

Viktoria Tolstoy, 30, jazzsångerska, Stockholm:

– För mig har hon betytt oerhört mycket, som sångerska framför allt. Hennes fantastiska sätt att tolka texter och hennes enkelhet när hon sjunger går så rakt in i hjärtat.

– Jag har fått krama om henne några gånger och låtit henne veta hur mycket hon betyder för mig.

– Vi har stått på samma scen en gång, då sjöng jag ”Att angöra en brygga” till henne. Det var bland det nervösaste jag gjort, det var väldigt starkt.

Freddie Wadling, 53, sångare, Göteborg:

– Framför allt minns jag henne genom ”Sakta vi gå genom stan”, de filmer hon varit med i och hennes skivproduktion.

– Jag har känt en stark påverkan av henne. Man kommer på sig själv med att ibland försöka härma henne lite grann, men det lyckas man ju inte med.

Finn Zetterholm, 59, författare och vissångare, Stockholm:

– Jag känner det som om en epok har gått i graven. Hon var ju en legend. En person som man tycker alltid har funnits. Jag träffade henne några gånger, hon var en härlig öppen person.

– Jag kommer att minnas henne som en väldigt varm och ursprunglig människa med världsunik röst och en bedövande professionalism.

Tom Alandh, 60, dokumentärfilmare, Stockholm:

– Det här är en chock för mig. Jag känner stor sorg. Jag pratade med Monica så sent som förra veckan. Hon var en stor människa och en underbar artist. Men vad jag aldrig kommer att förstå är varför hon var så oerhört osäker på sin egen förmåga. Hon var sångerska, revyartist, skådespelerska – helt unik. Ändå var hon så in i helvete osäker på sin kapacitet, säger dokumentärfilmaren Tom Alandh.

Kulturminister Leif Pagrotsky , 53, säger i ett pressmeddelande att hon lämnar ett stort och underbart arv till såväl svenskt som utländskt kulturliv.

”Hennes engagemang och temperament slog an en djup ton i den svenska folksjälen. Vemod och humor kombinerades på ett alldeles eget sätt ”, skriver ministern.

För tre år sedan belönade regeringen Monica Zetterlund för bland annat detta genom att hon fick utmärkelsen Illis quorum.

Malin Axelsson, Robert Triches, Anders Thoresson, TT